Trippel kenyanskt och en närmast chockad bästa svensk i form av Linus Rosdal. Så såg det ut när 51:a upplagan av klassiska Lidingöloppet avgjordes.
Etiopiern Dante Taye, som tävlar för Ullevi FK, satte fart på loppet direkt, men höll inte distansen ut mot sina rutinerade motståndare.
I uppförsbacken vid Grönsta gärde med cirka 9,5 kilometer kvar såg han duktigt sliten ut medan tvåan i det läget, William Morwabe, hade seger i blicken och klipp i steget.
– Jag kände mig stark och lärde mig mycket förra året när jag var tvåa, sa William med ett leende.
För visst var det William som var starkast och vann med tiden 1.37,37. Slutliga tvåan Japhet Kipkorir tog in sekund för sekund på slutet, men var aldrig nära att hota William Morwabe.
– Jag är ändå nöjd. Den här säsongen har inte varit någon höjdare precis, sa Japhet som liksom William har många somrar i Sverige bakom sig.
Och fler kan det bli.
– Vi får se. Jag hoppas på det, sa William och fick medhåll från Japhet som vunnit Lidingöloppet tidigare.
Även på tredje plats blev det kenyanskt genom Hosea Kiplagat Tuei med 1.38,16.
Snabbaste nordbo var Eirik Grimstad, från norska SK Vidar, med 1.43,04.
Att bli bästa och snabbaste svenska löpare på Lidingöloppets tremil är alltid lika stort och prestigefullt. En av favoriterna – David Nilsson, Högby IF, blev sjuk och kom inte till start. Det öppnade för Lars Södergård, numera i Spårvägens blå dräkt. Lars var också länge bästa svensk, men kroknade betänkligt under sista milen.
– Jag skulle behövt två-tre veckor till. Satsade på bana och Finnkampen och hann inte få in tillräckligt hårda långpass i kuperad terräng samt långa terrängintervaller. Fram tills 15 kilometer gick det bra, men sista sju var ett rent helvete, berättade en plågad Lars som fick nöja sig med 1.52,03 på 38:e plats.
Desto positivare utveckling hade Linus Rosdal, från Arboga tävlandes för KFUM Örebro och boendes i Linköping.
Efter sex-sju kilometer var han knappt bland de tio bästa svenskarna. Något som skulle visa sig vara ett coolt drag av 23-åringen i den relativa höstvärmen.
Vid Hustegaholm efter 34 minuters löpning låg Linus på en total 32:a plats. Vid ingången till Grönsta backen, med en knapp mil kvar i den tyngsta terrängen, så hade han avancerat till 17:e plats. Där andra svenskar grinade illa, hade Linus fortfarande blicken fäst långt fram och ett bra driv i steget.
Under den sista halvminuten av loppet var Linus till och med en sekund snabbare än vinnaren William Morwabe. Finska topporienteraren Mårten Boström fick ta ut allt som fanns i kroppen för att hålla undan för en starkt avslutande Linus Rosdal som noterade 1.44,56.
– Äsch. Jag ska inte bli bästa svensk på en sådan tid, tyckte Linus ödmjukt efter att förmodligen ha gjort fler intervjuer än vad han tidigare gjort sammanlagt i sitt löparliv.
Linus tid är i paritet med förra årets främsta svensk John Börjessons som då var elva sekunder snabbare, även han på tionde plats. 1.44,56 ska man inte skämmas för.
– Nej, men det är tråkigt att inte fler springer bra, framhärdade Linus som bland annat vunnit terräng-SM i M 22 för två år sedan.
I våras slog han personligt rekord på halvmaraton med 1.08,52 i Haag.
Under stora delar av loppet hade Linus ingen aning om sin position bland svenskarna.
– När jag sprang om Börjesson och även tog Södergård precis före Abborrbacken så förstod jag att det inte kunde vara så många svenskar kvar.
Medan andra duktiga löpare stod dubbelvikta vid målgången så verkade Linus Rosdal knappt ansträngd.
– Ha, ha. Jovars, men jag fick bra med energi under loppet och går väl på sockerruset fortfarande, sedan blev det en kick att jaga och springa om folk under sista milen. Det var riktigt inspirerande, sa Linus som var osäker på formen innan start.
– Det kunde blivit allt mellan 1.45 till 1.55.
Det blev 1.44,56 och titeln bästa svensk i den traditionstyngda klassikern. Det såg en smart taktik och härlig löpstyrka under den tuffa sista milen till.
Närmast laddar formstarka Linus Rosdal för terräng-SM i Uddevalla 24-25 oktober
