Att bli varvad av ”Uhris”. Det var det roligaste med dagens 3 000-meterslopp.
Usch ja, det var ett underligt lopp. Dock bättre utfall än vid första försöket för cirka ett år sedan. Då somnade jag i ena kurvan och lade mig i fosterställning på innerplan. Nu kom jag i alla fall i mål och har för första gången ett ”pers” att utgå ifrån på 3 000 meter.
Min egen målsättning var 10.30. BG snackade om 10.20 med lätthet. Landslagsorienteraren Alva Olsson siktade mot att slå sitt ”pers” 10.09. Min taktik fick bli att hänga på henne så länge jag orkade.
Det var samma Alva som kutade åttor runt mig i Jätten Bule-löpet i höstas bland stenar och förrädiska rötter.
Första kilometern gick på 3.22, jag var hack i häl på Alva. Jag fick bromsa för att inte kuta om i ett tidigare skede, med facit i hand var nog det väldigt klokt. 3.22 x 3 skulle bli 10.06. Positiva tankar just då.
Halvvägs in i loppet passerade jag Alva och hann tänka att nu jäklar springer jag nog fort när jag till och med ligger före henne. Med några varv kvar glider Fredrik Uhrbom snyggt förbi. Då är han inne på sitt tredje lopp inom 40 minuter.
Först vann Uhrbom 1 000 meter på 2.57, sedan fick han jobba hårt för att betvinga Anton Rehn i första heatet på 3 000 meter. ”Uhris” vann på 8.44 och Anton dunderpersade med 8.45.
I sitt tredje heat för dagen körde ”Uhris” i sin tröskelfart cirka 3.10-3.15. Segt virke i den gubben.
Kände mig väl till mods med att vara före Alva och började sikta Frida Södermark, hade chans att varva henne. Klarade det precis innan min målgång och var säker på att jag skulle ha en tid under 10.30. Men klockan blinkade elakt rött på 10.34.
Ingen bra känsla efter den tiden. I Marrakech ska jag springa sju gånger så långt och får bara springa 20 sekunder långsammare per kilometer jämfört med vad jag hade idag på 3 000 meter för att nå 1.21.30.
Det blir tufft.
