Två klubb-och träningskompisar gjorde upp om segern i Skärholmsloppets damklass.

– Det kändes bra tills tre kilometer, sedan ”dog” jag lite. Mellan tre och fyra kilometer gick det väldigt långsamt, sa Elina Johansson, Spårvägens FK, som inledde loppet starkt.
Men klubb-och träningskompisen Frida Aspnäs hade inte gett slaget förlorat. Frida knaprade in meter efter meter. Vid cirka 3,5 kilometer kom hon ikapp.
Snackade ni något med varandra under loppet när du kom ikapp?
– Nej, det orkade vi inte, sa Frida med ett leende.
– Jag hade nog blivit lite irriterad om Frida hade sagt något som heja, heja när hon stack ifrån mig, sa Elina och skrattade.
I mål blev det 17.54 för Frida Aspnäs och 18.03 för tvåan Elina Johansson.

För Fridas del var det första gången hon sprang Skärholmsloppet.
– Ett kul lopp. Men banan var ganska kuperad, sammanfattade Frida som tävlar på längre distanser än vad Elina gör.

Trea slutade Malin Belfrage, Mälarö Löparklubb, som passade på att göra sin första sub-20 tid på fem kilometer – och det rejält. 19.20 kändes förstås bra.
– Ja, dessutom med tanke på att jag varit lite skadad så är jag jättenöjd med att klara under 20. Det har jag aldrig gjort förut. ”Pers” med över en minut, men jag har i och för sig bara sprungit ett femkilometerslopp förut, berättade Malin som kom sexa på Ultravasan 45 kilometer förra året.

Som vanligt är det härligt att se alla löpare och deras olika stilar. Marie Carlberg-Svensson hade en skön spurtuppgörelse med sin dotter Julia Svensson.
– Vi var trötta och ville komma i mål så fort det gick på slutet. Det är kul att Skärholmsloppet arrangeras, det vill vi stötta, sa Marie.

Eliten i all ära. Skärholmsloppets själ och hjärta handlar mest om alla barn med spring i benen som får delta i loppet helt gratis. Där finns så mycket fantastisk löparglädje.