Finns ett antal saker jag är bra på och ett större antal som jag inte är lika bra på. Att springa tekniskt bra är definitivt en av de sakerna i andra kategorin och därför var det ett lysande förslag jag fick att åka till Trosa och delta i utbildning som Anders Nordström och Henrik Pilvinge på ”Art of Running” höll i. För er som inte känner till Anders Nordström kan jag säga att han är kungen av fötter. Det han inte kan om fötternas funktion verkar nödigt att lägga tid på. För att fler ska få möjlighet att få del av hans kunskaper har han skaffat sig ett antal lärjungar och Henrik är ett lysande exempel på en sådan.
Under själva utbildningen fick jag en genomgång av fotens anatomi och sedan fick jag springa omkring lite. Jag sprang som ett späkande svin där jag trycker, trycker, trycker istället för att lyfta. Min kontakt med fötterna och speciellt stortårna var totalt icke existerande. Min rörlighet i bröstryggen var definitivt inte att definiera som överrörlig. Detta defekter gjorde att balansen blev risig, armpendeln vinglig och hälsenorna fick ta en väldigt stor smäll av steget. För en kille som mig med ständigt ömma sensor är inte det perfekt.
Vi gick igenom ett antal övningar jag ska jobba på och detta är gett mig rätt mycket. Framförallt har jag betydligt mindre ont i hälsenorna och bara det gör mitt liv lite bättre. Bröstryggen är kanske fortfarande inte grymt rörlig och det kan ju bero på att jag inte varit så bra på de övningar som jag borde varit. Sammanfattningsvis är det ett besök som val värt sin tid och som rekommenderas till fler. Även att kontakta Henrik för en genomgång rekommenderas självklart då han enligt Anders håller högsta klass.
Vad har hänt annars under hösten då. Var länge sedan jag lyckades skriva ihop något. Efter fjällmaran var jag trött, alltså inte lite trött utan trött i flera veckor. Träningen gick inte riktigt som tänkt, men coach och jag anpassade oss och tillslut en dag satt ett pass med lite avslutande lätt tröskel. Detta var vändningen och efter det gick allt enligt plan in mot Lidingö. Formen var bra, mycket bra tom. Lyckades krossa mina gamla rekord på elljusspåret och på Topploppet gjorde jag en bra insats. Men så på måndagen i Lidingöveckan är jag otäckt trött har ont i huvudet och känner mig som ett kolli. Efter några timmars förnekelse går jag och tar febern och den visar ett par grader över normalt för mig. Detta sitter i ett antal dagar och jag kan inte börja motionera förrän själva loppdagen. En sjukt stor besvikelse och bitterheten grodde i mig. Detta var tredje dåliga grejen detta år och jag har lyckats anpassa så dessa tre saker kommit ihop med de tre av de fyra stora tävlingarna (Berlin HM, GBG och nu LL då då) och skulle ha sprungit. Fjällmaran lyckades jag ju springa runt på något sätt.
Efter detta anfall av Ebola har jag inte riktigt hittat samma form som innan, men Hässelbyloppet i helgen visade att jag nog kan vara tillbaka i form om några veckor. Nu kommer terräng-SM om två veckor och fyra veckor efter det ska jag försöka ta mig runt en mara. Valencia är programmet och dit ska jag hålla mig frisk, även om alla självklart vet att hösten är ett jävla mörker.
