I några dagar har jag nu varit lite lat av mig och inte orkat springa. Jag skulle kunna skylla på den gassande solen som snabbt kommer upp i temperaturer mot 30-44 grader men det skulle bara vara en mindre bra ursäkt. För även om jag inte springer mina långdistanspass här i värmen så går det utmärkt att ge sig ut i några kilometer tidigt på morgonen. Så idag ställde jag klockan på 06:45 för att kunna möta soluppgången ännu en gång.
Det är väl bara att ge sig ut… får jag bara värmt upp så brukar det kännas väldigt mycket bättre även om det känns som om jag springer och blundar på samma gång.
Må farten vara med er!
