Efter en period av golöpning gjorde jag så ett litet ryck och anmälde mig till två 5k-lopp: Spring 5000 i Spånga och Höstruset i Örebro. Slängde in några panikpass med fart och hoppades kunna göra ner mot 16.15. Fick nöja mig med 16.32. Ett pers visserligen men inget jag är särskilt nöjd med. Har tävlat på 5 km tre gånger nu och det börjar utveckla sig lite till en hatdistans: svinjobbigt och maxflås från första steget, ändå går det inte mycket snabbare än milfart.
Med tävlingsinstinkten väckt ur sin sommarslummer började jag spana efter nåt annat lopp i närtid (det är ju som bekant glest på den fronten just nu). Likt ett lejon med blicken fäst på den svagaste antilopen i flocken var det främst en halvmara jag var ute efter: jag vill ju gärna gå för PB när jag tävlar och på den distansen har jag nog sämst tid. Hittade en på Åland i slutet av oktober men nu verkar inreserestriktionerna ha ändrats så det blir nog svårt. Visst tycker man att chans till pers och därmed möjlighet att rädda upp ett rätt kasst år borde kunna räknas som ”nödvändigt skäl” för inresa, men det kan ju vara så att en hårdnackad och nitisk gränsvakt inte skulle hålla med om den saken.
Istället anmälde jag mig till terräng-SM här i Stockholm. Kan vara skönt att slippa pers-hetsen och bara springa lite mer kravlöst på känsla. Inga större förändringar i träningen fram tills dess. Är väl ingen vits att specialträna terränglöpning så kort inpå. Ska försöka springa lite mer bara. Jag har gått från runt fyra mil i veckan i somras upp till drygt sex i dagsläget. Vill öka till sju mil i veckan och sen ligga där. Det känns som en lagom mängd, och samtidigt smidigt att kunna svara ”en mil om dan” på frågan hur mycket man springer.
Men jag kan ha ett äss i rockärmen också. Jag har som absolut siste man på bollen till slut börjat nosa lite på Wim Hof-metoden. Power-andas och duscha/bada kallt. Syresätta blodet och härda kroppen. Snark säger säkert ni och zoonar ut, därför nämner jag det så här i slutet av texten. Men vi får väl se. Jag kan redan efter några dagar hålla andan i tre och en halv minut. Nu är det tyvärr inte fridykning jag håller på med, men det här ska ju, enligt gurun själv, hjälpa mot allt från att bota autoimmuna sjukdomar till att förhöja prestationen vid en rad olika fysiska aktiviteter. Har sambandet mellan andning och löpning studerats ordentligt? Har någon verkligen provat? Ja säkert, men jag orkar inte kolla upp det. Min tes är att löpare är så upptagna av den mer etablerade kausaliteten mellan träningsvolym och prestation att den här typen av genvägar negligeras. Jag chansar på att det är så och att jag kommer att bli sjukt snabb inom en snart framtid. Och om jag blir det vill jag inte höra nåt snack om att jag är skadefri eller springer sju mil i veckan. Då beror det enbart på Wim Hof.
