Maraton minus 7 dagar

Sist var det tre veckor kvar, jag haltade men visste att jag är i bra form… Planen var tydlig, träna på det du behöver träna, dvs mängd, långa pass i lugnt tempo. Min filosofi är definitivt sådan, det du tränar, det blir du bra på. Jag gillar fart, kvalitetspass, tävlingar – maran är inte min grej, men det finns ändå en nyfikenhet… Tänk den dagen jag håller 42km, kan jag göra det?

Efter Yddinge vilade jag två dagar sedan började resan, först 60minuter, dagen efter 90 minuter, sedan 105minuter, sen på lördagen, testa 30km med en 5km tröskel i 4min fart. Det fungerade, var ute i 2:31, tröskeln gick på 19:57. Visst var jag trött, men jag kunde gå av mig själv ☺ Då finns det lite till kvar. Positivt är också att vaden klarar av långsamt tempo, den blir bättre och bättre för varje dag. Många läser mina säsongstips och vet att jag förespråkar lugna distanspass, för min del har det inneburit tempo mellan 5:15-5:30.

En av mina adepter, Mikael Grip har alltid sprungit fort, har tjatat mycket på honom om det, i våras sände han över ett urklipp från en intervju med Musse:

– Jag försöker komma upp i mil och vill komma upp i ett snitt på 20 mil i veckan, det handlar inte om att springa snabbt, utan 80 procent av alla pass sker i lugn fart, cirka 4.30 per kilometer. Med en kapacitet att springa milen under 30 minuter kan det låta som en lugn träningsfart.
– Många av kenyanerna som är snabbare än vad jag är kan springa ännu långsammare på träning, säger Mustafa som har tränat i Kenya med några av världens bästa

Tror att detta fick Micke att tänka till, enklare när Musse säger något än att jag gör det ☺ Om en vecka vet vi även om Micke satt nytt PB på 10km, går han ut i rätt tempo kommer han lyckas, med det som det mesta annat i år. Anledningen? Lugnare pass är en av pusselbitarna. Jag delar definitivt Musses inställning och har tränat så i många år. Tror det är en anledning till att jag håller mig hyfsat skadefri också.

Åter till mina dagar mot Valencia. Denna vecka blev en mängdvecka, kanske lite sent men jag behöver det för mitt självförtroende. Kryddan i veckan var onsdagmorgon, start 05:20, hemma igen 08:00 och 30km i bagaget. Min andra 30km runda. Magisk start på dagen när man helt själv med tystnad och mörker möter ljuset, fåglarna och hamnar i ett flow, benen bara går av sig själv. Det kan vara en euforisk upplevelse att springa långt, inte ofta för min del men i onsdags morse var det en sådan morgon, wow! Plötsligt känner jag, ska kanske satsa på marathon 2016?

Summerade veckan med 132km, 9pass varav 2 med lite fart. Mycket löpning för att vara BG Nilensjö.

Nu är det 7 dagar kvar, inget man gör fysiskt kan påverka prestationen särskilt mycket sista veckan. Då är det dags att ta tag i det mentala. Jag tjatar på de flesta, skriv träningsdagbok. Det är den som åker fram nu…

Jag för dagbok i excel, summerar varje år längst ner i dokumentet med mina positiva upplevelser under året. De är egentligen bara för mig själv, för att ge mig energi och en boost i perioder när det känns tungt. Varför stirra sig blind på det som gått mindre bra, fokusera på energi. Lite pinsamt att visa detta för er, men jag bjuder på det. Intressant att kolla de sista tre åren:

När man är mitt inne i en säsong så ser man oftast inte prestationerna, man bara strävar framåt mot nästa mål hela tiden. Att ta sig tiden, summera och reflektera kan ge riktig ståpäls. Ovan ser jag att jag gjort milen snabbare och snabbare, jag har satt PB på halvmaran, ett antal rekord. Klart det ger energi.

Idag valde jag att summera 2015, det är ju bara en tävling kvar – kan vara intressant, kanske kan ge energi?

Vad ser jag, precis det jag ville – vilket grymt år ☺ Kan vara mitt bästa år sedan jag blev veteran! Finns ju bara en sak kvar att fixa, nytt PB på maran också. Jag har satt PB på halvmaran, sprungit min snabbaste mil sedan jag startade om efter ett uppehåll på 3 år, snabbaste milen på 20 år. Fan det finns ju inga ursäkter, eller hur?

Jag har 7 dagar kvar, nästa söndag kl.09:00 går starten – nu måste jag intala mig att jag kan klara det jag vill, att jag har gjort vad jag kan för att sätta den där tiden, sub 2:48. Världen rasar inte om jag inte klarar det, men jag ska ge det ett försök. Har följt Orre i hans blogg mot 2:30, gillar att man gör sina mål officiella, gillar känslan att precis som Orre fokusera och ge sig fan på att det ska gå. Tufft, men nu är både benen och huvudet laddat med energi och positiva målbilder.

Hoppas ni håller tummarna!