Marie Dasler fixade sub 3 timmar!

3
526

Adept Marie Dasler som ni kunde läsa om i senaste magasin Spring har haft ett helt overkligt år med personliga rekord som avlöst varandra. Det har även varit svenska rekord och en rad SM medaljer på allt från 400 meter till halvmaraton. Detta trots att det egentligen bara fanns ett mål med 2021, VM för veteraner på maratondistansen. Målet där var att sänka sitt PB från 2019 med 9 minuter och bli en sub 3 timmars löpare. Och, naturligtvis fixade hon det och bjuder här på en tävingsrapport från London.

Ingressen till artikeln i senaste Spring där det var 16 sidor med Marie

Racerapport London Maraton, tilllika Abbot Marathon Majors Wanda Agegroup world Championships.

Så var det då dags, det som var det enda som fanns i kalendern när året börjande, London Marathon. När BG frågade vilket som skulle vara årets huvudmål, en distans och en tid var svaret givet. Det skulle vara maraton och såklart Sub 3 timmar – enkelt och klassiskt.

Men, som alla som provat vet, det är inte enkelt att uppnå. Kort och gott –  en resa med toppar och dalar.

Efter mycket pyssel för att ens få resa in i England, satt vi tillsist på tåget från Stanstead in till centala London. Självklart middag på en lokal pub innan vi letade upp vårt hotel med det passande namnet Hotel Corona.

Lördag morgon begav via oss iväg för att hitta till ExCeL och nummerlappsutdelningen. Upvisade av negativt PCR-test var ett krav för att ens bli insläpt.  I år skulle alla överdragskläder för efter loppet lämnas innan i en plastpåse med startnumret på. I samma kasse packades även medaljer, finishertröja samt vattenflaska&sportdryck. Ingenting skulle transporteras från start till mål, så det som togs av vid start – skulle samlas in och skänkas till välgörande ändamål. Det blev en del köande, men flöt på smidigt.  Sedan var det dags att få nummerlappen. Vi som körde Abbot World Marathon Majors Wanda Age Group World Championship hade fått egen plats att hämta ut nummerlappen på, mycket smidigt. Fram med passet & QR-koden så fick man nummerlapp till framsidan och Age group lapp att sätta på ryggen samt en fin ryggsäck. Därefter fick vi bege oss in på epot. Det var sig likt, om än mer avskalat och luftigare än tidigare år samt minimalt med provsmakning.

Söndag Morgon – Raceday..

Har sovit halvdant när vi går till frukost. Den är också sparsmakad då vi fått tjata till oss att få den lite tidigare. Men vi blir mätta och kan göra klart det sista samt bege oss mot starten. Det visar sig att vi inte kunde åka som vi tänkt, utan får vända och åka via Victora station istället. Tyvärr får vi se 8-tåget rulla ut från stationen när vi kommer dit och det blir halv nio tåget istället. Dessutom blir tåget lite sent så jag är bra nervös när vi ankommer Blackheath mindre än en halvtimme innan start. Det är packat med folk så det går inte fort att bege sig mot startfållorna heller… Pulsen stiger… när det lättar börjar vi jogga mot starten. ”Uppvärmning” tänker jag, i ett försök att lugna ner mej. Så är vi ute på det stora gräsfältet vid Greenwich, ser blåa fältet och spanar desperat efter GULT??? Där är den gula flyern och vi springer dit. Men toakön singlar sig som en påse med kolasnören, så spanar mot buskage. DÄR!!!  Färdig! In i startfållan, av med kläderna och en hel kvart till godo… Puuuhhh… Lite väl tight för mej, men hinner lugna ner mej, insupa atmosfären, vinka åt drönaren, småfrysa, etc.

Så – helt oväntat så tystnar det och ett skarp beeeep. Starten har gått och vi kommer iväg bra. Det är luftigt, fint och rullar på, nästan lite för bra inser jag när första km piper på 4.05. Vi försöker bromsa in lite, banan böljar fram så det är lite ner & lite upp och km-tiderna fladdrar lite men i stort ligger vi jämnt i fart och jag har bra flyt – dock lite för fort i förhållande till planen. Så… försöka sakta av eller bara flyta med? Funderar fram & tillbaka – Vid fem km går startleden ihop och kommer löpare från Blå som springer ännu något fortare än vad vi gör så det är rörigt. Bestömmer mej för ”jämnt flyt” och hoppas det håller hela vägen. (det funkade ju i Nora?) Banan fortsätter att bölja fram genom vad som känns som en parodi på brittisk småstad, men vi är ännu i utkanten av centrala London. Det är en hel del publik på öppnare platser även om det fortfarande är rätt glest längs gatorna. Vid 5 km kommer första vätskekontrollen, med 250 ml flaskor som man får öppna själv av corona skäl. Praktiskt med flaskor men lite småbesvärligt att få upp i farten. Dessutom i ett material så den blir sladdrig och svår att hålla i när innehållet försvinner. Men i stort är det skönt med småflaskor. Vatten kommer varannan mile (3,2km) så det är tätt. När vi kommit knappt en mil gör banan en lustig krok in över ett torg med blanka plattor som är småhalkiga. Det är hur mycket folk & reklam som helst. Lika fort som det kom var det slut,  vi är ute i den brittiska småstan igen och jag tänkte inte mer på det. Jag hade fullt fokus på att hänga med och samtidigt inte springa för fort… Först långt senare insåg jag att det var Cutty Sark vi måste rundat, men jag missade hela den stora båten! Vi springer vidare, Fredrik ligger några steg före mej och ser ut att bara glida fram. Själv börjar jag få lust att slå av på takten & bara mysspringa… vad ska det vara bra att jaga på för? Nää… dags att skärpa till sig. Lagom till att jag börjar undra hur långt vi verkligen kommit, om inte det där gamla båtskrället skulle komma snart, så gör banan en skarp 90 graders sväng och där är den, inte båten då utan, Tower Bridge  – stor, stilig och så mäktig – wow!!  Det börjar kännas i benen när vi trampar upp på bron. Jag tar mej tid att kolla på utsikten – nu är det storstad och MYCKET folk – inget coronaavstånd här inte… På väg nerför bron står det fotografer så kan inte låta bli att spexa lite, nåt kul kort bör det väl kunna bli?

Det går bra nu :)

Vi kommer ner för bron och svänger kraftigt höger. Nu borde det vara halvvägs snart. Kollar klockan, jo – vi har springit lite drygt 20 km, strax under 4.10 – fart så inte helt utanför plan. Lite fort men ändå med flyt och hyfsat jämnt?  Så hör vi motorljud mot oss och på motstående vägbana kommer en klunga med tre mörka tjejer och ytterligare en sladdandes bakom. Damtäten antar jag… mycket riktigt, på nummerlappen på den fjärde tjejen står det ”Kosgei”. Hon ser lite sliten ut, hinner jag tänka innan jag får fullt upp med mitt lopp. Det har blivit tightare och det är fortfarande tätt med löpare. Ser halvmaraton klockan och inser att vi kommer passera runt 1.27.15. Hjärnar räknar lite snabbt att det går mot en tid under 2.55 – oooops… men nästa tanke är – OM det håller – du ska igenom the Docklands också… Inser att det är min näst snabbaste halvmara någonsin, hmm… kanske inte optimal start? Men det funkade ju i Milano?  Tvingar ner alla tankar och fokuserar på att hålla fart & flyt och få det att rulla på, för det börjar gå tyngre även om det fortfarande rullar på. Vid km 25 svänger vi in mot höghusen uppe i the Docklands och banan går uppför. Som så ofta tappar jag – Fredrik glider iväg en god bit före och jag känner det som att jag står på ett rullband åt fel håll… SKÄRPNING, fokusera nu  tänker jag och gnetar på. Tycker hela Docklands är en enda stor, ringlande slakmota, baksidor och bak börjar protestera och det känns mest – BLÄÄÄ!!!  Nu börjar de negativa tankarna komma, gör vad jag kan för att mota undan dem, men det går sisådär… Jag är glad när det tillsist svänger ut ut Docklands med en ordentligt nedförsbacke som får låren att högljudt protestera. Spanar efter Fredrik, men ser honom ingenstans. Funderar på om han är långt före eller stannat, för jag har inte sett honom. Hmmm??? Vart tog han vägen? Jaja, får ses efter målgång, nu gäller det att ta sig hela vägen till mål också. Benen och baken vill inte riktigt vara med, stegen känns som de blir kortare och kortare samt inte något direkt schwung på dem, men jag har energi och ork så ”höger fot, vänster fot, andas – upprepa – Hur svårt kan det vara?” tänker jag medan jag stretar på. Klockan piper och jag inser att jag tappar 10 s på km tiderna… Jahaja… föröker räkna om det fortfarande är möjligt med sub3. Hjärnan vill inte riktigt vara med, men jo, det borde det vara… Vi kommer ut mot halvmara passeringen igen och möter löpare från längre bak. De har det både trängre och går långsammare så – jag har det nog helt OK i alla fall. Så tornar Towern upp sig framför mej och det är ännu lite närmare mål… Embankment är bra lång och tungsprungen. Jag hamnar lite i mellanläge – blir omsprungen, men springer också om några så bara att bita ihop och räkna ner. Ser Big Ben och Houses of Parlament – det ser ut som om det är långt borta, men vi kommer dit tillsist, då är det sista km mot mål. Det är packat med folk när vi springer in i den gröna tunneln vid St James Park. Det sitter skyltar med 600m, 400m – men de känns såååå mycket längre än vad det gör på bana. Nu gör det ont överallt, benen är som pinnar och jag vill bara det ska ta slut. Den här gången ser jag faktiskt Buckingham Palace innan jag svänger mot målet. Spanar febrilt efter klockan – joo? 2.57.45 -46-47. Jag spurtar febrilt för att nå under 2.58 men det händer inte så mycket & det sista jag ser är 2.58.15 när jag ÄNTLIGEN kan stanna av och börja gå.  Får en prasslige foliefilt runt axlarna och det börjar så sakta sjunka in DET GICK – det blev Sub 3 och med marginal…  YES!!!

En bro att minnas…

Går bort och hämtar min påse, fortsätter bort till där vi bestämt att träffas och sätter mej stelt ner. Nu vill jag inte springa mer … i alla fall inte idag.

Slutlig tid blir officiellt 2.58.04 och jag slutar 5:a i Championships F50-54 klass. Jo, mycket vill ha mer, men för idag är jag nöjd – jag nådde målet jag satt och det känns som det finns mer att hämta framåt.

Ambitionen är alltid jämn fart, en liten svacka i slutet – men verkligen med beröm godkänt!

 

3 KOMMENTARER

  1. Kul att läsa en bra Racereport och inte minst dela detta fina minne med dig live på plats! Grymt bra jobbat och mot nya mål framöver!

  2. Men varför detta ständiga fokus på placeringar och tider jag förstår det verkligen inte. Finns det inget annat att skriva om och lyfta fram?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här