Jag springer för jag måste. Min kropp fylls av ångest om jag inte får röra på mig. Mitt huvud sprängs om jag inte får tystnad. Mattias Persson tar över stafettbloggen!
Vem är Mattias Persson?
– Drömde om att bli basketproffs men snubblade någonstans på vägen. Utbildade mig till lärare, samtidigt som C-uppsatsen färdigställdes fick jag min dotter som för ett par veckor sedan firade fem år. Har arbetat som lärare de senaste fyra åren och lägger vi till ytterligare tio så är det åren jag spenderat med min vackra sambo. Född och uppvuxen i Malmö, på gott och ont.
Varför springer du?
– Jag springer för jag måste. Min kropp fylls av ångest om jag inte får röra på mig. Mitt huvud sprängs om jag inte får tystnad. Min hjärna stänger av om jag inte får tillfälle att tänka. Löpning är förhållandevis billigt i jämförelse med terapi.
Varför började du springa?
– Jag har alltid sprungit, dock nästan uteslutande med en eller annan boll. När jag blev pappa ville jag få mer kontroll över min tid samtidigt som jag inte ville bli allt för tjock. Till en början sprang jag för att det var enkelt och marginellt roligare än beklaglig styrketräning.
Vad inspirerar dig?
– Jag älskar prestation. Om det är att någon har tagit ett underbart foto, skrivet en otrolig bok eller sprungit 10 mil i fyra minuters tempo spelar mindre roll.
Vad kommer vi få läsa om i stafettbloggen framöver?
– En ärlig vardagsskildring som är starkt förankrat i det vi alla har gemensamt, löpning. Bra dagar kommer skildras lika ärligt som de dåliga. Personbästa och självförakt, en tunn linje som de flesta av oss balanserar. Dessa fem veckor kommer jag påbörja den träning som ska ta mig från en vackert snabb mil till min första ultra, 66 kilometer utdragen smärta med sällskap av Kullamannen.
