Inom en månad blir jag pappa.
Det är obegripligt och det finns ingenting att säga om det. Ingenting som inte tummar på min integritet, på något vis. Ingenting som skulle göra det mindre, än vad det är. En livslång längtan möter en livslång rädsla, jag är behållaren där känslorna gör upp med varandra. Det är bara att hänga med. Du nya människa, som kommer vara lika självklar i mitt liv som alla de människor som redan finns, som jag kommer att älska och beskydda mer än mitt eget liv. Hur mycket skönhetssömn tänker du ge mig? Hur orolig tänker du göra mig? Hur hårt får din pappa jobba på sina drömmar, va? Ingenting vet jag. Men jag längtar och njuter. Just nu. Livet stannar till när livet fortsätter.
Istället skriver jag en sammanfattning av året och delar med mig av den, det är enklare:
Jag fick aldrig skriva sammanfattningar när jag var liten, så nu tycker jag det är väldigt roligt.
Detta var första säsongen på fem år utan tränare. Det var svårt. För det är roligare att springa snabbt, än långsamt. Och snabb löpning ökar risken för skador.
Jag har hållit mig ifrån sjukdomar under hela året, med undantag av en vecka i början av september. Däremot har jag haft lite skadebekymmer:
- Det står ”något stel i höften” 1 januari, den dag jag började föra löpardagbok. Jag har haft ont i höften under mer eller mindre hela säsongen, men det har hela tiden varit springbart. Det är lurigt det där. Jag har hela året sagt: ”var kom det där kom ifrån!?”
- Vänster stortå. Tog ur mina fotvalvssulor – all smärta borta på några dagar.
- Ryggen, både ländrygg och bröstrygg. Detta kommer med stor sannolikhet från en svaghet i höftpartiet/sätesregionen och bålen. När det varit som värst har jag haft ont i ländryggen bara av att gå och stå.
MEN det är också ett år av personliga rekord i löpsammanhang, och det är ju inspirerande:
- Halvmara (Gbg-varvet) 1:22:53
- 5 km (Brorundan) 17:32
- Högsta uppmätta medelpuls på ett millopp (197 bpm) Umemilen
- Högsta uppmätta maxpuls på ett millopp (206) Umemilen
- Flest antal rena löplopp på en säsong (7 st)
Hur fortsätta? Jag vet inte! Jag vill nollställa kroppen – köra funktionell styrka, yoga, bålstyrka, fram till dess att ryggen känns stark och jag inte längre har ont i höften. Och jag vill ta ett uppehåll, om man får skriva så på en löparportal. Leka! Spela pingis och badminton, klättra, simma, gå promenader. Vad som faller mig in. Så har jag inte tränat på länge. Det vore roligt att komma ifrån det där satsande tänket. Samtidigt som jag i bakhuvudet räknar med att vara grundtränad nog för nya lopp nästa vår. Kanske, med mål att springa under 1:21 på halvmaran, under 17:00 på 5 km. Kanske. Det är vägen dit som avgör hur det går med det. Vägen dit vet jag väldigt lite om i nuläget.
Det var det. Nästa gång jag skriver är jag kanske redan pappa. Hur kommer det se ut då? Kommer bokstäverna fortsätta vara rättvända? Säkert. Men det är det ju ingen som vet. Spännande!
