Sho!
här skriver ja om VM i Costa rica 23-24aug 2024
I år blev jag svensk mästare på långbana i OCR 12-15km 40hinder
Jag körde under året 6st varierande OCR tävlingar och bevisade för mig själv att jag är stark på hinder och snabb i terrängen.
Ja valde speciellt de svåra OCR tävlingarna i Sverige för att verkligen utmana och testa min hinderstyrka.
En riktigt bra säsong där jag efter SM i juli började träna på OCR banor igen och fick upp självförtroendet. Ja tävlade sjuk, utmattad och ”otränad” och gjorde ändå en stark säsong
Jag har flyttat till GBG sen april och förutsättningarna för OCR träning är väldigt bra Och det har också varit en bidragande orsak till att jag trott på mig själv i OCR lopp
Allt pekade på att om ja bara hinner återhämta mig från jobbet som arborist så kommer ja flyga. Det var min känsla.
VM i Costa rica
2 lopp skulle ja köra för svenska landslaget 3km på fredagen, platt snabb bana och 15km på lördagen, backig bana i terräng
Ja reste 10 dagar innan tävlingen för att hinna träna på höghöjd o vänja kroppen vid jetlagd.
Jag har tidigare gjort misstaget att resa för nära inpå ett lopp och kroppen blir då slö och hinner inte komma igång.
Jag bode utanför san José o sprang i bergen första 4 dagarna. Otroligt häftigt. (Se video o bilder på Instagram @rastarunner90 )
Planen var att testa alla hinder veckan innan VM och träna hinderteknik på banan men det visade sedan att man inte fick och att det var absolut förbjudet att prova hinder.
Dagen innan 3km racet så sattes banan upp, vi fick ingen banskiss eller någon info hur banan skulle se ut förutom att det var i en park i san José.
När ja såg de hinder vi skulle göra så blev ja orolig. Det var nästa bara ”hänga fritt” hinder och i grepp ja aldrig hängt i förut.
Det var även långt till klockan man ska nå för att avsluta ett hinder och allt kändes väldigt nytt och ovisst.
På hinder handlar det mycket om tajmning och spänningar i kroppen. Om man gör fel når man inte till nästa grepp eller tappar flowet och det kan ta extremt mycket energi.
Därför hjälper det mycket att få träna på hinder innan ett race, det skapar ett lugnt o självförtroende samt sparar energi under loppet. Dessutom kan man misslyckas med ett lätt hinder bara för man har ett kortare reach o inte tajmar. Alltså erfarenhet är guld.
Denna kunskap får man bara genom att utsätta dig för olika typer av hinder och dagen innan Vm Kände ja att denna typ av OCR bana har ja aldrig kört förut.
Hänga i massa grejer som ja aldrig testat
3km racet va kul o flög fram, snabbast ut av alla tjejer, pulsen va lugn och ja hade byggt upp ett självförtroende nu o påmint mig om att ja gjort en bra säsong o nu ska ja våga satsa.
Flög över höga väggen, snabb som en vässla under nätet (lovar ingen kryper snabbare än mig :D)
sen blev ja ”nedplockade” från första grepp hindret som var grepp formade som Majskolvar i trä, ja höll för högt upp på dem o nuddade snöret den hängde ifrån vilket man inte fick (detta var dock ganska otydligt då fler deltagare greppade på samma sätt som mig o fick ändå passera)
I OCR har man 3 band kring handleden efter varje misslyckat hinder klipps ett band. Du får en straffrunda som tar drygt 1min att genomföra. Du får Max misslyckas med två hinder.
Efter majskolvar lyckades ja med 6 tuffa grepp hinder o flög fram, men efter att dragit en släde (på fel sätt) 😒 så den blev extrem tung så tog energi slut o ja klantade mig på sista grepp hindret o missade klockan som var 1cm från min hand, så otroligt klantigt,
Sista hindret var ett pistol hinder och min pistol va sönder så fick inga skott i prick o gick i mål med spräckt ögonbryn för ett av greppen ramla ner på mitt ansikte men kul var det
Så från att ha överkapacitet i löpning o va i ledning tappat på två hinder gjorde att ja halka ner i resultat listan och slutade 13 plats. Nej jag o hinder är inte helt överens men jag är ändå nöjd. Detta var verkligen en lärdom
Revanschen skulle komma dagen efter på 15km racet i bergen. Här finns få som är starkare än mig i löpningen o terrängen.
Backarna alla hade skräck inför log ja åt o gosade av tanken att få springa i många upp o nedförsbackar.
15km racet
1h utanför san José i kuperat kaffeplantage.
Starten gick d tre bästa i världen, en amerikanska en dansk o en rysk som tävlat i många år i OCR med VM o EM guld o mängder av vinster sprang iväg
Ja la mig 50m bakom o kände på deras löpstyrka. Ganska snabbt fick ja ligga på bromsen för att inte springa ikapp vilket var en skön känsla.
När vi efter ca 1-2km var nere i en bäck på 200m så märkte ja att min balans på stenarna o i vattnet var mycket bättre än deras. Härlig känsla att hoppa på stenar och springa i forsen. Riktig djungel känsla.
Nu kunde ja inget annat än gå om o ryskan försökte hänga på men ja låg på bromsen o tog ansvaret att ta ledningen (vilket inte är något ja förväntade mig eftersom ja sparade på benen till all hinder ja tänkte skulle dyka upp)
Men inga hinder kom, vi sprang o sprang
Tillslut kom 3 höga väggar som ja o ryskan tog, ja märkte att hon hade d jobbigt men ja hade full kontroll.
Amerikanskan o dansken struntade i väggarna (fick ja veta sedan o det blev en diskussion av detta, men ja går vidare med mitt lopp)
Tillslut kom ett hinder, ja va lugn, men såg att de va grepp ja aldrig hängt i förut…
De va ring-ring-ring och sen en hal stav och vidare till ett banan grepp etc. Mina armar var inte med, redan i ringen kändes allt fel och när ja tog i staven halkade ja av o tänkte vafan hände… helvete redan ett band…
Vidare sprang vi o nästa hinder var hala tjocka rör som låg långt ifrån varandra som man skulle gå armgång i. Klarade det.
Hinder efter det var ring- majskolvarna-ring. Ja klarade den men missade klockan som var långt ifrån så fick hiva mig upp och kasta ut en arm. 2 band klippta… nu dog mitt självförtroende helt.
Sen kom ett hänghinder med hala rep att hänga fritt i, ja klarade den men missa klockan som på de tidigare hindret och här var mitt VM över…
Väldigt besviken på mig själv, varför är ja såhär dålig idag, va hände… allt kändes ju så bra.
Många tankar o besvikelse att inte få gå i mål på den distansen man vunnit SM guld i. Men ja tror ja behövde det här till nästa mästerskap som då går i Göteborg. Nu vet ja hur ja funkar, vad ja behöver och va som förväntas av mig som internationell hinderbana löpare
Tackar alla som stöttat mig och trott på mig, detta är inte slutet och jag ska fortsätta dela med mig av mina tankar, träning och peppa andra att våga
jag ser fram Emot att tävla igen och utmana mig med fler hinder och kanske kan ja komma till VM i Göteborg nästa år och va en ännu bättre OCR löpare 🤙😀😀🚀
