För tre veckor sedan började jag träna mot maran, två år med 11 pass mellan 20 och 27 km var inte mycket att hänga i julgranen. Men, två veckors fokus och ett 31 km pass gjorde susen, sub 3 timmar med råge. https://springlfa.se/mission-impossible-2/
Jag har bloggat om träningen för att förhoppningsvis kunna inspirera andra att våga sätta ett tufft mål och på kort tid träna som fan för att sedan med några dagar kvar ta det lugnt och försöka få en superkompensation. Jag har testat detta upplägg tidigare, men aldrig bara under 2 veckor och aldrig så mycket träning nära inpå maran.
Jag körde 31 km förra söndagen, 21 km på tisdagen och sedan 8km tröskel på onsdagen. Det blev bättre och bättre, men sedan kändes det tungt torsdag till lördag. Det fanns ett tvivel i morse när jag tog bilen till Malaga, en resa på cirka en timme. Dock väldigt nöjd, hittade en parkering 50 meter från målet, haha… skulle kunna krypa från målet till bilen.
Känslan innan start?
Hade en positiv känsla efter mina 2 veckors läger, 34 mil på 2 veckor, kände mig stark. Men det fanns 4 orosmoln.
- Skulle jag få flimmer och tvingas bryta? Senaste jag startade blev det så, kände dock – vad som än händer har veckorna varit fantastiska och gett mersmak. Det kommer nya maror om det händer.
- Jag brukar säga att antalet pass över 30 kilometer är en viktig faktor när man ska springa maraton, ett pass på 2 år och det veckan innan – haha, det imponerar inte.
- Jag har under några månader haft en punkt i ljumsken som smärtar, den hämmar mig inte när jag springer lugnt men känns när jag trycker…
- Det värsta var nog ändå mina nya skor, köpte dem någon vecka innan jag drog ner, de var en halv storlek för små. Har kört två pass med dem här nere, fått jäkligt ont i höger stortå. Konstant smärta, hur skulle det gå?
Vid starten fanns Elmina och Åsa Nylander, Åsa skulle köra halvan, Elmina som jag coachar hade som mål 2.52,59, dvs 4:06 tempo. Hon har dock haft sjuka pass, bland annat 3 x 8 km i 4 tempo, så jag misstänkte att hon skulle gå snabbare. Men, trots att huvudmålet var 2.59,59 bestämde jag mig för att gå med och se hur länge det fungerade. Efter 2 kilometer fick jag släppa henne men efter 10 kilometer kom jag ikapp igen. På min GPS hade vi 40.09 efter 10 km, helt sjukt overkligt att jag kunde ligga i det tempot. Officiellt var det 40.16. Jag jagar avspänd löpning, det ska vara flow första 30 km och det var otroligt lugnt. Vid 12 km tappade jag henne igen, men jag höll jämn fart, ambitionen var 41 per mil fram till 30 km, sedan fick känslan avgöra, lägga sig ner och kräkas eller fortsätta? :)
Jag passerade halvmaran på 1.24,50 enligt min GPS, galet overkligt – för två veckor skulle jag inte klarat sub 1.30. Träningen hade verkligen fungerat. Den officiella tiden var 1.25.30, dvs 1 minut snabbare ambitionen. Kroppen kändes bra, ljumsken smärtade lite men i övrigt, tacksam. Vid 27 km kom vi utanför bebyggelsen, det blåsten en del och plötsligt kände jag att jag inte kunde skjuta ifrån med tån. Efter loppet ser jag att nageln att tryckts bakåt och det har gått hål på skinnet, tror fan att det gjorde ont. Det påverkade mig, blev ett konstigt steg… men passerade 30 km enligt officiell tid på 2.02.30, sjukt nöjd. På min GPS var det 2.01.53.
Alla som har sprungit ett maraton vet att det är efter 3 mil loppet börjar, nu var det upp till bevis – hur skulle jag hantera situationen utan långpass i bagaget? Fram till 30 km har jag enligt GPS 4.04 i snitt… sedan följer: 4,17, 10, 08, 20, 15 – ingen katastrof men det är tungt. Det känns som banan smyger sig uppför hela tiden, inte mycket men absolut lutar det uppåt. Vid 32 och 33 km kom vi in skuggan och jag kände att jag fick ny energi, 4.10 och 08, jag räknar i huvudet, jag kommer klarar 3 timmar, men kan jag klara 2.55? Km 36, 4.18, sedan 4.25, 36, 31, 26. De 10 km går alltså på 43.26, passerar alltså 40 km 2.45.19 enligt min GPS, 1.19 efter planen på 4.06 tempo. Har sett innan att de sista 3km ska vara snällare, tänker – då kör jag de i 4 tempo, haha…. Det blir 4.38 och 4.47. Passerar enligt min klocka maran på 2.55,32, springer under bågen efter 2.55,57 – men tiden blir 2.56.01.
Trött, men framför allt fruktansvärt ont i min tå. Men, de sista 2 km var jag inte kaxig. Trots allt, lite overkligt att det fungerade. Jag blir tvåa i M55. Går till bilen, stolt, tar min påse med fika, promenerar ner på stranden, badar i havet och ligger där i två timmar och bara njuter. Jag gjorde det!!!! Det ger mersmak… kan jag lägga in några 30 km pass till så ska fasiken det gå att göra 2.48.
Grip har precis skrivit om de bästa svenska prestationerna. https://springlfa.se/casteel-lindholm-mustonen-och-elofsson-utropstecken-i-malaga-marathon/
Jag vill lyfta upp mina adepter, Elmina Saksi sätter ett grymt PB, hon blir fyra i K40 med 2.50.15 nettotid. Totalt plats 13. Jag är inte förvånad, men så stolt. Hon har verkligen jobbat för detta. Det var lite oroligt innan start, hon hade blivit placerad väldigt långt bak, men coach och adept lyckades prata in henne i startgrupp 2.
Marie Dasler vinner klassen K50 trots att hon inte hade dagen. 3.05.05 nettotid, det gick lite segt redan från början säger hon, men snabbast av alla i klassen, typ 11 minuter snabbare än tvåan.
Min tid räcket till an andra plats i M55. Dvs gänget har presterat.
Utöver de Grip nämnt ser jag följande svenska resultat under 3 timmar bland herrar.
9:a Niklas Henningsson 2.30.46
23:a Daniel Parheden 2.36.53
27:a Hens Bjernhagen 2.38.20
33:a Fredrik Källström 2.39.47
42:a Geert Tuinstra 2.42.34
43:a Albin Sjöblom 2.42.45
44:a Marcus Hallbäck 2.45.45
100:e Joakim Bäckström 2.50.45
Damerna
16:e Isabelle Persson 2.55.37
30:e Sofia Norgren 3.10.34
Spontant tror jag banan är 2 till 3 minuter långsammare än Valencia, men ett trevligt lopp och bra organisation.
In som trea i denna lista (M55)
http://www.suneson.se/statistik/Mara_2021.xlsx