Mission Impossible #2

2
653

Den 1 december 2019, alltså för 2 år sedan sprang jag ett maraton senast. Jag hade då fokuserat min träning mot maran under 12 veckor vilket innebar tre pass över 30 km, det är väldigt långt för mig. Ett av dessa 31 km, de andra på 34 km. Maran fick jag avsluta gående med hjärtflimmer, tanken där och då – aldrig mer. Jag tycker träningen mot maraton är trist och jag vet att jag ofta får flimmer vid maraton, att satsa massor av tid och sedan inte kunna fullfölja, det suger. Samtidigt så vet jag, när jag kan springa hela vägen så har jag förmågan att kunna springa i jämn och ganska hög fart, för min ålder :) 2018 gjorde jag som 55-åring 2.49,07, min näst bästa maratontid. Jag höll mitt planerade tempo som var mot 2.47.40 fram till 38 km, sedan blev det tunnelseende och staplande i mål.

Aldrig mer har inneburit två år i princip helt utan långpass, 2020 var det sex pass över 20 kilometer, två av dessa 21 km, ett på 22, ett på 24 km, ett på 25 km i juni och det längsta på 27 km i mars 2020. I år är det ännu sämre, 24 km i januari, 25 km mars och sedan tre pass på 21 km efter det. Alltså 11 pass över 20 km på 2 år, varav 3 av dessa är 25 km eller mer.

Trots detta så väcktes tanken efter terräng SM. Två av mina adepter hörde av sig och berättade att de skulle springa maran i Malaga den 12 december. Jag hade redan då bokat tre veckor i Marbella med hemresa den 15 december. Dock hade jag även anmält mig till IVSM i Västerås den 12 till 14 november, 800, 1500, och 3000 meter. De distanserna som jag verkligen tycker är kul. Är det möjligt att träna fart i två veckor för att prestera i Västerås, sedan efter det ändra fokus och under fyra veckor träna mot 42 195 meter? Utan en bas och bakgrund med långpass? Jag hade inte rekommenderat det till någon, men jag kände själv – fan, coolt att testa. Sagt och gjort, anmälan skickades in den 8 november.

När jag väl har anmält mig måste jag ha ett mål att styra träningen mot. De senaste 10 åren har jag kunnat fullfölja fem maraton, tiderna har varit 2.49,07, 2.49,35, 2.50,32, 2.51,13 och 2.58,23. Alla åren utom 2.58 tiden har ambitionen varit sub 2.48. Mitt pers är från 2004 och är 2.48,20 och det är det enda personliga rekordet jag kan rubba trots min ålder. Detta på grund av att jag aldrig satsat på långa lopp i ung ålder. Så det har varit en drivkraft i dessa lopp, dock inte 2.58 tiden, då hade jag bara tre veckors träning och satsade på sub 3 timmar – situationen var snarlik den jag har idag, då 10 styck +20 km pass på 12 månader, nu 11 på 2 år. 2017 bloggade jag med samma rubrik – mission impossible, och det gick även om det var fruktansvärt: https://springlfa.se/mission-impossible-eller/

Nu hade jag nästan fyra veckor och inga långpass i bagaget… Funderade mycket på vad som skulle vara rimligt. Kom fram till att klarar jag som 58-åring sub 3 timmar med 4 veckors träning då måste jag vara nöjd.

En tuff målsättning – vad talar för att det ska vara möjligt? Inget egentligen, men man måste ju tro på det annars kan man stanna kvar hemma :) Risken är att det blir pannkaka och ett taskigt självförtroende, men 4 veckors bra träning kommer jag ha nytta av 2022. Men, allt är möjligt och här är faktorer som jag måste ta med mig:

  • Jag har aldrig tidigare sprungit ett maraton med karbonskor, det borde hjälpa mig att hålla ihop det lite bättre.
  • Jag får 2,5 vecka på plats innan loppet där jag kan koppla bort resten av livet och pynta in 10 pass i veckan.
  • Jag ska ta mig en rejäl funderare runt energiintaget – det är oftast där det brister.
  • Efter IVSM bör jag ha ganska goda fartresurser och kan lägga all kraft på aerob träning. Nu gick IVSM riktigt dåligt, men det var andra faktorer som stress, för lite sömn, hosta i 4 veckor, etc som påverkade. Året har visat att jag har hyfsat bra fart.
  • På plats finns två kvinnliga adepter som båda är sub 3 timmars löpare, kanske hänga på?

Med de infallsvinklarna satte jag ihop ett program i går.

W.46

1 x 120 minuter (längsta passet på 8 månader)

2x 90 minuter

4 x 45-60 minuter

1 x korta intervaller

Totalt: 8 pass och ca 110 km

W.47

1 x 150 minuter

1 x 120 minuter

2 x 90 minuter

4 x 45-60 minuter

1 x korta intervaller

1 x tröskelpass, 2x5km i 4:15 fart

Totalt: 10 pass och ca 150 km

W.48

1 x 180 minuter

2 x 120 minuter

2 x 90 minuter

4 x 45-60 minuter

1 x tröskelpass, 1×12 km i 4:15 fart

Totalt: 10 pass och ca 150 km

W.49 måndag – lördag

1 x 120 minuter

1 x 90 minuter

2 x 45 minuter

1 x tröskelpass

1 x korta intervaller

Totalt: 6 pass och ca 75 km

Häng med och se om det är möjligt? Vad är oddsen?

Föregående artikelHåkan Eriksson världsrekord 3000 m
Nästa artikelEtt unikum!
SPRINGaren Namn: BG Nilensjö. Född: 1963. Bor: Helsingborg. Jobb: Driver Spring Kommunikation AB. Klubb: IS Göta, ordförande och tränare. Tränare: Egen. Meriter: EM guld två gånger i militär femkamp, hyfsat bra löpare för att vara mångkampare – 8:55 3000 m, 15:20 5000 m, 31:51 på 10000 m. Som veteran över 80 SM medaljer, ett antal skånska rekord och två svenska rekord i M50, 34:05 på 10 km landsväg och 16:36 5000 m inne + ett VM brons. Favoritsträcka: 3000. Personliga rekord: I M50, 9:28 på 3000 m, 5000 m 16:27, 10 km 34:05, halvmaraton 1:15:46. Vill med löpningen: Göra milen under 35 minuter, slå rekord och hålla mig i form. Ser fram emot: Nästa nummer av Magasin Spring.

2 KOMMENTARER

  1. Härlig och intressant läsning som vanligt. Det är också användbart i min egna träning. Vi har i stort sätt samma personligt rekord på maraton. mitt mål blir att närma sig 3 timmar på maraton 2022. Att rubba rekordet ser jag som svårare. Jag har faktiskt anmält mig till Malaga nu i december. Det får nog då jag har sprungit 4 maraton sedan i somras. Stort lycka till!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här