Hej alla löparvänner!
Det är med glädje jag skriver mitt första blogginlägg på cirka 1,5 år.
Sedan jag skrev senast har det hänt mycket i mitt liv och jag vill med detta inlägg berätta vad som hänt och hur jag ser på framtiden.
De flesta som läser det här inlägget vet säkert vad som hände mig för cirka 2,5 år sedan och att jag var tvungen att lägga ner min elitsatsning för cirka 1,5 år sedan i maj 2016. Det hela började med en viktminskning ifrån cirka 63-64kg fördelade på mina 171 cm till cirka 58 kg. Det låter kanske inte så mycket men detta tillsammans med träningsveckor på 20-23 mil gjorde att kroppen tog helt slut. I februari 2016 hade jag ett testosteronvärde på 2,8 och referensvärdena som anses normala är 8-30. Värdet gick sakta upp i samband med att jag gick upp i vikt och i augusti 2016 var värdet upp i 20,8. Det rör sig alltså om en ökning på cirka 1000%.
Specialistläkaren som jag gick till trodde att jag hade någon sjukdom med anledning av min låga testosteronnivåer eftersom jag hade börjat gå upp lite i vikt när jag träffade henne i april 2016. Då var jag fortsatt smal men inte sjukligt smal så hon trodde att det var någon bakomliggande sjukdom. Diverse undersökningar konstaterades att allt fungerade som det skulle och att produktionen av testosteron fungerade normalt. Genom att utesluta sjukdomar så konstaterade läkaren att mina extremt låga testosteronnivåer berodde på för lite energi och för mycket träning. Låga testosteronvärden för en man är att jämföra med utebliven mens och är ett allvarligt tillstånd. Läkaren sa till mig att lägga ner min satsning för att det jag sysslade med är direkt farliga. Några skriv till mig och frågade om jag inte fick syntetiskt hormon med tanke på att mina nivåer var så låga men skulle det ha satsa in skulle min kropp slutat tillverka tillväxthormon på egen hand (enligt specialisten). Mina testosteronnivåer var uppe på en normal nivå i augusti 2016 men det var först i januari och februari som jag började känna mig riktigt pigg i kroppen. Sedan februari har jag kört en del kvalité i olika perioder men haft två-tre bakslag där jag har varit helt utslagen och mått dåligt. Sedan augusti har jag börjat köra på med lite mer kvalité igen men med mindre mängd och det har kroppen gett mycket bra respons på. Sedan september har jag påbörjat min satsning igen och för första gången på länge så känns löpningen riktigt lätt, jag har ett bra flow och det viktigaste av allt jag tycker att det är roligt att springa igen. En tid kändes det mest ångestladdat eftersom jag var så sliten i kroppen. Jag hade givit upp min elitsatsning helt ett tag men nu är jag fast besluten att det är möjligt att komma tillbaka och den chansen kommer jag att ta.
Utan min tränare Daniel Ekman hade inte detta var möjligt. Jag har svårt att se att det finns någon mer engagerad tränar än Ekman. Det bästa med Ekman är att han till skillnad ifrån många andra tränare har stöttat mig som mest nu när jag har behövt det som mest. Många tränare engagerar sig när det går bra för deras adept/adepter men slutar bryr sig när det går dåligt eller adepten blir skadad, sjuk eller inte når samma framgångar. Men Inte Ekman inte! Ekmanhar funnits där när jag som mest behövt honom och det är jag otroligt tacksam för. Ekman kommer även fortsättningsvis att vara min tränare och det är jag väldigt glad för. Vi kommer att fortsätta vår resa som började i september 2009 för drygt 8 år sedan.
Jag har börjat tävla lite grann nu och framöver kommer jag att blogga frekvent. Det känns som att jag har fått en stor del av mitt liv tillbaka. Marcus Åberg skrev ett inlägg någon gång i juni 2016 där han bland annat skrev att löparen Johan Larsson inte finns längre (eller något liknande) och så var det ett tag. Jag hade givit upp och jag tror att det var det som krävdes för att jag skulle få tillräcklig återhämtning för att kunna bli frisk och komma tillbaka. Det var inte så att jag inte tränade utan ett eller två pass om dagen var inte ovanligt även under denna period men jag tog vilodagar, tränade lugnare och tog till och med en vecka med helvila vilket aldrig skulle vara möjligt tidigare. Jag har insett att om jag inte vilar tillräckligt så kommer jag aldrig kunna bli riktigt bra. Dessutom har jag fått till mig av min läkare att det är bra för testosteronproduktionen med helvila då och då.
Jag är otroligt tacksam och glad över att jag befinner där jag gör nu. För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna komma tillbaka. Jag trodde att kroppen var förbrukad och att den aldrig skulle kunna tillgodogöra sig riktigt hård träning igen. Det kändes som att kroppen på något vis var körd i botten och att återhämtningsprocesserna i kroppen på något sätt var skadade och att det inte var möjligt att komma tillbaka som elitlöpare. Så känns det tack och lov inte nu.
I november 2016 började jag ett nytt jobb i Malmö och sedan årsskiftet bor jag på Dammfri som är ett område som ligger cirka 500 meter ifrån Pildammarsparken, 900 meter ifrån stadion och nära både havet, centrum och fina områden att springa i. Jag kände mig klar med Lund för nu och behövde ett miljöombyte efter drygt 10 år på Kobjer i Lund. Jag har haft en riktgt bra tid i Lund och det är inte omöjligt att jag en dag flyttar tillbaka.
Från och med 15 november kommer jag att börja tävla för MAI. Jag har fått ett mycket bra intryck av MAIs nya klubbchef Mikael Wirstedt, som verkar var en engagerad person som tror på mig och min satsning.
Jag vill tacka Strömstad Löparklubb och framförallt ordförande Kent Hansson för det fina stöd jag har fått under min tid i Strömstad. Strömstad Löparklubb är en mycket bra klubb med många eldsjälar som brinner för löpning.
Jag har inlett ett samarbete med Löplabbet i Malmö med butikschef Johan Neij i spetsen. På Löplabbet får jag alltid ett bra bemötande och professionell hjälp med allt ifrån rätt skor, till inlägg för att undvika skador, GPS-klockor med mera.
Jag har även inlett ett samarbete med en dietist nu i veckan med anledning av det jag har varit med. Samarbetet påbörjades som sagt den här veckan och jag kommer att berätta mer framöver hur det påverkar mina kostvanor.
Mitt stora mål under 2018 kommer att vara Göteborgsvarvet. Jag gillar stämningen runt omkring varvet och jag tycker att hela arrangemanget är grymt med publiken och allt.
Framöver kommer jag som sagt att blogga mer frekvent och hålla er uppdaterad gällande hur träningen och alla förberedelser går inför Varvet.
Detta var allt för nu men det dröjer inte länge innan ett nytt inlägg publiceras.
Ha de gott så länge alla löparvänner!
Mvh Johan
