Efter att ha skakat ur mig premiärnerverna och rosten från två veckor sedan var det återigen dags att ge sig av mot Kalifornien och klassiska Payton Jordan Invitational på Stanford Universitys campus utanför San Fransisco. Efter premiärhelgen gick träningen riktigt bra och jag visste att jag var i form att springa bra mycket snabbare än vad jag presterat tidigare. Det ända som låg och gnagde var den negativa inställningen som oftast brukar infinna sig ett par timmar före ett lopp, samt att jag skulle skriva flera tentor de kommande dagarna.
Jag hade blivit seedad i det sjätte heatet, verkligen i det långsammaste laget, men det var bara att gilla läget. Alla heat hade harar ändå och jag visste att det fanns flera snabba löpare i loppet. Framförallt hade jag också sällskap av två träningskompisar och då man inte vill förlora mot en träningskompis garanterar det ett hårt lopp! Som vanligt började de negativa tankarna smyga sig in i skallen några timmar före start, men den här gången var jag väl förberedd och lyckades övertyga mig själv att jag skulle springa snabbt. Väl inne i loppet var det inte mycket att snacka om. Gick igenom 800m i mitten av klungan på ca 2.00, avancerade efter 1000m och tog täten med 400m kvar och körde utav bara fan. Sista 100m var jobbiga och inte snygga, men det dög till vinst och nytt pers på 3.42,26!
Senaste gången jag persade på 1500m var på Stadion år 2012, så det kändes lite som att proppen gick ur. När jag hade ett pers på 3.44 kändes sub-3.40 som ett ganska stort hopp; nu känns det klart överkomligt! Det var trots allt inget super-lopp och med lite snabbare passeringar i mitten kan det nog gå några sekunder snabbare. Sista varvet gick på ca 56 1/2 sekunder, men det kändes trots allt som att jag har någon sekund till att ta där. Inte speciellt avslappnat och hittade inte sista växeln med 150m kvar. Ett så pass snabbt sista varv är självklart viktigt att kunna springa i mästerskap, men jag tror att jag måste komma runt 1000m på ca 2.27-2.28 istället för 2.30-2.31 som i det här loppet för att springa en supertid. Svårt att ta in all tid på sista varvet. Målet är att kunna gå ut snabbare men fortfarande kunna avsluta på 55-56 sekunder! Jag tror att i ett snabbare lopp hade jag kunnat göra runt 3.41, och med några veckors träning till samt formtoppning kan 3.40-barriären sprängas. Framförallt kommer skägget ha växt några milimeter till. Jag tvivlar inte en sekund på att skägglängden har en direkt positiv korrelation till löpprestation.
För den med Flotrack Pro kan loppet ses här: http://www.flotrack.org/coverage/252167-Payton-Jordan-Invitational-2015/video/768956-Mens-1500-H06#.VUq9v9NViko
Annars kan ni njuta av en segerintervju med en okänd svensk löpare som behöver kamma sig och raka sig: Intervju, Payton Jordan
Jag tänkte också att jag ska sätta min tid lite i perspektiv. Jag tror att många som inte är så insatta i elitlöpning har svårt att relatera till tider på t.ex. 1500m på samma sätt som att någon kan relatera till tider på maran. En grej som några säkert tänker är att 2 sekunders pers är ju ingenting! Över 3 3/4 varv på den nivån är det dock väldigt relevant. Drygt 2 sekunder är ungefär 20 meter, så om man tänker sig någon som slår en annan med 20 meter på typ Diamond League så ser man att det klart är skillnad! Lite övriga relevanta jämförelser för att visa på vad 3.42 på 1500m betyder:
- Kvalgränsen till OS är 3.36,00. Dit saknas drygt 6 sekunder. Som vi redan gått igenom så är det ganska mycket på 1500m fortfarande.
- För att gå in på topp-10 genom tiderna krävs låga 3.39.
- Springer man 3.42 på 1500m är kilometertiden 2 minuter 28 sekunder
- Snittfarten är drygt 24 km/h. Pröva att springa så snabbt i ens 10 sekunder! ;)
I övrigt så är jag nu nästan klar med alla tentor och projekt. Ett prov återstår och sedan blir det 110 % fokus på löpning (och 20 % fokus på FIFA).
Vill snabbt bara dela tre iaktagelser från den gångna veckan:
- Många är på läger just nu, men varför dessa eviga strandbilder?
- Tror att varenda dagstidning nu i veckorna har kört löpteknikskurser. Som motionär får jag väll ta och haka på trenden…
- Många ”pers” hos elitfolket nu! Danne Lundgren och Ekvall senast, Blomberg för några veckor sedan och Staffan och Rogestedt i vintras för att nämna några. Gött!
På återläsande!
