Smider medans järnet är varmt och minnet inte sviker så tänkte här berätta lite om helgens Ragnar Relay.
Vårat lag Team Bauhaus hade tilldelats starttid vid 11:00 vilket betydde att vi inte behövde stressa för att komma ner till starten i Mariefred vid Gripsholms slott. En gubbe föll bort under morgonen vilket betydde tre extra sträckor som skulle fördelas ut på oss andra nio men flera var extra löpsugna så det löste sig ganska fort.
Värmen var redan på morgonen rätt krävande och man förstod rätt snabbt att det kommer skörda ett och ett annat offer.
Hur som helst så gick vår första gubbe iväg i värmen och vi andra supportade lite längst vägen med hejarop och vätskelangning, rätt tråkiga sträckor från slottet med landsväg och tryckande hetta. Jag startade som nummer tre och då den sträckan gick längst vattnet och grusvägar blev jag utan support men tänkte att de ca 8,5 km klarar jag utan extra hjälp. Planen var att ligga bekvämt runt 4:00/km men värmen gjorde det oerhört mycket jobbigare än vad jag trott. Otroligt att man gång på gång ändå nästan blir överraskad av värmen.
Som jag skrev ovan var det dåligt med övriga människor på denna sträcka så lite fattigt med hejarop också men då det var i starten var jag glad ändå och tyckte det var kul att äntligen vara igång.
Min bils första sträckor passerar och hela gänget har presterat bättre än väntat när vi lämnar över till bil nr två i Eskilstuna. Väl där blir det lite mat och socialiserande med övriga lag innan vi drar vidare mot nästa stora växlingsplats i Köping där vi skulle kliva på igen några timmar senare.
Mer mat och vilande tilltog och efter några timmar som gick förvånansvärt snabbt var det dags för gubbe nr ett igen. Även om vi hade tappat en (snabb) deltagare låg vi hyfsat till mot våran utsatta sluttid. Värmen var fortfarande hög men när det väl var dags för min andra sträcka från Strömsholms slott var det betydligt svalare. En helt fantastisk kväll och till skillnad från de första sträckorna var miljön och vägarna riktigt härliga. Benen kändes lite halvsega första km men sedan fick jag lite känsla och gick på rätt bra och snittet blev 3:45/km utan att förta mig, skulle denna fart straffa sig till sista nattsträckan?
Nu började det bli sent på riktigt och som rutinmänniska som gärna tar en nap på dagen var jag osäker hur kroppen skulle reagera på det. I Västerås var det bilbyte igen innan vi drog till Enköping för att försöka vila lite. Helt omöjligt att sova skulle det visa sig, alldeles för mycket uppe i varv och man ville bara sätta igång igen. Vid tvåsnåret växlar vi och påbörjar vår bils sista sträckor och jag hade min längsta och tuffaste sist vilket var lite nervöst. Vi började även komma rätt nära hem igen när vi närmade oss Bålsta.
Vid ca 03:20 startade jag igen och även om jag inte var i toppform kanske svarade benen ok. Tänkte att denna sträcka skulle följa landsvägen hela vägen men vi viker av efter ett par hundra meter i skogen med grusväg. Skulle kollat lite noggrannare på kartan tänker jag här när jag inser varför sträckan är märkt som väldigt svår. Försöker ändå trycka på det som finns och försökte tänka positivt samt dela upp den i små etapper. Började ganska snabbt förstå hur den gick då jag cyklat på de vägarna många gånger tidigare.
Efter halva hade jag fortfarande under 4 min/km i snitt och gick nästan och väntade på väggen men den höll sig undan och jag kunde växla supernöjd med att vara klar. Snittet på mina sträckor blev 3:56, 3:45 och 3:58 och även om profilen och underlaget var värst på sista upplevde jag värmen värre att hantera på första.
Efter att ha träffat lite trötta lagkamrater viker jag av några timmar i Bålsta för dusch och nån timmes sömn innan det var dags att bege sig till målgång vid Drottningholms slott.
Under natten och förmiddagen har vi lyckats ta in mer tid och går i mål över 20 min innan utsatt tid vilket är helt otroligt tycker jag. Vi var en riktigt amatörgäng med tider på milen som varierade från 36-55 och alla levererade. Resultaten är inte ute ännu även om Runners World/ Reebok var snabbast, gissar att vi var i övre halvan men det är av mindre betydelse på detta lopp.
I övrigt då? Vilken upplevelse, bara positiv stämning bland alla lag, alla hejade, bjöd på vätska mm och att få se och uppleva (klyscha) Sverige så här var magiskt, sällan har det numera utslitna ordet episkt varit mer passande. Vädret (trots värmen) gjorde såklart sitt men denna upplevelse kommer sitta i länge.
Tack till Patrik, Stefan, Janne, Per, Martin, Andreas, Ante och Patrick, ni var grymma att dela detta dygn med.
