I lördags sprang jag ett OCR lopp alltså hinderbana ca 10km med ca 40-50hinder i ruggig terräng. Denna tävling/tränings form är extremt stor i USA och håller på att ta över även Sverige.
Toughest ringde mig i november och undrade om jag ville tävla i deras mini tour 4deltävlingar med final i Göteborg i höst. Dom ville ha med mig i sitt topp team tillsammans med världsmästarna… Jag funderade länge på beslutet men jag viste hela tiden att jag ville, det lät så optimalt för mig. Så jag skrev på och bad en bön att jag skulle hinna bli så pass skadefri att jag kan göra detta bra (då hade jag INGEN ANING om vad det egentligen handlade om att springa hinderbana, och jag hade ingen aning vad jag gett mig in på)
Hindren som Toughest är skapata för att vara både tekniskt och fysiskt svåra att klara av, en vanlig löpare kommer inte kunna prestera om hen inte tränat på det förut. Det är allt från att ta dig upp för branta vaggar, klättra som en spindel i nät, hänga som en apa i ringar, låga kryphinder och höga häckar, du ska hoppa från saker till andra och hela tiden utmana din kropp, du ska ta dig över kärr där du sjunker ner till bröstet och du har ingen aning om vad som finns på botten, hopp torn 12m höga och simning i 10grader varmt vatten… skidbackar och offroad löpning till största del, det är en fråga om teknik och tajmning.
För mig med ett grymt löpsteg som när jag bara får rull på kan jag ta mig snabbare fram än d flesta. MEN detta var en utmaning ¨å jag samtigt jobbade för att få sponsring till skyrunning serien och tränade stenhårt för det. Nog att jag är van som kampsportare och terräng löpare att ta mig från lågt till högt, från korta till långa steg, chansa och ta risker men alla dessa hinder gjorde mig riktigt nojjig och oklar med hur kroppen skulle reagera med att gå från dyngsur o iskall till att klättra, tänka logiskt och springa med mitt höga fina steg… Skulle det hålla eller skulle jag göra bort mig.
Men med pressen på max och för första gången på länge var jag spänd för ett race så tog jag ledningen från start och vann tillslut med 2min över det svåraste motståndet i Sverige just nu och utan egentligen bli speciellt trött eftersom jag tvekade mycket i både löpningen till hindrena och att lista ut hur jag skulle klara dom. Jag tog nästan alla hindren förutom 3st och tog alla långsamma vägar eftersom jag inte viste min styrka. Nästa race ska jag köra FASTLINE (alltså lite svårare väg men om man klarar dem så går det dubbel så snabbt) Jag ska också försöka puscha lite hårdare i löpningen eftersom nästa tävling är på platten och då kan jag sträcka ut steget riktigt bra =).
Är så tacksam för att vara sponsrad av ICEBUG i både skyrunning och OCR, kan inte tänka mig ett härligare gäng att jobba med och tävla för. Tack vare bla er så släppte pressen i lördags.
Med detta säger jag fortsätt utmana dig och spring! det ska jag =)
//yoie
ps, vann också Kolmården trail 10km och EKO trail 14km
rastarunnerswe.wordpress.com
