Sitter det i skägget?

0
716

Jag är tillbaka :) Senast var det summering av mina 1600 dagars runstreak, bästa loppen, bästa passen, med mera. Alltid kul att summera…. https://springlfa.se/1600-dagar/

Nu är rubriken, skägget? Jag har idrottat i hela mitt liv, fotboll, badminton, femkamp, handboll, löpning, bland annat – en grej som har förföljt mig är små detaljer som jag skulle vilja säga är skrockfulla. Tror inte jag är den enda idrottaren som har små ticks för sig, vem minns inte Stefan Holm innan sina hopp, haha… När jag spelade fotboll skulle jag alltid vara sist ut på plan, kunde bli jobbigt, hmmm… Knöt skorna i en speciell ordning också naturligtvis.  När jag var femkampare hade jag speciella strumpor i skjutningen, utan dem var det jobbigt. Inför grenen två som var hinderbanan var det extremt mycket mental träning, kanske inte så mycket skrock – men hann jag inte ligga i minst 30 minuter och memorera de 500 meterna var jag inte alls lika modig och alert. I löpningen har jag små nålar, inför viktiga lopp finns det speciell kost, speciella pass och uppvärmningsprocess, små detaljer som får mig att känna mig trygg.

Min blogg efter skånska rekordet på 3000 meter i juni var fyllt med frågetecken, jag hade ingen aning om var jag var, livet var tufft men jag presterade. Livet har fortsatt att vara tufft, men jag bestämde mig att fram till SM 10 km landsväg så skulle jag tänka bort allt annat, det tuffa får bearbetas efter det loppet. Det som hände sedan var att jag efter det loppet började förstå i vilken form jag var, nästa lopp var 2000 meter. Jag sa, idag gör jag 6:40, jag sprang i mål på 6.40,0 – ordningen återställd. Fortfarande var jag förvånad, jag springer 200 meters intervaller på 40 sekunder när det går bra, sedan springer jag 2000 meter på 40 sekunder var 200 meter, dvs 10 gånger i rad utan att vila? Visst, jag älskat att tävla, men?

Tiden på 2000 meter innebar nytt skånskt rekord, med andra ord två rekord på två lopp. Nu började jag fundera, skägget? Precis innan 3000 meter hade jag och min son lagt oss till med skägg för första gången, kan det vara ett turskägg? Bakgrunden till skägget kändes inte så turlig, men vågar jag raka av mig skägget efter två rekord? Jag bestämde mig, 3000 meter den 10 juli och SM 10k den 13 juli får fälla avgörande om skäggets framtid…

Far & son helt omedvetna om varandra böjar de odla skägg samma dag..

3000 meter den 10 juli, tävlingsledare och allt vad det innebär, ganska molnigt, en del regn och en starkare och starkare vind. Jag hade dock bestämt mig, jag ska putsa rekordet och gå under 10.11,2. Loppet i Ystad var 3.27, 3.24, 3.20 på kilometerna. Här satsade jag friskt, hade 3.22, sedan 5.05 halvvägs – dvs exakt vad jag ville för att klara 10.10. Men, jag sprang själv, vinden var tuff och jag orkade inte driva på som jag ville, det blev 10.15,2. Fyra sekunder för långsamt, hmm… vinden, fokuset? Ska jag raka mig eller ska jag vänta till efter 10k landsväg? Faktiskt har det loppet varit mitt största mål med säsongen och det finns inte utrymme till detaljer som inte stämmer, så skägget fick vara kvar. Det fanns flera anledningar till att just det loppet var mitt stora fokus, inte alla fanns kvar, men nu ska jag ta mig fan leverera. Jag testade även min maratonstrategi light, dvs bryta ner kroppen och försöka få en superkompensation. Tio dagar, 14 pass och 170 kilometer, klart exakt sju dagar innan loppet. Alla pass jag adderade var lugna, exakt som jag skrev i senaste säsongstipsen i magasinet. Det sista passet var 9 km i 6:22 tempo, för många är det omöjligt att springa så långsamt, men jag fixar det – utan problem ska tilläggas. De flesta passen går mellan 5:45-5:50 tempo.

3000 meters loppet var en missräkning med fyra sekunder, men detaljerna med vinden och brist på fokus sa mig ändå att jag var rätt på det. Söndag och måndag var sega dagar men jag tänkte positivt och gick in i bubblan där det var möjligheterna som hade min uppmärksamhet. Läs min ledare i senaste Spring, om gräsmattan, haha… jag letade upp youtube filmen från SM i Anderstorp i oktober, 40 minuter där jag får ut allt jag kan den dagen, det är verkligen en kick för mig att se loppet, att tänka tillbaka på dagen. https://www.facebook.com/SvenskFriidrott/videos/370107000694717

Sedan att jag dagen efter sprang ett nytt millopp på ännu bättre tid, det ger energi. På måndags eftermiddagen vände det mentalt.. Nu jäklar, till ICA och köpte rödbetor, Resorb för att förbereda mig för tisdagens 28 grader, klippa naglarna, leta upp turstrumporna, ladda!! Om ett dygn kan du ta tag i livet, nu ska du bara fokusera på loppet i Anderstorp!

Då vi var nästan 40 personer från Göta hade jag beställt en buss, hälften åkte med där. Bra stämning men ett idogt tittande på alla väderappar, haha. Jag hade dagen innan skrivit på vår FB sida att värmen kommer skörda offer, håll dig till din plan, ta på keps, drick mycket. Själv var jag mest bekymrad över att bussfärden tog lite längre tid än beräknat, jag har mina rutiner – skrock igen? Bytte om i bussen, var färdig att värma upp 60 minuter innan… men då hade vi 15 minuter kvar. Mattias hämtade ut min nummerlapp så jag kunde hoppa ur bussen och springa iväg med en gång. Fick ihop 6 km innan start, en del stegringslopp, mm. Det kändes bra… dock, kepsen låg kvar i bussen.

I höstas hade jag 36:40 på SM Milen på samma bana, 18:20 + 18:20 på femmorna, tänkte innan start, 18:30 + 19:00 bör fungerar. Man kommer tappa men det är ju trots allt bara 10 km. Det var länge sedan jag tävlade i sådan värme, minnet är dåligt tydligen. Vid start kändes det väldigt bra, jag gick ut ganska försiktigt, började plocka efter 500 meter och plockade sedan placeringar fram till 3 km, efter det var jag ensam. Passerade 5 km på 18:30 och kände mig faktiskt oberörd, bara 5 km kvar, fasiken – klarar kanske sub 37? Men, trots att jag springer på så visar klockan plötsligt 4 min tempo? Försöker öka, men det händer inget, hur svårt kan det vara egentligen? Bara 4 km kvar, öka…. Men, nej, kroppen svarar inte. Sista 5 km blir jag passerad av två löpare, trots att jag springer så långsamt, jag inser att alla har det tufft. Jag krigar dock, har ingen aning om hur jag ligger till i min åldersklass, löparna har konstig nog ingen ålderslapp på ryggen. Men, jag hoppas på medalj.

Ensam i värmen…

Vi drivs av olika saker, jag motiveras av tider, inte av medaljer – men, när inte det fungerar att springa fort så ställer jag oftast om fokus, så nu ville jag verkligen ha en medalj. Jag krigar, är yr, brukar ha stenkoll på mina km tider, men har plötsligt ingen aning, brukar räkna på snitt, förväntad sluttid, men jag är i ett töcken… tror absolut jag ska klara sub 38, men inte ens det – landar i mål på 38.35. Fattar ingenting. Nu åker det där skägget konstaterar jag, haha… Blir intervjuad och väntar på resultaten i högtalarna, etta i M55, Peter Helmroth, jaha var han med? Och är han M55 nu, jag hade inte alls kollat startlistan – visste att Sören Persson från IF Göta som är betydligt snabbare än mig inte skulle komma, han hade sänt mig ett SMS på morgonen, sviter efter andra sprutan. Jag hade sprungit om två löpare som jag vet är duktiga, Niklas Wikner och Jörgen Lindwall som jag krigade mot året innan… så spännande väntan, tvåa – BG Nilensjö, säger speaker, yes säger jag!!!

Jag joggar till starten då många Götalöpare ska springa i nästa heat, ger dem min bild av loppet… förutsättningarna blir bättre och bättre ju senare det blir, men jag tror också att man kan ha nytta av att få feedback av de som redan sprungit. Då jag konstaterar att de flesta som jag känner har två minuter sämre tid än vanligt så är det ingen tillfällighet och dumt att chansa. Det visar sig också att även i det heatet blir det tufft, 90 till 120 sekunder i snitt från sina förväntade tider. Tjejerna kl.18:40 får det bättre, men även de tappar lite, killarna 19:40 har det riktigt skönt och där tror jag att det är ganska små marginaler till sin kapacitet i normal sommarvärme.

Jag cirkulerar, fotograferar en del, lägger ut filmer, hämtar mitt pris då jag missat prisutdelningen – han som ger mig priset säger, tack för allt du gör för svensk löpning – shit vad det värmer (visade sig att det var förbundets ordförande, Johan Storåker). Många löpare är framme och tackar för magasinet – otroligt kul… Har du inte testat, var gärna med och stötta, specialpris – ett år 329:- och över 800 sidor svensk löpning: https://spring.prenservice.se/KodLandning/Index/?Internetkod=436-4361010

Njut av sommaren och många sköna pass!

Föregående artikelJonas & Anastasia SM guldmedaljörer
Nästa artikelSuccén i Varberg är tillbaka
SPRINGaren Namn: BG Nilensjö. Född: 1963. Bor: Helsingborg. Jobb: Driver Spring Kommunikation AB. Klubb: IS Göta, ordförande och tränare. Tränare: Egen. Meriter: EM guld två gånger i militär femkamp, hyfsat bra löpare för att vara mångkampare – 8:55 3000 m, 15:20 5000 m, 31:51 på 10000 m. Som veteran över 80 SM medaljer, ett antal skånska rekord och två svenska rekord i M50, 34:05 på 10 km landsväg och 16:36 5000 m inne + ett VM brons. Favoritsträcka: 3000. Personliga rekord: I M50, 9:28 på 3000 m, 5000 m 16:27, 10 km 34:05, halvmaraton 1:15:46. Vill med löpningen: Göra milen under 35 minuter, slå rekord och hålla mig i form. Ser fram emot: Nästa nummer av Magasin Spring.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här