Jag har alltid ansett att bakom varje framgångsrik idrottare finns en duktig läkare. Av många anledningar är det bra att ha en riktig bra läkare. I Spanien passade många cyklister/fotbollsspelare/tennisspelare/friidrottare på att välja dr Fuentes. Han verkar ha varit skicklig, men nuförtiden ganska bevakad. Dessutom väldigt dyr att få träningsprogram av. Jag saknade dock denna pusselbit att bli en riktigt bra idrottare har jag fått leta på annat håll istället. Försökte få tag i Armstrongs gamla läkare Dr Ferrari, men han var också välbevakad och dyr.
Då fanns det inget annat än att börja leta på nära håll. Jag hittade en AT-läkare i Kolmården. Lade grunden förr förra hösten genom att cykla några pass med honom. Inte för att han var trevlig utan bara med baktanken att han kunde bli min läkare. Sedan har han självklart lämnat AT läkarna och jag har funderat på om jag ska låta denne person ansvara för min träning, medicinering och allt annat som behövs runt omkring. Fler träningspass klarades av och idéerna fortsatte att gro.
Nu när jag hade en läkare tänkte jag, nu är det bara att köra på och sedan kan läkaren sköta alla problem som kan uppstå. Dessutom kan jag få lite bra intyg på problem jag har så jag kan fylla min kropp med för andra illegal medicinering. När influensan då flyttade in i min kropp skickade jag och försökte få råd vad jag skulle göra. Första gången tyckte han jag skulle ut och cykla med honom en runda. Eftersom läkaren sagt det åt mig började jag sätta på mig cykelkläderna. Dock var febern och huvudvärken för stor, så fick tyvärr lämna återbud. Någon dag senare började jag bli trött på att vara sjuk, tog en huvudvärkstablett och febern sjönk. Då kom nästa tips att jag kunde springa lite om jag inte hade någon direkt feber just nu. Det hade jag visst, så fick skippa detta.
När influensan ökade sin intensitet och jag klagade på problem att andas fanns det bara en lösning. Åka och köpa semlor. Han hade gärna bjudit om jag inte vore så jävla sjuk. För nu ville han inte träffa mig. Jag tog mig till fiket, men blev besviken på utseendet så tänkte jag bakar egna istället. Gick till Konsum köpte mandelmassa och åkte hem. Tyvärr smakade jag lite på mandelmassan i bilen och den var slut innan jag nådde hemmet. Vispade lite grädde och åt direkt efter. Hade kladdkaka i blodet från dagen innan också. Detta hjälpte märkligt nog inte heller. Fick en utskällning av läkaren att jag inte följde hans ordinationer och kunde därför förvänta mig att inte blir frisk.
Nu påbörjades ny taktik, han började skickade vilka pass han skulle köra varje dag. Troligen ville han väcka mitt psyke så jag skulle bli frisk så. Funkade inte heller. Åk och köp ett big pack och frossa på hela var ett annat råd som kom. Nu var jag dock inte mer frisk än att vi kunde mötas. Det blev ingen semla utan en lunch istället. Denna lunch avhandlades alla sjukdomar det kunde handla om allt från ebola, klamydia, twar, mycoplasma eller kanske bara ett vanligt influensa virus. Detta möte visade sig dock bra och 3 dagar senare var jag frisk. Dessvärre blev läkaren sjuk, hur det nu kan gå till. Dock snällt av honom att ta över sjukdomen.
Till nästa virusattack är handlingsplanen satt och tilltron på min läkare har ökat. Dessvärre orsakade hans tips en ganska kraftig magtillväxt under sjukdomsperioden, men det ska nog lösa sig om någon månad. Nu måste bara läkaren bli frisk så vi kan träna och jag kan lobba mer för att jag lider av blodproduktionsproblem och därför måste ha någon form av intyg och medicinering för detta. Annars kanske han skulle köpa sig en blodcentrifug och ha i källaren. Än så länge är dock inget helt klart.
Så mitt råd till dig som vill lyckas, sparka din tränare och skaffa dig en läkare istället!
