TED – en utmaning

Jag gillar att utmana mig. Det är svårt att bedöma vad som varit min största utmaning och vilka kommande som är de största. De är svåra att jämföra. En del är personliga. Andra idrottsliga. Somliga galna. Åtminstone en del kvalar in under den senaste kategorin om en utomstående betraktare hade fått avgöra. Nya spännande saker är det som driver mig. Give them to me.

I lördags ställdes jag inför en tuff utmaning. För två månader sedan frågade en kompis om jag skulle vilja hålla ett TED-talk. Jag hade tidigare kommit i kontakt med TED genom min undervisning i skolan men inte riktigt förstått hur etablerat och stort det är världen över. En plattform där människor delar med sig av sina tankar och idéer i form av korta filmer som man kan streama på nätet. Bill gates har gjort en. Al Gore likaså. Nu skulle jag få göra en. På engelska. I Östersund. Såklart tackade jag ja. Det var ju två månader kvar och lång tid att förbereda sig. Presentationen av mig själv och vad jag skulle prata om kom tillbaka i ett vändande mail. Texten lyste röd. Min vän Maria var rädd att hon hade underskattat mina engelskakunskaper. Kanske hade hon också det. Men det gav mig en anledning att slipa till dem. Jag ville inte göra henne besviken. Detta skulle bli bra.

Men väldigt snart blev det dags. Två veckor innan började jag få ordning på mitt 15 minuter långa tal. Åtminstone i skrift. Skickade det till min lillasyster som inte har nämnvärt bättre kunskaper än mig inom det engelska språket. Hon kom med lite bra synpunkter och sedan var det bara att plugga in det hela. När jag kunde det hjälpligt gick jag över till att lära mig det ordagrant utantill. En strategi jag inte tillämpar när jag föreläser på svenska. Men på engelska vågade jag inte annat. Dagen för leverans kröp allt närmare. Förra veckan höll jag talet högt för mig själv ett par gånger om dagen under mina löprundor. Det gäller att vara tidseffektiv. Många undrade säkert vad jag sysslade med och till de som såg mig. Jag är inte schizofren.

I fredags tog jag tåget upp till Östersund och hämtades av Maria. Ett kärt återseende. Vi gick till Jazzbaren. En prisad hållbar restaurang som drivs av Fia Gulliksson och är ett av hennes lyckade projekt. Fia som haft matprogram i P1 och också skulle tala under konferensen. Vi slog oss ned med hennes familj, släkt, en annan TED-talare om två amerikanare som kommit till Sverige för att de hittat Fias båthus på internet och absolut ville bo där några dagar. Blev en mysig kväll med lokalt öl och mat innan jag checkade in på mitt hotell. Framför spegeln på toaletten höll jag talet ännu en gång innan jag somnade.

Vid halv sex gick jag upp för att springa lite. Morgonjoggen mätte 10 killometer på folktomma gator och längs Storsjöns frusna yta innan hotellfrukosten. Sedan blev vi hämtade till eventlokalen för en teknisk genomgång. Det skulle även bli spännande att höra de andra talarna. Bli inspirerad av andra som också brinner för sin sak. Vi fick testa scenen, bli instruerade om de sista detaljerna och hur dagen skulle fortlöpa.

Halvt ofokuserad lyssnade jag på de första talarna och klev sedan på som nummer fyra efter att ha blivit pudrad. Och efter att ha tejpat över logotyperna på mina kläder. Egentligen var jag inte särskilt nervös. Jag kunde mitt tal. När jag gick ut på scenen var det bara roligt. Riktigt kul. Jag gick av scenen hög på endorfin med en blomsterkvast i handen. Nu kunde jag slappna av och lyssna på de andra. Fick mycket intressant input genom de andra talen och det var roligt att höra från publiken i pausen att man hade lyckats inspirera dem.

Det blev en fantastisk dag och kväll på TED. Träffade många trevliga människor, åt god mat och fick lära mig intressanta saker. Ett proffsigt arrangemang där vi blev väldigt väl omhändertagna. Dagen efter hade jag en träff med en journalist vid frukosten. Vi gick igenom min historia, men den lilla detaljen vilken tidning han skrev för har jag glömt. Sedan sprang jag upp på ett berg med Marias familj. Att springa med barnvagn ska inte underskattas. Jag fick ta den delar av passet så att det skulle bli mer jämnt. Himla jobbig träning. Innan jag åkte hem hann vi även med lunch hemma hos Marias mamma som har varit vår knutpunkt inför alla våra fjälläventyr.

Har haft en toppenhelg i Östersund. Jag är glad att utmaningen gick så bra och nu fokuserar jag på nästa. Den kvalar in under galen. Men först flög jag till Annas familj i Oslo. En trygg och alltid mysig hamn. Där har jag hämtat energi och fått många tips på vägen. Är nu på väg till den stora utmaningen. Egentligen skulle jag åka hem. Men tågbiljetten är ombokad. För några dagar sedan gjordes planeringen om. Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå. Utmaningar är till för att antas. Mer om detta i nästa blogginlägg. Jag är taggad. Till tusen.

Detta är TED i Östersund, och här kommer mitt och andras tal bland annat att finnas inom kort: http://tedxostersund.com/