Teknikens under

Eskil  

Vad gör man när man inte kan springa? Jo, man läser om löpning förstås. I väntan på att nya numret av Spring ska dimpa ner i brevlådan så har jag lånat en bok om löpteknik som heter ”Det perfekta löpsteget”.

Jag tillhör den (enligt boken stora) kategori löpare som tänker att löpning framförallt handlar om kondition och styrka. Om jag ska bli snabbare så gäller det alltså att träna med hög intensitet för att förbättra syreupptagningsförmågan, och springa långt för att bygga upp musklerna. Den tredje delen, teknik, är väl mest till för dom som satsar mot OS eller är för lata för att pressa sig hårt ute i elljusspåret. Eller?

Det är svårt när man bara läser teorin om hur man ska springa. Jag kliar mig i skägget och undrar hur man springer med en ”uppåtvinklad höft” eller med ”spetsiga knän”. Här krävs det nog att jag förflyttar mig från soffan till löparbanan känner jag.

Boken menar tvärtom att det finns mycket att vinna på att förbättra sin teknik, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Konditionen ska tydligen inte gå att förbättra så värst mycket mer efter ett års hård träning. Däremot kan uthålligheten förbättras om löpekonomin fortsätter att utvecklas så att man springer mer energisnålt. Bokens författare, Thomas Reckmann, beskriver sin egen aha-upplevelse när han en dag tog med sig några yogaknep ut på en löprunda och helt plötsligt sprang mycket snabbare. Det är ju drömmen, att över en natt förbättra sitt löpsteg och prestera bättre utan att ha tränat hårdare.

Jag har inga förhoppningar om några liknande underverk för min egen del. Att ändra sitt invanda sätt att springa ter sig som en smått omöjlig uppgift för mig, och det är väl därför som jag inte heller tar tag i det trots att jag vet att det skulle behövas; jag har sett mig själv springa och det är ingen vacker syn. Jag har fått höra att jag slösar ganska mycket energi när jag springer så jag skulle nog tjäna en hel del på att förbättra min teknik. Men ska jag lyckas med det så kommer det nog att krävas målmedveten träning under en ganska lång tid.

Boken innehåller förslag på en massa övningar och träningsprogram men frågan är om jag verkligen kommer att göra dom. Känner jag mig själv rätt så har jag ett ganska stort motstånd mot att hålla på och dutta med detaljer på det sättet. Men det skulle ju passa bra nu. Efter min sjukfrånvaro kommer jag ändå att springa lugnt och utan träningsmål den närmaste tiden. Ett gyllene tillfälle att försöka fokusera mer på tekniken med andra ord. Jag lovar att ge det ett försök i alla fall. Tänk om jag kunde komma ut på andra sidan vintern med ett helt nytt löpsteg, då blir jag livsfarlig!

 Dela på Facebook