Toppen är nådd – äntligen vann jag en brödrost

0
67

Dags att packa ihop löparkarriären. Toppen är nådd. Efter fantastiskt många träningstimmar och mängder av lopp så vann jag idag en brödrost. Lyckan är fullständig. Vad finns det kvar att vinna?

DSC_3812
Det tog många år av lopp och träning innan jag vann en brödrost. Vilken känsla, kanske borde man lägga av nu när toppen är nådd. Foto: Veronica Nord

Att göra en David Nilsson betyder att tävla hårt veckoslut efter veckoslut. Jag provade att tävla två dagar i rad. Det var tufft, men det gick.

Att tävling är bästa träning kan låta som en klyscha, men den är helt sann. I alla fall för mig.

Först var det Grytsloppet utanför Valdemarsvik vid ostkusten. Där kan det blåsa hyggligt, så även denna påskdag.

De första 1,5 kilometerna var det rak motvind som gällde. Jag var supertaggad för fem kilometer och öppnade i bra fart. Löpriktningen vände och det blev istället en betydligt trevligare medvind. Framför mig hade unge talangen och klubbkompisen Simon Hjortmark skaffat sig ett behagligt avstånd till mig. Att jag någonsin skulle komma före Simon i något lopp hade jag slagit ur hågen redan förra året. Men jag kom ikapp och tänkte att nu kör jag så fort det bara går några hundra meter. Simon släppte. Jag var säker att han skulle komma ikapp i mördarbacken där det kändes som att jag gick. Men så blev inte fallet och jag sprang i mål med nöjd min. Tiden blev 19.32 på den 5,2 kilometer långa banan. Sex sekunder före Simon, som säkert kommer att låta mig äta upp dessa rader resten av säsongen.

Filmen om Grytsloppet gjord av Bosse Cederqvist.

Elias Arshi, Tjalves nya ordförande, visade vägen genom att vinna med 17.51. Elias gör i vanliga fall 16-16.20 på fem kilometer så bra känsla att ”bara” vara 1.41 efter den snabbe ynglingen.

Kul med 170 löpare i Grytsloppet, där det kändes som att alla vann något från det välfyllda prisbordet. Bland annat vann nummer 92 och 94, men förstås inte 93:)

På söndagskvällen fattade jag inte hur jag skulle kunna tävla i ett millopp på måndagen. Kroppen ville mest sova och äta gott.

Kom dock upp på måndagsmorgonen och begav mig med sambo till Enhörna och Påsksmällen. Sammanstrålade med klubbkompisen Frida Södermark och triatleten Tommy Jansson. Formstarka Anna Rahm och Nasir Dawoud var också där och vann övertygande segrar.

Själv ångrade jag mig länge att jag inte valde fem kilometer istället för tio. Speciellt vid varvningen som jag passerade på 19.05. Då hade jag innan sprungit om en viss triatlet som sprang fem kilometer, det kändes inte fel.

IMG_7894
Kollar varvtiden i Påsksmällen. Foto: Hampus Kraft

De första två kilometerna på banan var lätta, men sedan dök en och annan uppförsbacke upp. Eftersom loppet sprangs två varv på samma slinga så fick man också uppleva de härliga höjdskillnaderna två gånger. Vid 7,5 kilometer var jag rejält slut, samtidigt som jag ändå tog in på Madeleine Larsson, som sprungit i landslaget, och nu gjorde sitt första lopp på över ett år. Självklart sporrade det, men när ”grisbacken” eller ”knösenbacken” som den också kallas efter gården vid backens början, tornade upp sig för andra gången då var det inte roligt. Jag tog i allt jag hade, men kom inte ifatt Madeleine. I mål blev det 38.55.

”På en mer flack bana hade du säkert kapat över en minut”, trodde tränaren Daniel Allard.

Även Enhörna hade fått fatt i ett mäktigt prisbord till sina 200 deltagare. Jag hade noll koll på mina konkurrenter i M 40, men tydligen var jag snabbast och fick gå upp på scenen och hämta så många priser så att min rygg nästan gick av.

DSC_3815_1
Håller i segeryran upp grillbesticken, men det är självklart brödrosten jag är mest stolt över. Foto: Veronica Nord

Hyfsat stort att äntligen få vinna en brödrost. Inte nog med det, fyra vackra tallrikar och ett gäng grillbestick fick mig nästan att rodna. Detta slår faktiskt Boxholmsostarna jag vann som trea i Mjölbyfemman förra året med råge.

DSC_3810
Vinnaren i M 40 fick otroligt mycket priser i Påsksmällen. Foto: Veronica Nord

Både Grytsloppet och Påsksmällen är fantastiska lopp som jag kan rekommendera varje dag i veckan. Ännu fler borde delta. Eller som Anna Rahm uttryckte det:” Det är här man hittar löpningens hjärta”.

Jag håller med till 100 procent.

Det finns många motionärer därute som inte vet vad de går miste om.

Föregående artikelAnna och Nasir säkra segrare i Påsksmällen
Nästa artikelDet är i Hofors det händer!
Redaktören har ordet Namn: Mikael Grip. Bor: Krokek (utanför Norrköping). Meriter: Silvermedalj på 800 meter från Tiwaz. Open 1979 och en bronsmedalj från 1981. Deltog i press-EM Göteborg 2006 på 800 meter. Har genomfört två Lidingölopp. Flera Grabbhalvor bland de 100 bästa. Tvåa i Kvarseborundan (2009). Personliga rekord: Fem km landsväg: 18.10. Tio km: 37.35. Halvmaraton 1.23,16. Favoritsträcka: Letar fortfarande. Vill med löpningen: Må bra, orka mer och därigenom göra det jag vill i livet. Roligaste löpminne: När jag 2006 var i Atlasbergen i Marocko och följde Sveriges då bästa maratonlöpare Said Regragui. Ser fram emot: Att utveckla Spring Löpning För Alla till någonting riktigt bra för alla löpare i Sverige.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här