Tröttheten på väg bort och formen på väg tillbaka

Sedan jag skrev det senaste blogginlägget för cirka sex veckor sedan har det gått ganska mycket upp och ner med känslan i kroppen. Under denna period har jag sprungit 7-15 mil/vecka och kört alternativ träning utöver det i form av crosstrainer, cykel och vattenlöpning. Nästa varje dag har det varit dubbla pass med en ganska hög intensitet. Vi har dock lagt in dagar med enkelpass och det har gjort att jag har börjat återhämta mig allt snabbare. Sedan cirka fyra veckor tillbaka har jag kommit igång med löpkvalité bortsett från en vecka där jag fick köra kvalitén på crosstrainern istället på grund av en överansträngd muskel i underbenet. Jag har även haft lite småkänningar i baksida lår och i ena vaden men nu är det helt borta.

Sedan jag svullnade upp har jag haft en olustig känsla i lårmusklerna och många gånger har det varit jobbigt att bara ta sig upp ur soffan eller gå ifrån kontoret till kopiatorn. Den känslan har tack och lov börjat släppa och i förra veckan kunde jag för första gången på cirka 10 veckor få upp fötterna i rumpan när jag körde löpskolning. Tidigare har musklerna varit så stela och sammandragna att det inte har varit möjligt. Just den obehagliga konstiga känslan i låren har jag aldrig upplevt tidigare. Visst har man varit sliten tidigare och tyckt att det varit jobbigt att gå i till exempel trappor men inte alls på det här sättet.

Den 30/7 sprang jag Karlskorna Stadslopp på 31.07 och även om banan var kuperad så var det inget bra resultat. Att sedan springa med Piranah när banan består av 80% stor kullersten (när man redan är sliten i muskelaturen) var inte särskilt bra. Att det skulle vara kullersten var dock inget jag visste innan. Efter Karlskrona bestämde jag mig för att ställa in SM eftersom jag inte ville åka till Söderhamn om jag inte kände att jag kunde springa för en medalj.

Sommaren har som sagt inte alls blivit som jag har tänkt mig och att träna alternativt är inte alls lika enkelt som att springa. För att kunna köra på crosstrainern under semestern (var i Blekinge) fick jag bland annat åka fem mil enkel väg för att komma till närmaste 24/7. Men trots att det har varit tufft så har det varit positivt på så sätt att jag har lärt mig att man kan inte träna på hur som helst utan det gäller att lägga in återhämtningsperiod och inte alltid köra på till 100%. För de som känner mig vet att jag har en personlighetstyp där det alltid är 100% som gäller och att det är min styrka som person och löpare men att det också är på grund av det som jag hamnade i den här negativa spiralen.

Så ser skorna ut efter ett tufft pass på spinningcykel. Som löpare behöver inte snåla på saltet:)

Att vänja sig vid alternativ träning är också bra för som elitlöpare kommer det alltid komma perioder där man måste lägga in alternativ träning på grund av att man är sliten eller har skadekänningar. Jag kommer att lägga in alternativ träning som ett stående inslag för att förebygga överbelastningar samt kunna träna på hårt utan att bli så sliten.

Motionscykel vid sommarhuset i Blekinge.

Crosstrainer på 24/7 i Kristianstad. ”Blod svett och tårar”. Jag brukar säga att svetten är prestationens parfym:) Alltså har jag presterat ganska bra på det här passet:)

Förra veckan (V34) fick jag till tre bra kvalitetspass i form av 70/50 i 10km (70 sek tryck 50 sek flyt), 6x1000m med 2 minuters vila samt en snabbdistans på 10km på lördagen när jag sprang Citadelloppet på 30.41. Citadelloppet visade helt klart att formen är på väg tillbaka och trots en ganska knixig bana med sju 90 graders svängar per varv (4×2,5km), 25 gradig värme och varvningar av andra löpare redan efter ett varv så lyckades jag gör en tid klart under 31 minuter. Farten var jämn och femmorna gick på 15.18 och 15.23.

Igår blev det 12x2min med 60 sekunders vila följt av 50 minuter vattenlöpning. Idag onsdag blir det distans, styrka och crosstrainer och torsdag och fredag blir det distans (lägger in 5-10 stegringar på fredag). På lördag skall jag springa ett kontrollmätt stadslopp över 10km och målsättningen där är att springa under 30 minuter. Jag har fått tillbaka kraften i benen till 100% så vet jag att det kan gå fort om jag har en bra dag.

Träningen jag har kört i sommar har i regel bestått av crosstrainer ett pass per dag och löpning ett pass per dag. Ibland har jag lagt in vattenlöpning eller cykel istället för crosstrainer. Passen har ofta legat mellan 60-75 min på crosstrainerna med som mest 100minuter. Vid något tillfälle har jag kört långpass i form av 60 min på löparband för att sedan ställa mig på crosstrainern i 60 minuter. Styrka har jag kört 3-4 gånger per vecka a 25 minuter. Löpningen har bestått av kvalitetsträning i form av trösklar, 1000:ar, 500:ar 70/50 och backe. Passen i förra veckan indikerar på att formen inte är så långt borta och helgens lopp uppskattar jag är cirka 30-40 sekunder ifrån formen jag hade när jag sprang på 29.11 i Danmark. Blir Finnkampen aktuell så tror jag att sub 29.30 är klart realistiskt Det är trots allt nästan tre veckor dit.

Det här har varit en lärosommar och jag tror att den här tiden kommer att göra mig till en bättre löpare på sikt. Jag har lärt mig tyda kroppens signaler och framöver kommer Ekman och jag att lägga upp träningen mer utifrån känslan jag har i kroppen än vad mitt huvud vill. Ekman har hela tiden försökt få mig att köra mindre men jag har lagt på träning med inställningen att mer är bättre. Min grundfilosofi är fortfarande att det är hård träning som gäller men nu först nu har jag insett att jag måste lyssna mer på min kropp än på mina tankar och att det är disciplin för mig att låta bli ett pass och inte tvärtom.

Jag vill passa på att tacka Ekman för hans stöttning, engagemang och kunskap under denna jobbiga period. Jag är sannerligen ingen lätt person att träna men Ekman har funnits där trots mitt periodvis ganska dåliga humör och ovilja att lyssna när han vill att jag drar ner på träningen. Utan Ekman hade det antagligen blivit två pass varje dag utan undantag och då hade jag fortfarande varit helt under isen.

Från och med den 1/11 byter jag tjänst vilket innebär att jag kommer att arbeta 75% och ha möjlighet att åka på längre träningsläger över vintern. Det känns verkligen kanon och jag är övertygad om att det kommer att göra att jag får extra återhämtning och en högre livskvalité. I drygt fem år har jag arbetat över heltid och dagarna har börjat cirka 04.30 och avslutats med kvällsmat kl. 19.30. Nu har jag gjort mina ”hundår” och framöver kommer jag att se till att tillåta mig att släppa på kraven som jag har ställt på mig själv i mitt arbete.

En rapport efter helgens lopp kommer.