Två guld, ett dopingtest och en lekplats för friidrottare

Gunnar Durén  

Bantävlingsturnéns första anhalt Odense bjöd på ombytligt väder, en charmig stadskärna i gammal stil och ett stort utbud av fina restauranger, inte bara för de som älskar smörrebröd och pölser. Vid universitetsområdet strax utanför staden låg också en av de utöver HC Andersens hus största sevärdheterna: en helt unik friidrottslekplats – Odense Athletics Exploratorium, anlagd så sent som 2013. Här finns en rundbana i tartan, men också ett antal fantasieggande variationer på grenar, t ex kuperad löparbana, kulstötningsring mot uppförsbacke(! – så att kulan rullar tillbaka ner igen), ”hängpinne” för stavhoppare och balanspålar över sandgrop. Här skulle man utan vidare kunna förlägga en hel träningshelg av lustfyllda aktiviteter!

Odense Athletics Exploratorium

Odense Athletics Exploratorium

Men nu var vi ju här för att tävla, så det blev bara ett kort besök. Större delen av tiden tillbringade vi på den ordinarie ”lekplatsen”: Odense Atletik stadion. Jag sprang 800 meter på lördagen och 1500 meter på söndagen. Konkurrensen i M50-klassen var kanske inte knivskarp, men jag hade en viktig prestigekamp mot M55-dominanten och Odensehemmasonen René Pedersen, som jag mött ett antal gånger i internationella mästerskap när vi varit i samma åldersklass. Arrangörerna hade samlat båda våra åldersklasser i samma heat, säkert med baktanken att det skulle bli ett extra spänningsmoment. Den matchen vann jag på båda distanserna, men med olika taktik.

På lördagen var det rejält blåsigt, så det var omöjligt att göra snabba tider. Min plan var ändå att ta spets, men tillräckligt snabbt för att försvåra för konkurrenterna att ta rygg. René var dock på hugget trots en start på 29 sek på första 200m och hängde kvar i rygg ända till mitt i sista kurvan. Jag tog dock inga risker, utan jobbade på in i motvinden på upploppet till en syratung seger i loppet och klassen.

På söndagen växlade vädret ideligen. Vi hade turen att få en av de soliga stunderna under vårt 1500m-lopp. Taktiken var nu att ha bästa möjliga position utan onödig ansträngning för att vid lämpligt tillfälle efter 1000 meter öka/spurta. Jag fick täten trots allt, men la mig i en modest 3:00-fart. Det tyckte så småningom René var för lusigt och gick om efter cirka 675 meter. Redan vid 900 m tyckte jag vi började sacka något, men jag låg kvar, lite obeslutsam i slagläge fram till strax före upploppet, då jag slog på full gas och vann ganska säkert. Det visade sig att René, kanske pga vindriktningen, inte hade hört mig från sista bortre lång och blev väldigt förvånad när jag dök upp vid hans högeraxel på slutet.

Strax efter loppet smög två dopingkontrollfunktionärer upp och bad ödmjukt om att jag skulle följa med på dopingtest. Det är förstås obligatoriskt, vilket man också medgivit i samband med anmälan till mästerskapen, men det är ändå trevligt att bli artigt behandlad när det är dags. Detta var tredje gången jag blivit uttagen till dopingkontroll, så nu kändes det lite mer välbekant än tidigare. Flera moment går ut på att man i olika steg får välja ut vilken av de framlagda förseglade behållarna (kissmuggarna) och provtestflaskpaketen som ska användas – urvalet i syfte att ingen i efterhand ska kunna hävda att någon utomstående har manipulerat testbehållarna. Det är lite fascinerande att hantera A- respektive B-provsflaskorna. I media framstår de ofta som något märkligt och mystiskt. I själva verket är de bara två självförseglande genomskinliga glasflaskor med urin från samma tillfälle. Däremellan är det själva kissandet, vilket kan vara nog så svårt eller i alla fall ta en stund. Som nytävlad löpare har man oftast försumbara mängder vätska över. Man får lura igång systemet genom idogt drickande. Denna gång gick det dock bra och de 90 ml som skulle produceras tillhandahölls, om än inte med råge.

Två gånger fick jag så småningom kliva upp överst på prispallen och motta en guldmedalj. P g a logistikmissar var dock alla medaljer denna gång i brons. Skillnaden framgick bara av baksidans notering av sträcka och placering. Men viktigast är trots allt känslan av att ha uppnått uppställda mål. Nu vidare mot kommande utmaningar. Nästa Söderhamn!

Prispall M50 1500 m

Prispall M50 1500 m

 

 Dela på Facebook