Ultradygn i Lidköping

Då och då får vi rapporter från våra medlemmar runt om i Sverige. Hade en dialog med en löpare från Lidköping innan helgen som berättade om deras planer, ett ultradygn. Har själv genomfört ett sådan för att samla in pengar till en cancerfond vi har i IS Göta. Efter ha läst storyn från Lidköping blir jag sugen igen… Visst borde alla klubbar ha ett event som detta?

Det här är en historia hämtad från löpningens framsida, ur verkligheten men där huvudpersonerna blivit ersatta med påhittade namn för att inte röja deras identiteter. Även jag som författare har fått ett alias: Mathias.

Jag dyker upp klockan 17:10, en knapp timme innan dess att första intervallen ska avverkas. Planen säger en mil var tredje timme under ett dygn.

Platsen är Rådåsgården i Lidköping, hemmaplan för Lidköpings VinterSportKlubb. Ultraintervallerna är ett inslag i föreningens aktiviteter, för tredje gången i ordningen och denna gång initierad av Milan och Smotha.

Under den första intervallen är vi sju löpare, Villa har ju trots allt hemmamatch, ett derby mot Vänersborg. Tillfällig gästlöpare är Egnata. Temperaturen är just över nollan men det är torrt väglag. Vi drar en sväng ner förbi campingen och sedan tillbaka för en pastamiddag. Till kaffet på maten börjar vi med presentationen av oss själva, laget runt.

Ultralöparna som skall tillbringa ett dygn tillsammans är förutom nämnda Milan, Smotha och Mathias även följande: Engi, Skal, Sedran och Jon-Hanse.

Den andra intervallen förstärks laguppställningen tillfälligt med två gästlöpare, Jonah och Pär. Rundan går förbi Arenan där hemmapubliken strömmar ut med segervrål i strupen. Vi löpare har fortfarande ett skönt flyt i stegen. Efter en dusch tar vi en kvällsmacka och surrar över en inspirationsfilm från Ultravasan. Vrålet från vildmarken har plötsligt fått ett ansikte (Sedran).

Vilan går snabbt och vips är vi ute på den tredje milen, nu med Daniel som gästlöpare. Den känns annorlunda även om vi som tidigare springer med pannlampa och reflexväst. Men nu är det bäcksvart i motionsspåret. Inga externa ljuspunkter i form av hus eller gatlampors sken som ger kontraster till avstånd och rymder.

Väl tillbaka i Rådåsgården reflekterar vi över hur god kombination mjölk och pepparkakor är. Sen är det den första sovvilan, en dryg timme hinner vi sova. Jon-Hanse som planerat tidig hemfärd blir övertygad om att en fjärde intervall är rätt sätt att avsluta med flaggan i topp.

Intervall nummer fyra, klockan tre på morgonen bär av utan bonuslöpare men 7 stycken starka löpare drar iväg på en skön sväng. Det märks dock att den genomförda distansen och tiden sätter sina spår. Diskussionsnivån ligger precis som temperaturen på minus. Men vi har varm risgrynsgröt att se fram emot.

Efter god och hemmagjord gröt, smörgås, lite tilltugg och en skön timme i bingen så är det dags igen. Av de 7 ultralöparna så väljer Milan och Smotha att tryna vidare och Jon-Hanse åker vidare till andra planerade aktiviteter. Men Jonah och Pär dyker upp igen för att medverka på 10km löpning klockan 06:00, mycket uppskattat med lite draghjälp på morgonkvisten.

En ny slinga igen för att hålla uppe variationen, denna gång bilväg i mörkret. Benen känns inte lika sega som tidigare under natten och tempot är nog lite högre. I slutet av rundan kan vi skönja en morgonrodnad vid horisonten, det kommer att bli en härlig dag. Efter energiintag lutar vi omkull oss med spänd förväntan på nästa intervall. Den kommer nämligen att sammanfalla med föreningens obligatoriska lördagstrail. De senaste lördagarna har det varit drygt 40 löpare närvarande, undra hur många vi blir idag?

Ultragruppen decimeras ytterligare när Engi åker på inbokade sidoprojekt men gryningssussarna är med igen. -4 grader visar termometern när ett första gäng klubbkompisar dyker upp för en extra förvärmning inför trailen.

46 löpare drar klockan 09:00 ut på terränglöpning, varav 5 är intervallmedlemmar. På brutalskön stiglöpning där vi drar som ett pärlband genom skogen. 10km över stock, sten och rötter men ingenting stoppar oss idag. Solen har passerat över horisonten, men solstrålarna värmer inget längre.

Två intervaller kvar, laddning sker med vinterstudion och frukost. Mitt i vilan kommer en leverans med nybakt körsbärspaj. Livet som löpare känns riktigt bra.

Smotha väljer inre tjänst på den sjunde intervallen så vi 4 återstående kämpar oss iväg. En blandning av stiglöpning och skogsbilvägar toppas med lite asfalt. Temperaturen stiger och vi känner att vi närmar oss slutet på utmaningen. Lite skav, stapplande steg och sargade energinivåer men kroppen har bevisat att vi klarar enormt mycket mer än vi trodde när benen började stelna till vid midnatt. Lite lunch på det!

Så dags för nummer 8 och en oväntad men välkommen överraskning: damernas stafettlag från Vasastafetten dyker upp för en återträff och för att hjälpa till med farthållning och mentalt stärka oss på sluttampen. Utomordentligt välbehövd support, tusen tack för det!

Så, vips är 8 mil avklarat för några och vi är 6 stycken som når över ultradistans. Nöjda med dygnet lastar vi i oss en rejäl bit körsbärspaj med kall vaniljsås och börjar planera för nästa gång. Men i morgon kör vi vilodag.

(Även om huvudpersonerna i berättelsen är fiktiva, så finns deras karaktärer på riktigt och jag som författare kan bara tacka er än en gång för ett underbart dygn. Nästa år blir det fler verser på dikten)

Stort tack för ert bidrag. Alla är välkomna att höra av sig och dela med av era upplevelser, bidra till att inspirera löpare i landet. Snart kommer #3 av vår medlemstidning med grymt mycket inspirationen inför vinterns träning och nästa säsong. Bli medlem här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001