Uppstart med backintervaller inomhus

Emil H  

I min strävan efter att bli ultralöpare på riktigt pysslar jag just nu med att felsöka min löpteknik. Jag springer väl ganska lätt och estetiskt (får jag höra ibland) men det håller väldigt sällan för distanser längre än 25-30 km. Jag får fortfarande ont i knät ibland, liknande löparknä men mer akut och snabbt övergående. Och så kan vi ju inte ha det.

Jag gissar att felet består av två delar: Styrka och teknik. Jag är inte världsbäst på att styrketräna. Mer på andra sidan skalan.  Tekniken är väl bra om man vill kunna göra omkring 37-38 på milen, det tror jag att jag skulle kunna nå om jag gav det något år. Det har jag inget större intresse av just nu, då är det mer betydelsefullt att kunna snitta till exempel under 6 minuter/km under 9 mil. Man kan springa hur fort man vill; måste man gå sista 6 milen blir det en ganska kass tid till slut även om man håller jämna steg med Elov eller Jonas till en början.

Utan att gå in i hur jag jobbar med tekniken, det blir bara konstigt att beskriva i text ändå, handlar det i stora drag om att kunna kontrollera steget istället för att korrigera det. Typ. Mer om det nån annan gång kanske.

Styrkan är ju lite lättare att beskriva. Som idag till exempel. Uppförsbacke på löpband. Treminutersintervaller med två minuters joggvila (med kontrollerad teknik) med maximal lutning på bandet, dvs 15 %.  Jag hade planerat minst 5 stycken och därefter gå på feeling.
Det gjorde muskulärt ont även i väldigt låg fart; 15% är tillräckligt brant för att jag ska springa bara lite snabbare än jag normalt går på platt mark. Ont, långsamt och väldigt varmt. Fick lite flashbacks från alla cykelintervaller jag gjorde i vårt extra-rum inför Ironman för några år sedan..

Efter mina fem intervaller bestämde jag mig för att köra vidare med fem stycken 2-­­minutare. Det sket sig. Mitt i den tredje upptäckte jag att jag helt plötsligt stod vikt över displayen med fötterna på varsin sida av bandet.

Va fan hände?! Nog för att jag hade ont ”på rätt sätt” och var rejält trött men inte så trött att jag behövde vika ner mig… Jävla hjärna. Och vips var magin borta, ­­­­­­det gick bara inte att  fortsätta. Jag gjorde något mindre tappert försök att jogga ner men gav upp efter 5 minuter och körde lite bålstabilitet på pilatesboll istället.
Nåja, nu vet jag vad jag klarade av idag.

Nästa gång bir det definitivt mer. Minst en till.

 Dela på Facebook