I söndags var det dags för långpass igen och denna gång tillsammans med TSM running. På schemat stod 31 km, fördelat på andra varvet av Stockholm Marathon och därefter en omväg kring Frihamnen.
Den välkända rundan gav både nostalgitrippar och nya insikter. Plötsligt mindes jag hur blåsigt och ensamt det kan kännas ute på Gärdet, där det sällan är mycket publik eller annat som piggar upp. Men jag kom också ihåg hur härligt det är att komma in till Strandvägen igen, som är platt, lättsprungen och ofta kantad av peppande åskådare.
Söder Mälarstrand är helt okej, men därefter väntar ju den fruktade Västerbron. I söndags kändes backen upp till bron värre än själva bron, men det kommer troligtvis inte kännas likadant andra varvet på marathon. Men efter att man har nått krönet väntar en lång härlig utförslöpning, som förhoppningsvis ger energi som räcker ända fram till Stadshuset.
Vid Torsgatan lutar det lite uppåt, men det är bara några kilometer kvar och målet är i sikte. Ändå känns det som om det är många kringelkrokar därnere på Östermalm innan man äntligen skymtar Stadions torn.
Den här gången sprang vi som sagt förbi och fortsatte en extrasväng. Men min målbild för 30 maj är att springa in på stadion, korsa mållinjen och känna mig trött, nöjd och glad.
