spot_img
0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Växelbruk

Det är väl lite si och så med löpningen just nu, veckomängden är nere på ensiffriga nivåer i kilometer räknat. Jag är väl hyfsat hel men dras med lite småkänningar och motivationsbrist (det senare orsakat av det förra). För två år sen sprang jag stenhårt genom hela vintern, förra året sprang jag inget alls (ännu ett orsakssamband där). I år tänker jag mig ett mellanläge, med underhållslöpning fram till våren. Då krävs det alternativa grejer för att tillfredsställa dopaminbehovet eller vad det nu är som kroppen är beroende av. Jag har nya längdskidor ifall det kommer snö och nya rullskidor ifall det inte gör det. Snabba simbyxor samt cyklar finns också till hands. Växelbruka kroppen lite mer.

Jag vet såklart att inget av det där kan ersätta löpningen, substituten är bara nikotinplåster. Det är det sämsta med löpning, att man inte bara kan köra på hur mycket som helst. Jag trodde länge att det skulle bli tråkigt om jag sprang mer än varannan dag, men insåg istället att det bara är roligare ju mer jag springer. Tills det tar stopp. Numera känns det ofta som att jag drar på mig nån skit så fort jag börjar komma i form, trots att jag tycker mig vara försiktig. Får inte till nån kontinuitet. 

Otacksamt det där. I mycket annat som man kan hålla på med här i livet är det ju bara att dunka in så mycket tid och engagemang som möjligt, ju mer träning desto bättre blir man. I löpning måste man hålla igen, vara förståndig, inte träna för mycket. Gäller även eliten. Hur många timmar om dagen kan dom träna? Två? Tre? Max. Resten vila. Inte mycket om man jämför med andra sporter (eller med alla som har ett vanligt jobb att gå till). Det är ju nästan lika lite som fotbollsspelare.

Löpningen kan kännas lite som en obesvarad kärlek ibland. Det är ju alltid trist att gå ner sig i nån som inte känner samma sak. Ska man kämpa på, eller släppa det och gå vidare? Äh, lär dig träna ordentligt och skärp dig bara, säger ni. Du får väl uppvakta löpningen med blommor och choklad så ska du se att det ordnar sig. Tja, kanske det. Eller så gör man som en god vän till mig har gjort: Hittar en ny passion, en starkare drog än löpning. I hans fall: Enhjuling. 

Efter ett halvårs utövande är han helt frälst och stolt innehavare av sju enhjulingar (plus en tatuerad), alla tydligen helt oumbärliga. Han börjar bli en manlig motsvarighet till en crazy cat lady. Inspirationen fick han efter att ha läst en artikel där Erlend Loe pratade sig varm om enhjulingens förtjänster, och nu har han i sin tur inspirerat mig. Jag avundas honom rent av. Jag vill också hitta nånting där det enda som begränsar träningstimmarna är den egna lusten, inte en massa skador. (Nu är väl inte enhjuling helt riskfritt men jag tar skrubbsår och utslagna framtänder framför nån diffus ”känning i knät” alla dagar i veckan.) Så i somras skaffade jag en billig liten enhjuling och lärde mig att cykla hjälpligt och nu har jag precis köpt ett terränggående exemplar: en sk Muni: ett 29-tums monster. 

Ett ufo gör entre. Tydligen har jag ett underskott på aktiviteter där jag inte ser klok ut.

Enligt min polare ska enhjulingen göra underverk när det gäller allt från benstyrka och kondition till koordinationsförmåga och kognition. Jag är kanske lite småskeptisk än så länge, men jag ska ge det en ärlig chans. Vem vet, kanske kommer jag ut på andra sidan vintern både som en bättre löpare och en smartare person.

Och till sist, apropå alternativa aktiviteter jag har börjat med på sistone och lanserat här på bloggen som potentiellt revolutionerande för min löpning, lite om mitt vinterbadande: det börjar bli tufft, det måste jag erkänna. Men jag kämpar på, badade så sent som igår men har slutat doppa huvudet. Räknas det ens som bad då? Nu blir kanske nästa steg att bara gå i med underkroppen. Kyla av benen bara. Är det kanske DET som är mirakelkuren jag letar efter?

Från blött hår i oktober till mössa på i advent när temperaturen sjunkit ner under fem grader i Källtorpssjön.

Eskil Persson
Eskil Persson
Namn: Eskil Persson Född: 1977 Bor: Stockholm Klubb: Hammarby IF Favoritsträcka: Längs en sandstrand Vill med löpningen: Bli snabbare och se mig omkring Roligaste löparminne: Barfota runt Gotska Sandön ligger bra till Meriter: Har ätit 84 sushibitar på en lunchbuffé Personliga rekord:  3000 m - 9:01 (2019) 5000 m - 16:32 (2020) Milen - 33:52 (2018)  Halvmaran - 1:18:29 (2015) Lidingö - 1:58:58 (2018) Maraton - 2:50:04 (2018) Ser fram emot: Härliga tider

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

AKTUELLT NUMMER

Nytt nummer på gång!

0
Snart trycks adresserna på #1 2021, är du med? Annars, du har några timmar på dig....

FÖLJ OSS

8,687FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

Trappa upp

0
April april, vintern rasat osv. Träningen rullar på. Sen årsskiftet har jag legat stabilt kring sjumilaveckor. Det känns lite i minsta laget, har nog...

Ur spår?

GPX-myset

Recension Nike Tempo Next%

- Annons-

PODCAST

X
X