Veteranfriidrott

0
56

Det är snart två år sedan som jag gjorde debut på Veteranarenan. Dagen innan IVSM i Karlskrona skulle äga rum blev det hastigt bestämt att jag skulle åka dit, jag kommer ännu ihåg den stolthet som jag kände inför tävlingen, att få springa mästerskap hade jag drömt om, nu skulle det bli verklighet!

Väl på plats i hallen såg jag Gunnar han stod uppe i ena kurvan och förberedde sig för ett 400 m lopp, åtminstone tror jag att det var det. I brist på erfarenhet gick jag fram och sa hej Gunnar, i närheten av en start är man vanligtvis inte så intresserad av att prata med andra i synnerhet inte någon helt ny person, Gunnar tittade lite undrande och sa hej, snabbt la jag till Fågelborg och då trillade poletten ner tror jag, ibland är det bra att ha ett annorlunda efternamn.

Mitt lopp kommer jag inte ihåg särskilt mycket ifrån, jag kommer ihåg att Gunnar stod på bortre lång och hejade på, att det var fruktansvärt jobbigt och att gubbarna i M40 i mina ögon öppnade hiskeligt starkt. Efter loppet blev det en bild tillsammans med annan ny löparkompis Jocke Pihlstrand Trulp, 3:an i loppet Fabrice hade desvärre lämnat hallen så han fastnade inte på bild den här gången.

Sommaren 2013 ställde jag så upp i mitt 1:a VSM. Pappa och jag åkte tåg till Gävle, där tävlingarna ägde rum, bara det i sig ett äventyr. På Lördagen sprang jag 800 m, faktum är att det var mitt 2:a 800 m lopp någonsin, så förväntningar var inte höga. Kanske var det just detta som gjorde att loppet gick så bra, jag krossade mitt PB med 6 sekunder och tog Silvret på 2:05. Åt Daniel Norberg fanns det dock inget att göra åt, han var helt outstanding och sprang på under 2 min. Söndag morgon var det kris, jag vaknade med kraftig rethosta, en start på 1500 m kändes faktiskt hotad. I brist på annat smörjde jag in delar av bröstkorgen med tigerbalsam och sedan blev det en lugn cykeltur på det. Detta fick mig i hyggligt skick. Väl uppe vid arenan möter jag Jocke som lugnt förklarar att det är du och jag som får göra upp om Guldet. Yikeeess! Vi värmde upp tillsammans och det var tydligt att vi båda kände av varandras dagsform, just hur slitna var vi sedan lördagens lopp? När startskottet smal tog jag snabbt kommandot och så mycket mer än så kommer jag inte ihåg förutom att jag kämpar samtidigt som jag mal SM-Guld som ett mantra i huvudet. Jag tog det segermarginalen var hela 0,3 s skönt att ha marginalerna på sin sida den dagen. Nerjoggen hem med pappa på cykeln bredvid blev en känslosam historia där jag vid ett par tillfällen fick stanna och gråta en skvätt, vilken upplevelse att få ta ett Guld där pappa var med och fick uppleva det, den resan kommer jag alltid att komma ihåg som om den hände igår.

2014 fick möjligheten att åka med Ystads IF till VSM som detta år gick i Huddinge. Vi var ett litet muntert gäng som bodde i en stugby 3 km ifrån arenan. Tävlingar varvades med mat, bad,  en hel del diskussioner och en massa skratt. Jag har skrivet det innan men tar gärna tillfället i akt att ännu en gång tacka för de dagarna, hoppas att det kan bli mer av den varan framöver.

Tävlingarna i sig bjöd på flera höjdpunkter. Självklart kommer jag ihåg mitt eget 1500 m lopp där jag dagen efter ett helt misslyckat 800 m lopp satte nytt PB med 4:17 vilket den här gången räckte till ett brons. Jag kommer ihåg rekordjakten på Fredag kväll där Ayanleh Souleiman Djibouti sprang 800 m på 1.43.69 en prestation som man måste uppleva för att förstå hur grym den är. Men framför allt kommer jag ändå ihåg de fantastiska resultat som de lite äldre idrottskvinnorna/männen presterar. Ta vinnaren på 5000 m i M50 klassen som sprang på 18:31 eller vinnaren på 200 m i K65 klassen som vann på 32:42 helt otroliga tider och så häftigt att få uppleva!

Genom dessa evenemang har jag lärt känna flera nya människor som jag nu ser som mina kompisar. Det är verkligen en förmån att jag genom idrotten och dess evenemang nu har möjligheten att träna tillsammans med exempelvis Gunnar, att genom nätet och dess kanaler kunna inspireras av och taggas av mina veterankamraters framgångar. I en sport som i det stora hela är en ensamsport kan inte vikten denna gemenskapskänsla underskattas.  Grunden för allt detta tror jag är den avslappnade stämning som råder vid exempelvis VSM, alla är där och presterar sitt bästa utifrån sina givna förutsättningar och det räcker mer än väl.

Avslutar detta inlägg med några bilder från kvällens distanspass. Denna gång sprang jag tillsammans med min kompis Jocke, en fd fotbollsspelare som har börjat löpa och under det år som jag har känt honom har gjort stora framsteg, han har löpt 10 km på 35:36 och halvmaran på 1:20:35. Häftigt att få vara med på hans resa!

 

Jocke 1

 

Ute i skogen, tur att Jocke har pannlampa!
Ute i skogen, tur att Jocke har pannlampa!

 

 

På väg hem.
På väg hem.

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här