Om du tränar hopp blir du en snabbare löpare då?
Ja, det borde du faktiskt bli.
Ni kommer kanske ihåg att jag började med sprint först när jag var 19 år. Innan det sysslade jag med volleyboll och fotboll.
Volleyboll började jag träna när jag var 10 och höll på fram tills jag var ungefär 16, och fotboll började jag med när jag var 14 och höll på fram tills jag var 20.
I grundskolan så var jag snabbare än de flesta av mina skolkamrater, men inte snabbast. Det blev också tydligt under mellanstadiet när vi hade skolmästerskap i friidrott. Medaljörerna i varje gren kvalificerade sig till KM. Under de tre åren på mellanstadiet blev jag aldrig bättre än 5:a på 60 m och var aldrig riktigt nära KM. Då spelade jag fortfarande bara volleyboll.
När fotbollen senare tog plats och det blev allt vanligare med sprintliknande rusher märkte jag att jag blev mycket snabbare än jag varit tidigare.
Som fotbollsspelare var jag anfallare och många gånger byggde taktiken på att jag bara skulle springa. Jag fick alltid något friläge per match, men i övrigt var jag en rätt usel fotbollsspelare så jag missade rätt många av de där lägena.
Därefter blev det sprint och helt plötsligt så hade han som inte ens kunde ta sig till KM sprungit på en av de snabbaste tiderna i Sverige i sin åldersklass på 60 m när man summerade inomhussäsongen 2010.
Varför berättar jag det här då? Jo, för att göra det tydligt vad jag har med mig sen tidigare.
Jag tror absolut att mitt myckna hoppande som volleybollspelare helt plötsligt kom till användning när jag började ”sprinta” som fotbollsspelare. När jag sedan kombinerade hopp och snabb löpning (plus en massa andra saker som såklart spelade in) tog jag ett steg till i utvecklingen.
Det här skulle kunna innebära att hopp + löpning = sant.
Det säger sig självt egentligen. Ett löpsteg är ju mer eller mindre ett språng – ett frånskjut där du vill komma så långt som möjligt utan att din fart bromsas. Med ett längre steg kan du dessutom spara mycket energi i det långa loppet.
De som bara har sett mig springa har aldrig kommenterat min steglängd, men när de själva springer bredvid eller bakom har jag flera gånger fått höra:
”Vad långa steg du tar!”
Det brukar bli en väckarklocka för dem då de helt plötsligt inser att det inte är mitt löpsteg som är onormalt långt, utan att deras är kort.
Spänstträning kan förlänga ditt löpsteg, men man ska också komma ihåg att en stillasittande livsstil bidrar till kortare steg. Sitter man ner mycket blir framsidan kort och med korta framsidor är det svårt att sträcka ut steget. Det löser du genom att stretcha regelbundet.
Hur som helst, här har du några varianter på hopp som du kan köra:
Hopp från stillastående
Väldigt enkelt, bara att välja en höjd som passar dig.
Hopp från sittande
Lite mer avancerat, kräver lite balans och känsla.
Häckhopp
Lite mer explosivitet, här ska man försöka ha så kort kontakttid som möjligt.
Mångsteg
Ett väldigt långt ”språnglöpsteg” skulle man kunna säga, där man jobbar med stora rörelser.
Visst ger spänstövningar som dessa benstyrka och explositivitet och det som skiljer en elitlöpare fart från en motionärs är ju just steglängden (bakåt) vilket lätt ses på olika tävlingar. Idag pratar man ju dock mycket om ett kortare löpsteg med högre frekvens som skadeförebyggande i och med att impact load på knän, höfter blir lägre när landningen sker närmare kroppen, därför är det idag pedagogiskt svårt att be någon förlänga sitt steg för det leder ofta till att man tar för långa steg framåt med bromsande hällandning.
Tack för din kommentar Staffan!
I det här fallet handlar det inte om att sträcka ut sitt steg och riskera ett för långt steg, utan spänst som faktiskt bara ger dig en extra skjuts framåt i varje frånskjut. Dessutom finns det ingen anledning att låta skadorna få bestämma hur du ska springa, utan här handlar det om att träna rätt och vara stark på rätt ställen.
Tack för din kommentar Staffan!
I det här fallet handlar det inte om att sträcka ut sitt steg och riskera ett för långt steg, utan spänst som faktiskt bara ger dig en extra skjuts framåt i varje frånskjut. Dessutom finns det ingen anledning att låta skadorna få bestämma hur du ska springa, utan här handlar det om att träna rätt och vara stark på rätt ställen.