De senaste månader har jag förberett mig för VM i SPARTANrace. Spartan är världens största OCR ”obstiqal cours running” organisation och är störst i USA. Det finns serier i nästan alla länder (inte i norden ännu) och VM brukar alltid vara i USA men i år bytte dom plats till moreeb dunes utanför Abu Dahbi. Moreeb Dunes är världens största öken sand berg.
För att få springa VM i Spartan måste man bli inbjuden av Spartan efter tidigare prestationer. De som står på startlinjen har varit i toppen i deras länder på hinderbanalopp.
Sista 8 veckorna var det en kamp om corona, biljetter, information etc. Förberedelserna blev mer och mer stressigt när jag aldrig fick besked eller tydlighet kring loppet och praktiska detaljer. Jag fokusera på min träning och letade sponsorer och försökte få allt gå ihop med jobb o hård träning mot det tuffaste loppet jag skulle göra.
Jag kände allvarligt talat aldrig att jag kom i den där super formen. En baksida lår som jag aldrig han behandla ordentligt, långa jobb dagar, lite för dålig återhämtning och ett tappert försök att hålla mig till den tuffa träningsplanen helt på egen hand.
Tack vare att jag träffade min gamla sparrings kamrat från Åtvidaberg på gymmet som berättade att han hade öppnat en hamburgare butik burgerstore.se som gått mycket bra och vunnit SM i burgare och kunde sponsra min resa till Abu Dhabi. Där med blev jag med i team BURGERSTORE! <3 kolla in deras coola grejer för grymma burgare mm
veckan innan avresa till Abu Dhabi så fick vi reda på exakta platsen vi skulle springa på. jag kollade på youtube och insåg att vi ska spring 25km 35 hinder på djup sand i 30graders värme…. Nu började jag tvivla på vad jag gett mig in på. Var jag förberedd för det här.
Men utmaningen var antagen och det skulle bli ett äventyr jag aldrig kommer glömma.
Som tjej hamnar man i en cykel där iallafall jag blir helt förstörd dagarna innan mens… Nu tajmade jag VM så sjukt dåligt att exakt den dagen tävlingen skulle vara på skulle min mens komma… hell… var tanken och jag började googla ifall mensen gick att stoppa. Det gick, men med ett hormon som ökade progesteronet och gör att man blir svullen, trött, illamående matt etc precis som PMS… Men vill jag hellre ha mensvärk… Nae.. så jag chansade.
Tävlingsdagen
Jag var som sagt, stört trött, svullen och lite yr. Värma upp gjorde jag inte. vilket var ett stort misstag. värmen och yrseln gjorde att jag tänkte att jag joggar igång när loppet börjar (något jag aldrig gjort tidigare)… Att starta ouppvärmd i sand uppför backar var inte nått super gött…
Två Italienska elit tjejer skratta åt mig och sa -är du van att springa barfota?! Du kommer inte kunna springa i de där skorna här. Dom fylls med sand och sen gör det så ont att du tvingas ta av dig dem.
Jag hade sett de andra tjejerna hade sandskydd på skorna. Så jag letade i två dagar efter såna i butiker i Abu Dhabi utan framgång så tänkte jag att det kanske inte behövs… :/
Fick låna tejp av en amerikansk tjej som tejpade över sina skor + sandskydd. Hon gav mig även en extra pannlampa för här blir det mörkt 90min efter start och loppet kommer ta drygt 3h. -jag är rädd sa hon, inte för att tävla utan för sanden och värmen.
Loppet
Seg start, kom inte iväg, kanske för att jag inte värmt upp. redan här tung sand uppåt sen neråt då svävade man fram som på moln. Jag ramlade men det var som att rulla i mjuk snö. Efter 2km hade tejpen lostan och mina tår skrek av smärta. Herre Italienska tjejerna hade rätt det här går fan inte. Jag tog av mig skorna tömde dom och provade igen. Jag hade tappat tid… Efter ytterligare 2km var smärtan tillbaka så jag tog av mig skorna igen, la dom i min löparväska och fortsatte barfota. Vilken befrielse!
Sprang äntligen ordentligt. Kunde ta ut steget, trycka upp för backarna, springa om tjejer som en raket =) Äntligen var jag uppvärmd och fötterna älskade att springa barfota i den mjuka sanden. ’
Ju längre in i loppet jag kom desto roligare blev det. Nu hade jag tappat så mycket tid på att kunna placera mig i toppen men känslan av att känna sig stark och glad resten av loppet var som en seger för mig. Under ett Spartan race får man verkligen pressa sin kropp genom att bära tunga föremål, springa i tuff terräng, krypa och klättra. Sista timmen sprang vi under stjärnorna och att avsluta med en 400m nerförs löpning i mjuk sand ner mot mål området och kunna genomföra hinder på att starkt sätt barfota i 20km var bland det coolaste min kropp fått göra.
OCR passar mig bra. Jag får verkligen utmana min kropp och vara både stark och uthållig. 2022 ser jag fram emot med nöje <3
