Säsongen är igång o ja kör på pannbenet

I år tävlar jag en hel säsong med OCR löpning. Jag kommer bland annat tävla i SPARTAN RACE.

Spartan?
En organisation som har serier i USA, Kanada, Asien, Mexico och Europa.
Du plockar poäng och placerar dig i din serie med en vinnare. I slutet av året hålls ett VM för alla top 15 herr/dam.
VM är nästan alltid i USA men 2021 hölls det i Abu Dhabi öken.

Spartan har beast distans= 25km över 30hinder och ofta i bergsmiljöer. Beast distansen är alltid VM distansen och de flesta distanserna som räknas med i serien.

Det finns även
Sprint: 10km 25 hinder (denna kan också räknas med i vissa delar av serien)
Super: 5km 15hinder

Spartan är en hel värld med människor som dedikerar sig till sporten och likt Crossfit finns kläder, en viss stil, stor marknadsföring och pampiga tävlingar med många bra elit löpare.

Min första deltävling i år gick i Palma de Mallorca. Det var distansen SUPER för att ranka sig i Europa serien.

Nu ska jag berätta mina tankar och känslor kring loppet, innan och efter.
Som vanligt när jag skriver är det väldigt filter löst och grammatiken suger…

Innan loppet:
Det blev ändrade planer och istället för att starta säsongen i senare i vår blev det Palma d Mallorca tidigare. Egentligen skulle jag starta säsongen med race i Ukraina lite senare i vår men snabba ändringar gjordes och jag bokade en flygbiljett, hyr bil och Airbnb ner på onsdagen.

Måndagen innan hade jag jobbat en blåsig o tuff dag som arborist och var ovanligt trött och hade huvudvärk.
Men jag stannar sällan upp när jag jobbar, om jag känner mig låg löser det sig ofta med att röra på sig för att väcka kroppen för att inte såsa ihop.
Så jag härja runt i svajande träd och visst kändes det bättre att va i trädet än på marken. eftersom det blåste trodde jag det var vinden som förvärrade min yrsel.

Hem till gymmet för att först jogga en sväng och sen hålla i spinning pass
Yes måndagar är en svettig dag. Som startar kl 04:30 och hemma igen 19:30.

Veckor av dålig sömn och mycket svettiga nätter, frustration över att aldrig hinna vila. Jag VET hur man tar det lugnt, jag har ju varit på utbränd 2x. Men när man zpidar upp schemat är det svårt att stoppa rullningen. Det bara rullar på och man maxar programmet oh fyller det med ännu mer saker. Som en ond spiral av krav blandat med en känsla av otillräcklighet och rastlöshet.
Man glömmer ofta mycket, vilket också leder till ännu sämre prestation. Och ingenstans ser någon egentligen vad som händer och det märks knappt eftersom man är runt överallt och ingen får riktigt grepp om hur det står till med återhämtningen.

PÅ FLYGET. Somnade på sittamdes med huvudet mot handen i 3,5h helt däckad. Planen var att hitta nått berg att springa upp för direkt men ja va helt däckad så åkte istället upp till vackra bergsbyn Valldemosa där jag hade bokat Airbnb i typ den vackraste byn jag sett omringad av berg 🤩.

Somnade och sov som en skjuten. Men jag var så sugen på berg på morgonen därpå att trots hällregn och trötthet så drog jag ut bland bergen 17km.
Sov resten av dagen och på eftermiddagen kom solen upp och jag sprang 10km.till upp för ett annat berg.

Resten av tiden fram till loppet var jag som en zombie och det var gött att ligga ner o sova hela tiden.

LOPPET.
Kände att jag behövde en lång uppvärmning för att funka. Kroppen var rejält trött och stel. Kände mig lugn och samlade energi för mig själv under uppvärmningen.
Värmde upp till sista 5min från start. Uppvärmningen var seg och inte alls alert, farten var otroligt långsam men jag fokuserade på det positiva. Äntligen tävling i Spartan 🤩 som jag längtat och tränat!!

Jag tog snabbt ledningen men under loppet märkte jag att jag inte drog ifrån så mycket som jag borde i uppförslöpningen. Jag kände att löpning låg efter men samtidigt kunde ju dom andra ha blivit snabbare. Däremot gick hindrena i sjukt bra tempo. Kände mig överkroppsstark och trygg i att genomföra dem. Motiverad att göra dom snabbt och smidigt, inte som förut när jag hade ångest för alla tuffa hinder och forserade dom mest i ren stress.

Jag drog ifrån men det var en dansk tjej som hängde sig kvar några 100m.bakom och jag kunde inte skaka av mig henne..

Backarna var långa och steniga och det kändes inte som det brukar men samtidigt så har ja haft en stressig tid innan loppet så jag var inte förvånad om min form inte var där jag ville.

Sista 1500m var det en 1200m stupbrant utförs löpning med stenar och högt gräs.
Den danska tjejen var mycket starkare utför i den tuffa terrängen och kom ikapp och förbi.
Sista hindret är spjutkastet. Hon lyckades men jag missade (det enda missade hindret) och jag fick göra straff runda och slutade på 2a plats.
Jag var glad. Äntligen var vi igång!

EFTER LOPPET
sov på handen 4h hem helt däckad. Kom hem och kunde inte göra något. Ville bara sova. Åkte till vårdcentralen som trodde jag var utbränd igen efter det jag berätta symtomen och min vardag men vi tog även järnvärden.
Det visade sig att alla depåerna var slut och järnet i botten.

Jag tryckte järn tablett och hörde av mig till en läkare som tog mer prover och i veckan kommer jag få svar på varför jag tappar järn.
Fram tills dess har jag boostat min kost med järn mat och tabletter.
Läst på om järn och känner mig lite piggare varje dag. Tränar för att underhålla formen utan att tömma mig.
Det är en lärdom.
Och jag tror själv att jag har slarvat med att äta kött och inte prioriterat mängden av mat jag måste äta för de fysiska livet jag lever.

Så nu är det full fokus på kost och återhämtning resten av säsongen så kommer jag bli snabb, stark och sprudlande igen

Puss o kram 🤙 ät o va glad 😁