Löpningen min drog

Emils blogg  

Den här veckan började lite tråkigt rent löpmässigt med tre dagars förkylning, av den sorten där man är tillräckligt frisk för att jobba men för sjuk för att träna. Men det tog som sagt bara tre dagar av kliande hals, rinnsnuva och svullna lymfkörtlar; löpredo på torsdagen.

Men likväl hinner man ju märka hur viktig löpningen är för att må bra. Fyra dagar (vilade i söndags) utan alla ”må-gott-hormoner” och vips så förstår man alla med missbruk lite mer. Läste nån gång nånstans att nån timmes löpning motsvarar en ganska betydande dos heroin, rent hormonellt.
Alla som med det i beaktande knarkar räcker upp en hand… ”JAG VILL KNARKA!” som karaktären Elin skriker i Fucking Åmål.

Jaja. Nu kunde jag ju jogga ihop lite hormonell trivsel ganska fort. En mil på torsdagen och totalt 11 km på fredagen (till och från jobbet) följdes idag upp med ett miltest idag på löpband, gatorna i Nyköping är inte direkt underhållna för att springa fort när det är minusgrader.

Tävlingsfart,  0.5 % lutning, hörlurar i öronen och sen bara följa med tills displayen visar 10km. Efter strax under 40 minuter  (minns inte exakt och tyvärr accelererar löpbandet väldigt sakta så man tappar ganska många meter första minuten) var jag klar. Nytt PB på löpbandet med några sekunder.
Drack 70 cl sportdryck, en munfull varje kilometer, och svettades ur minst det dubbla.
Pulsen nådde 196 BPM nån minut innan jag var klar med en väldigt fin stigning av pulsen hela passet och min känsla såhär efteråt är att jag nog kan springa lite fortare men att det blir fruktansvärt jobbigt, som sig bör.

Det här med löpband är nog bra för mig. Jag är lite för klen för att hålla tempot uppe ordentligt och dessutom nu när skog och vägar är ur funktion för att springa fort har jag nåt att skylla på.

God jul och allt sånt där. Träna ordentligt, ät med förnuft och passa på att sova lite extra så blir det en bra start på 2019!

 Dela på Facebook