Daniella Busk undrade varför fotbollsspelare har så dålig löpteknik, trots att löpning är en så stor del deras sport. Jag känner inte att den kritiken gäller mig, även om det helt säkert finns fotbollsspelare som har anledning att känna sig träffade.
Vi tränar inte löpteknik specifikt i Malmö FF, men springer naturligtvis mycket och kör ofta sprintlopp på träning.
I samband med samlingar med ungdomslandslaget har löpningen studerats mer i detalj. Då har jag fått höra att jag har en bra teknik, något jag tror till viss del hänger ihop med min bakgrund som friidrottare.
Jag började spela fotboll tidigt, redan som femåring, i Trelleborgs FF där min pappa Jonas var sportchef – han hade tidigare spelat allsvenskt för klubben i många år. Som barn höll jag även på med andra idrotter, bland annat spelade jag handboll. I 10–13-årsåldern blev det också mycket friidrott. Jag tävlade i flera grenar, men hävdade mig bäst som löpare.
Precis som Daniella Busk sprang jag barnloppet Kalvinknatet som arrangeras i flera städer i Skåne. Jag vann loppet fyra år i rad. I slutet av sommaren möttes segrarna från de olika deltävlingarna i ett lopp på MAI-galan på Malmö Stadion. Vi sprang då 600 meter och tre år på raken kom jag först i mål. Sista året jag tävlade där kom jag fyra.
Det var häftigt och inspirerande att springa på stadion inför storpublik. Samtidigt var det inte snack om att jag skulle specialisera mig på något annat än fotboll. Friidrotten fungerade mest som ett komplement och när jag som 14-åring började spela med MFF fanns det inte tid att hålla på med två sporter.
Jag har spelat på alla möjliga positioner, till och med målvakt. Länge var jag yttermittfältare, men sedan knappt två år är jag mittback. Som försvarsspelare gäller det att kunna läsa spelet och ligga rätt i banan. Helst ska jag befinna mig steget före min motståndare, så att jag slipper gå in i onödiga närkamper.
Rollen som mittback passar mig bra. Jag tycker att jag har de egenskaper som behövs och jag är fysiskt stark, uthållig och ganska snabb.
Visst, jag skulle kunna bli mer explosiv, snabbare i starten. Å andra sidan står man aldrig stilla som back, och att gå från jogg till maxlöpning är inga problem. När jag har fått upp farten går det undan.
Franz Brorsson
Ålder: 19 år
Bor: Höllviken
Klubb: Malmö FF
Meriter: Debuterade från start i Malmö FF:s A-lag i Champions League-kvalet mot litauiska Žalgiris Vilnius i juli. Han har sedan dess gjort ytterligare en handfull A-lagsinsatser. Franz har även spelat för Sveriges U17- respektive U19-landslag.
Kuriosa: Han heter Franz efter Franz Beckenbauer, en av tidernas bästa försvarsspelare. ”Farsan hade Beckenbauer som idol. Det är bara kul att bli kallad Kaiser Franz. Jag gillar tysk fotboll och det tyska landslaget.”
En utspelare springer cirka 10–12 kilometer under en fotbollsmatch. Det låter kanske inte så mycket på 90 minuter plus lite tilläggstid, men man ska komma ihåg att det ofta handlar om maxlöpningar.
Löpning är en stor del av sporten. Är du inte uthållig eller snabb så blir du inte elitspelare. Så är det bara. Helst ska man ha bägge delar.
Själv ger jag mig inte ut och springer för nöjes skull. Har vi en ledig dag går jag hellre till gymmet eller kör styrketräning utomhus med kroppen som motstånd. Jag blir lätt rastlös och gillar att träna.
Vad jag gör på milen? Jag har aldrig sprungit en mil på tid. Min morsa säger att hon har sprungit på 42 minuter. Och jag har genom tidningen Spring fått höra att Helsingborgs IF:s veteran Mattias Lindström säger att han gör under 40 minuter. Om det stämmer bör jag vara snabbare.
