2020 är här sedan 12 timmar i skrivande stund.
2019 började med mitt livs första 10-milavecka, 2020 startar med en ordentlig förkylning som nu suttit fast i 5 dagar med träningslöshet som följd. En sån där när man blir närmast imponerad av sin egen snorproduktion. Är väl tillbaks i vanlig fart om nån vecka, men vad det är tråkigt att inte göra något. För rastlös för att ligga i soffan och kolla på Netflix, för trött för att orka göra något vettigt.
Någon sorts årskrönika över 2019 års träning borde kanske vara på sin plats. Den här gången blev det såhär:
Några toppar och dalar har såklart inträffat under året:
Den högsta toppen var såklart målgången på Ultravasan 90 men också fler andra sköna löpminnen, dock utan nummerlapp. Den bästa träningsperioden var i våras när jag bockade av två marathon och två tremilapass, allt i ganska jobbig skogsstig, på 5 veckor utan att bli speciellt sliten. Även en runstreak på 110 dagar med minst 5 km löpning per dag kan ju få ett omnämnande.
Dalarna under året har varit framförallt brutna ultraloppet Jättelångt samt hela jävla hösten. Jättelångt bröt jag efter att ha fått ont i muskler och ledband i knät efter ungefär halva loppet och jag hittde inget ”Varför” som dög till att halta tre mil i 30-gradig värme. Det var synd för jag var i vansinnigt bra form, låg kring 10a och sprang fortare än de på placeringarna runt om mig.
Sen pajade ju något i ryggen veckorna efter Ultravasan (eller kanske där och då?) och jag har inte sprungit längre än 5 km sedan sista augusti. Har ju varit en del gnäll om det här i bloggen så inget mer om det nu.
De andra loppen jag ställt upp i har bara varit tre; Nyköpings Wintertrail, Aros Marathon och Sörmlandskustens Swimrun.
* Wintertrailrun slutade med en sjätteplats av ca 70 deltagare. Tappade två placeringar sista två kilometerna när energin försvann totalt av allt sladdande i snöslasket
* Aros Marathon bröt jag efter 35 km då jag sprungit alldeles för hårt 25 km och gick in i väggen (Första halvmaran på personbästa, sista två kilometerna slet jag ihop ett snitt på 6.30/km).
* Sörmlandskustens Swimrun slutade också med en sjätteplats (tror jag) av ca 35 deltagare.
Årets träningsupplägg har nästan uteslutande varit volym i lugn fart. Jag har sprungit de flesta passen i kring 5:40-fart (på asfalt, såklart långsamamre i skogen) och har därför kunnat sprungit ganska mycket, var uppe i ca 210 löpta mil första halvåret mot 200 mil hela 2018. Att 2019 slutade på omkring 250 mil är som det är. En träning baserad på att springa lugnt och mycket kommer jag fortsätta med när löpningen kommer igång igen, kanske lite mer fartlek bara.
Fördelen med att inte kunna springa är att det blir tid att lära sig åka rullskidor och underhållssimma lite mer. Så det blir mer sån träning under 2020.
Mer träning, både i teori och praktik, kommer det definitivt bli under året, mer om det framöver.
Gott nytt år på er allihop, träna lungt.
