Vi älskar tystnaden, kan tyckas märkligt när en av oss älskar att prata och att vi då dessutom springer tillsammans men att höra skogen, våra fotsteg, andetagen och ibland till och med höra ens egna tankar, det är som en nödvändig ventil, ett lugn infinner sig.
Vi löser inga världsproblem under turen men vi hinner sortera en massa funderingar, drömma oss bort, inspireras av kommande lopp, hur vi fäster nummerlappen, känslan när stegen avstannar efter målgång, hur det känns, den oövervinnliga känslan av att gjort sitt yttersta och att planen höll.
Vi knyter på oss skorna, tar höger vid grusvägen, upp i skogen och ut på vår runda, vi får söndagsfeeling, leenden blir bredare, steget lättare och motivationen gör att fötterna gör jobbet, vi tuggar på i ett skönt flow, klockan visar kilometer efter kilometer, vi är starka.
November
Möter en löpare iklädd T-shirt, vi tittar på varandra och småler, heltokigt att det är tolv grader och första november, vi viker av vid den stora allén med de vackra färgerna, snart tillbaka hemåt, hemåt till verkligheten med sortering av tvätt, planering av kommande vecka, gå ut med soporna och skriva handlingslista, vi lever dock länge på den sköna söndagsfeelingen som löpturen ger oss så det blir med ett leende på läpparna vi tar oss an kvällskvisten.
