Att inte vara med på festen…

2
37

Lördag, TGSM i Eskilstuna, jag är på plats men står sidan av och tittar på,,, det svider, det gör ont – känslan av att inte vara en del av festen suger. Det är många härliga minner, go känsla i startfälten, utmattade löpare i målfållan – själv står man och tittar på, usch. Egentligen borde man kanske inta vara på plats, suget är stort, frustrationen värker i hela kroppen.

Att tävla är så jäkla kul och en av de häftigaste tävlingarna under säsongen är just TGSM – det är det SM som inom veteranklasserna samlar bäst startfält. Här kommer banlöparna, skidåkarna, långdistanslöparna, orienterarna – superkul.

Min baksida är dock så dålig så jag väljer att titta på…

Bra eller dåligt?

Under eftermiddagen känns det bara dåligt – är så jäkla sugen. Min klass har en helt överlägens segrare, Anders Dahl – 50 år i år. 15:20 på 5000m tidigare i år, nytt svensk rekord. Tidigare rekordhållare var en viss Ståhl. Dahl ligger länge tvåa i hela loppet efter Uris, otroligt imponerande. Lika imponerad blir man över Axelsson som segrade i M55. Både Tore och Anders besegrade ALLA i M40 och M45. Tycker det är häftigt och det ger grym energi – kan de kan jag, eller hur.

När jag nu sitter i stugan så är jag inte frustrerad längre, inte bitter utan sä jäkla revanschsugen. Att bli skadad i oktober/november är ju egentligen optimalt. Man får en grym lust att köra igång och målen som man sätter upp mentalt är inte att leka med :-)

 

Med andra ord – det är helt ok att inte vara med på festen, det kommer nya och då ska man vara kungen på dansgolvet.

En annan lärdom av dagen är något helt annat. I min ålder så gör man sitt lopp sedan går man därifrån, lagom trött. När jag tittar på pojkarna och ganska många seniorer så rasar de ihop efter målgången, fullständigt slutkörda. Kan jag få tillbaka den förmågan? Oftast gör man det som krävs och är sedan nöjd – men det finns säkert 5-10% till, hur kan jag få fram dem till 2015? 34:16 på milen i år i ett kontrollerat lopp, kan det bli 33:59 om man plägar sig lite, kan knappt stå på benen och rasar omkull i målet?  Blir jäkligt sugen på att testa – nästa år är mitt år! Är det någon som vet när och var TGSM går nästa år, se upp nu laddar jag :-)

TRE GRYMMA PRESTATIONER + Startfilm!

MVI_4336

segraren i M50
segraren i M50
segraren i M35
segraren i M35
Segraren i M55
Segraren i M55

 

 

Föregående artikelStarka ”återfallslöpare” på terräng-SM
Nästa artikel”Tanken på att springa Växjö Marathon som består av 8 varv runt en sjö fick mig att rysa”
SPRINGaren Namn: BG Nilensjö. Född: 1963. Bor: Helsingborg. Jobb: Driver Spring Kommunikation AB. Klubb: IS Göta, ordförande och tränare. Tränare: Egen. Meriter: EM guld två gånger i militär femkamp, hyfsat bra löpare för att vara mångkampare – 8:55 3000 m, 15:20 5000 m, 31:51 på 10000 m. Som veteran över 80 SM medaljer, ett antal skånska rekord och två svenska rekord i M50, 34:05 på 10 km landsväg och 16:36 5000 m inne + ett VM brons. Favoritsträcka: 3000. Personliga rekord: I M50, 9:28 på 3000 m, 5000 m 16:27, 10 km 34:05, halvmaraton 1:15:46. Vill med löpningen: Göra milen under 35 minuter, slå rekord och hålla mig i form. Ser fram emot: Nästa nummer av Magasin Spring.

2 KOMMENTARER

  1. Klart att du subbar34 nästa år! Som du säger, oktober är den "bästa" tiden att vara skadad. Och t
    änk vilken motivation en skada kan ansamla!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här