Att spänna bågen…

B-G  

Mitt senaste blogginlägg var med mycket energi och stor lycka, jag hade sprungit 3000 meter på 9,59. (https://springlfa.se/kung-for-en-helg/.) Det var i början av april och bland det sista som hände innan Covid-19 slog till och antalet tävlingar minskade med 85%. I princip har det varit några arenalopp, men inget annat. Jag har som många andra tappat lite av drivet på grund av situationen, men har också arbetat mer än någonsin, det har inte stört eventuella förberedelser inför lopp – så jobb, få timmar sömn och inte världens bästa matvanor… Där var sommaren 2020, som härligt nog har erbjudit fantastiskt väder och många avklarade projekt på huset, många tävlingsledare uppdrag, etcetera.

I bakhuvudet har funnits, skånska mästerskapen den 26 augusti på favoritdistansen 3000 meter, då ska jag vara i form igen. Ett ganska långsiktigt mål, vilket  gör att det är enkelt att skjuta upp starten framför sig, bara det projektet också… I träningsdagboken skriver jag ner när jag ska börja satsa, den texten har flyttats fram många gånger, haha.  Men i helgen kände jag, nu måste jag få till ett bra pass, och det fick jag – 3000 meter uppdelat 15 sekunder snabbare än jag hade veckan innan 3000 meter i april. Mot alla odds så var jag inne på att klara sub 10 igen. Inte mycket talade för att jag skulle klara det, men jag vet att har jag bestämt mig så brukar det fungera….

Jag hämtade upp löpare på vägen till Ystad, en lång resa på 1:45 men med gott snack i bilen. Två av de som åkte, min adept Sara Liljegren och Marcus skulle springa i samma heat. Vi var alla anmälda på 10:15 och Saras träning har indikerat att hon kommer fixa det. Jag kan dock inte släppa tanken på sub 10 minuter, vill vara stabil hare till de andra men vill samtidig testa. Uppvärmningen känns bra, de yttre förutsättningarna är fantastiska – nästan vindstilla, sol och 18 grader. Man får inte många chanser, jag minns tillbaka hur otroligt glad jag var i april, jag låg sömnlös hela natten och bara njöt…. Fasiken, jag vill uppleva den euforin igen… Mitt B-mål är att förbättra mitt skånska rekord utomhus som är på 10.13, satt dagen efter jag sprang på 9.59 inomhus. Resonemanget är, missar jag 9.,59 så kommer jag åtminstone fixa nytt skånskt rekord…. Hmm… så fel det blev.

Starten går, jag är 5/6:a ut efter kurvan, författaren till boken om Gunder Hägg, Björn Lundberg, har tagit täten och får direkt några meter. Jag fattar beslutet där och då, nu chansar jag, jag spänner bågen – lägger mig i bana två och under cirka 200 meter ligger jag i omkörningsfilen och är sedan efter typ 350 meter uppe i Björns rygg.  Vi får direkt en ganska rejäl lucka bakåt.. jag känner att omkörningen kostade en del, men kan jag bara ligga i ryggen nu så kommer jag komma ner i puls igen… vi passerar 1000 meter på 3.21, en sekund för långsamt – det känns ok men jag får inget gratis. Vi passerar 1500 meter på 5.01, jag ligger kvar i tänkta tempot, jobbigt men med ett bra sista varv så fixar jag det flyger det genom mitt huvud.. Vi passerar 2000 meter på 6.44, ajdå – vad hände nu… där börjar tankarna och pannbenet ge upp ambitionerna på sub 10 minuter, energin rinner av mig, steget blir tungt och nu är jag inställd på att jag får vara nöjd med nytt rekord. Men, hur jag än försöker motivera mig att hålla farten uppe så lyssnar inte benen och huvudet, med 500 meter kvar kommer 3-4 löpare ikapp mig, bland annat Sara, de går om och jag har inga krafter kvar att hänga på – peppar Sara medan jag själv lider och undrar, varför…. Ser Sara gå i mål på nytt PB, 10,13, Marcus spurtar ner henne och är sekunden före, jag ramlar in på 10.21.

Besviken och smått irriterad på mig själv, jag som tjatar på alla om att hålla jämn fart har verkligen misslyckats. 5.01 + 5.20, usch…. Men, jag vinner min klass och jag lärde mig massor – man får de tider man förtjänar, som vanligt, men också att fasiken – jag kan inte alltid springa på säkerhet, då får jag aldrig veta om det finns mer i kroppen och hur mitt pannben utvecklas med åren. Pannbenet har alltid varit en styrka, en styrka som jag ska vara rädd om…. Så med några timmars perspektiv, att spänna bågen men att inte lyckas, ibland är det inte helt fel….

Nu återstår det två skånska mästerskap på arena plus 10 kilometer landsväg. Ska det bli säkerhetslopp eller ska jag testa igen? Bra fråga, jag vet dock att jag har galet mycket jobb under tre veckor framåt, så träningen kommer få lida, men pannbenet ska laddas med positiv energi…. Nästa gång!!

Två bilder från målgången, ser ut som om jag njuter . men det gjorde jag inte :) FOTO: Sebastian Fannon

 Dela på Facebook