Senast var det 15 dagar av mina 50, nu är det 44. Med andra ord, nu är jobbet gjort. Volymen har blivit lite mer än planen, 998 km på 44 dagar – planen var 978 så marginellt men ändå positivt. Planen var ju 1081 km på 50 dagar och jag kände redan från början att 1100 kändes bättre, dvs 22 km om dagen. Så mentalt har ribban legat där och den ligger kvar. Kilometer är ju inte allt, men det är det som har fungerat bäst dessa veckor. Tyvärr har jag svårt att få till min kvalitet – är bortskämd med att alltid träna med klubben och har helt enkelt svårt för att pressa mig själv.
Hur summera jag i övrigt?
Fem pass över 30 km, det sista i går – det första var i 5.26 tempo, det sista i 5.19 – så visst får man resultat av volymen. Efter första passet var jag helt utslagen, i går i det närmaste oberörd. Och det vara tolfte passet i veckan som slutade med 190 km, smått otrolig känsla. De tre sista veckorna har landat på 178, 178, 190 km, dvs 546 km, 26 km i snitt per dag i tre veckor. Kilometerna är fördelade på 34 pass, alltså runt 16 km per pass.
Jag känner mig knappt sliten men har ont i höfterna och är lite less på att springa, så effekten att jag blivit starkare finns absolut. Oron är att jag är för osnabb – att jag måste ligga på för mycket och inte kan springa avslappnat. Den känslan ska jag försöka bygga upp från onsdag och framåt med en del intervaller men framför allt stegringslopp.
Sex dagar kvar, vad rör sig i huvudet? Jag tittar ofta på väderprognosen – det blåser ganska ofta i Malaga och den vinden kan förstöra planerna. Just nu ser det bra ut, sämre väder onsdag till fredag men sedan bra väder och lite vind på söndag. Jag funderar på strategi, första halvan är snabb, andra halvan betydligt tuffare – jag vill springa i jämn fart, men måste nog försöka ha lite snabbare första halva. Energi, jag har ofta fått flimmer när jag dricker eller tar gel på maratonlopp – ska jag våga köra på utan eller ska jag chansa? Efter 50 dagars fokus skulle det känns sjukt trist med flimmer på loppet.
Så jobbet är gjort men det finns en del att fundera över. En kul grej är att läsa olika undersökningar, som att man efter 40 år tappar två minuter per år på en mara. Det innebär ju krasst att tre timmar är värt 2.20, haha.. Men jag kan också se att jag hade 2.49 när jag var 55 år gammal, dvs då ska 3.01 vara möjligt nu. Statistik är kul men det ska göras. Tittar jag på min träning dessa 50 dagar och jämför med 2.49 året så tror jag att jag är starkare nu, men saknar farten. Det är där jag fastnar – att springa avslappnat i 4.12 tempo känns svårt idag. På lördag? Sex dagar kvar till examen! Håll tummarna för mig!
Och vet du vad, i morgon är sista dagen att boka en prenumeration på Spring om du vill ha nästa nummer :)
