Backa och börja om

Emil H  

Ja, var börjar man… Från början kanske kan bli bra.

 

Jag har i år tränat väldigt lugnt och väldigt mycket för att vara mig. Från nyår har jag haft rätt många 10+mil-veckor där 14.5 är rekordet. Jag har tänkt att det är vägen till somamrens ultra-utmaningar och det har gått skitbra rent ut sagt. Helgpass på 2.5-3 mil har inte varit några problem alls, inte ens om det legat två långpass dagarna efter varandra.

 

Och här kommer det förstås ett jävla ”men”…

 

Men det räcker tydligen inte. Jag har något fel i min löpkropp som jag trodde var borta. Tidigare fick jag ont i knät efter 5-8 kilometer, nu har jag klarat mig  mycket längre. Ni som känner mig vet ju det här; ni är ett par stycken som fått lyssna på mitt satans gnäll om det. Nu får ni läsa om det också.

 

Det som hjälpt mig fram till 25-30 km (plump i protokollet några gånger, bl a Lidingöloppet på 23 km…) är att få in viktcentrum i just centrum och inte nån decimeter till höger. Gör några övningar för just det här 2-3 gånger per dag för underhåll.

För matematik-tydlighetens skull kan vi väl säga såhär: om jag väger 70 smalfeta kilon och belastar 27 av dem på vänster och 43 av dem på höger, ja då kommer höger sida få jobba mer.

 

Den här snedbelastningen skapar någon sorts kramp i det högra knät. Antagligen bidrar det till fler problem också som även de orsakar  ett dysfunktionellt rörelsemönster.

Här står jag och har skitont i knät på sörmlandsleden vid Nynäs slott . En fantastiskt fin förmiddag på alla andra sätt ihop med Ronny

Nu är jag uppe på en medelsvensson-ok nivå och hade jag bara tränat för något maratonlopp hade jag antagligen inte vetat om det här.

 

Men…

 

Min ambitionsnivå är högre ställd. Eller högre och högre. Längre är väl mer rätt.

 

Så vad göra? Ja, det är frågan. Jag har tre lösningar jag sätter min förhoppning till:

1: Gör ”få in kroppen i mitten”-övningen regelbundet under alla långpass, kanske också de kortare. Och verkligen känna efter när jag börjar luta över åt höger. Jag gör inte det i dagsläget men det måste finnas tecken jag inte känner.

2: Styrketräning. På riktigt, för att bli starkare. Basövningar med skivstång. Jag känner i knäböj att jag är svagare i vänster Vastus Medialis än i höger, ett tydligt tecken på snedbalans.

3: Löpstyrka. Hitills har jag sprungit nästan helt utan fartlek eller backintervaller. Lite ren löpstyrka kan ju inte skada. Jag har bara tassat uppför backarna men nu kommer jag börja trycka på när kroppen är pigg för det.

 

Kostnaden för det här (om det går som jag tänkt, tror och hoppas): Färre mil, kanske lägre fart också. Jag kommer inte ha en chans att springa 12-14 mil i veckan om jag dessutom ska vara på gymmet flera timmar, varken tidsmässigt eller orkmässigt.

Men det får det vara värt. Jag har långt mycket bättre kondition än 4-5 timmar ultrafart, både hjärta/lungor och musklerna (förutom knät då).

 

Och varför har jag inte gjort det här förut?

Rätt självklara grejer egentligen, speciellt delen om styrka. Dum i huvudet helt enkelt.

Har väl hoppats in i det sista att det ska gå utan gym eftersom det är Så. Jävla. Tråkigt.

 

Nu är det dags att stärka nästa svaga länk.

 

 

 Dela på Facebook