Har landat i brunmoddens land, tillbaka efter en vecka i Texas präglad av genuin amerikansk fast-food, möten med lokal universitetsbyråkrati och – sist men inte minst – träningspass i splits, bar överkropp och solglasögon. Anledningen var att agera bollplank, chaufför och löparfarsa till sonen Joel, som nu börjat som student vid University of Texas Arlington och som löpare i universitetsidrottslaget Mavericks.
Det är sannerligen inte lätt att vara invandrare, inte ens när man har ljus hudfärg, kan göra sig förstådd på det lokala språket och på det stora hela har en virtuell röd matta utrullad framför sig. Alla som gjort en liknande resa har nog fått erfara att det tar på krafterna att komma in i systemet, begripa hur det fungerar och göra vad som krävs. Men nu har sonen i alla fall en ny permanent bostadsadress, är registrerad och igång med sina studier och tränar kontinuerligt med sina nya kompisar i Mavericks Athletics team. De träningspassen fick även jag delta i under min vecka på besök i Arlington.
Måndag
Vi tog bilen till River Legacy Park, ett friluftsområde i norra utkanten av Arlington. Här fanns både cementerade promenad-/cykelvägar, grusvägar och stigar. Vädret var klart varmare än väntat. Soliga dagar som denna steg temperaturen upp till 15-20 grader (Celsius!) och när vi gav oss iväg vid tretiden på eftermiddagen var det korttights, solglasögon och bar överkropp som gällde. Distansfart är ju lite olika beroende på vem man frågar, men jag tänkte att 10 miles borde jag väl palla med, oavsett fart. Mitt lokalsinne är dock inget vidare, så väl iväg med gruppen var det ingen återvändo. Slog följe med Joel, Emil Blomberg och några av de nya bekantskaperna i löpargruppen. Efter några inledande bekväma kilometer i 4:20-tempo steg farten alltmedan underlaget blev mer och mer svårbemästrat: grusvägar med hjulspår och sedan gräs utmed en våtmark/sjö. Snittfarten ökade kontinuerligt och hamnade till slut på 3:56 för hela passet. Då är det OK att vara åtminstone lite trött efteråt…
Tisdag
På vägen till förmiddagens ”Orientation for International Students” höll vi på att hamna i en kurs i svärdsfäktning för skådespelare istället. Den förstnämnda visade sig var klart mer matnyttig. Administratörer och andraårsstudenter delade frikostigt med sig av värdefulla erfarenheter och insikter i hur man klarar livet som internationell student.
Tillbehör vid svärdsfäktning
Eftermiddagspasset skulle äga rum i Randol Mill Park, en idrottspark i staden. Efter uppjogg i området skulle grabbarna köra 8 tusingar på en uppmätt grässlinga. Klädsel splits och flats. Jag räknade med att deras tempo skulle vara aningen för tufft för mig och körde istället mitt tilltänkta pass: 4 x (3+2+1 min) tidsintervaller med 60 sekunders rak vila. Det visade sig vara ett klokt val. Där framme sprang Joel och de andra i täten av klungan sina tusingar på 3:00-3:04. Min snittpace låg cirka 12 sekunder högre. Jag fick fler stopp och det behövde jag. Passet var jobbigare än vanligt, vilket kanske kan tillskrivas en kombination av jet-lag, värme och ojämnt underlag. Middag avåts tillsammans med halva löpargänget på Grease Monkey, sport- och hamburgerbar med traditionsenlig studentrabatt på tisdagar.
På plats på Grease Monkey
Onsdag
Distans igen. 10 miles igen. River Legacy Park igen. Men denna gång en annan slinga. Vädret var också lite mer lämpat för långdistans: mulet och kanske 10 grader. Ändå korttights. Sprang ut med Joel, Carlos och Ryan. Återigen s a s med ”löparskägget i brevlådan”. Det kunde gå fort! Men å andra sidan skulle vi springa ut till en vändpunkt vid 5 miles, så jag tänkte att ”tillbaka hittar jag väl?”. Men denna gång var farten jämnare, om än nästan lika hög. Den svalare luften gjorde dock att ansträngningsgraden var lägre, även om det inte riktigt var prattempo för min del. Middagsenergi bunkrade vi på Mama’s pizza.
Torsdag
Denna dag inleddes med konstaterad pyspunka pga en spik i däcket och sedan 4 timmars väntan på hyrbilsfirmans road-side services efter att ha lämnat Joel vid universitetet. Dagen fortsatte på ungefär samma sätt. Vädret var eländigt, för att inte säga miserabelt: hård, byig vind och konstant regn. Allt krånglade och dessutom tömdes både hyrbilens och Joels mobil på calling credits, så vi hade aningen svårt att få tag på varandra efter lunch. Så småningom kom vi i alla fall iväg till banintervallpasset på Maverick Stadium. Grabbarna körde 10 x 400m med en minut ståvila. Själv hade jag 7 x 300 m med 3 min vila på programmet. Har en slags hatkärlek till det passet, men denna gång var det mest hat. Det var rejält blåsigt första hundra och jag fick ingen rytm i löpningen. Ingen fart heller. Kunde knappt pressa mig under 45 sekunder, trots att jag bombade på på upploppet. Så jag vek ner mig efter de första tre och körde fyra 200-ingar med 2 min vila på slutet istället. 28 i snitt, vilket var anständigt givet förutsättningarna. Joel och övriga Mavericks avverkade under tiden stabila 400-ingar på 63-64 sek.
The Mavericks distance and mid-distance runners.
Dagen fick dock en trivsam avrundning på kvällen, då coach John Sauerhage med fru bjöd oss på middag på den mexikanska restaurangen Joe T Garcia’s i Fort Worth.
Joel, coach John, undertecknad, Eric och Emil.
Fredag
Träningsfri dag. Men en andra tur till IKEA i Fort Worth samt mathandling och iordningställande av lägenhet tar också på krafterna. Efter en riktigt god middag på Arlingtons mest diplomerade hamburgerbar, Chop House Burgers, dråsade vi ihop framför TVn och knaprade Texas Pecan pie medan vi såg Chicago Bulls slå Dallas Mavericks med 107-104.
Lördag
Vädret var återigen soligt, om än inte lika varmt som i början av veckan. Det blev korttights och lätta skor idag. Denna sista dag i Arlington hade Maverickslöparna tempo run på programmet. Hur långt och i vilken fart var oklar för både Joel och mig. Jag chansade på att lägga mitt B-fartspass denna dag och att jag på något sätt skulle överleva träningspasset. Det blev två grupper, en med 8-10 miles och en med 6 miles. Jag valde den senare för ökade överlevnadschanser, men framför allt för att springa med Joel (eller åtminstone se ryggen av honom på avstånd). Även Emil, Carlos, Nate och några till valde denna grupp. Nu blev det åka av. Jag la mig i bakre ledet och försökte hitta ett avslappnat och effektivt steg. Gruppen höll ihop första km på 3:28. Sedan spreds vi ut successivt. Joel och Carlos och Nate drog ifrån på andra. Emil en bit framför mig. Kom ikapp honom på 3:e och gick ifrån. Emil vände vid 3 miles, jag vid 5 km och Joel och de andra knappt 100m längre fram. Jag vände när de passerade. Något snabbare (!) andra halva, kom ikapp och förbi Emil igen på 9:e och orkade märkligt nog fullfölja 10 km/6 miles tempo i 3:30-fart. Skönt att få avsluta Arlington-besöket med ett härligt pass med mycket bra känsla i soligt och lagom varmt väder på fast underlag.
Samling vid River Legacy Park
Vemodigt och lite bitterljuvt att lämna sonen kvar i Arlington och bege sig hemåt igen. Det har varit tufft för honom att på kort tid klara av alla hinder, alla tester, alla blanketter, kontroller och mentala barriärer och baxa sig fram hit. Men nu är han ju på plats och kan starta sin egen resa vidare, vart den nu leder. För att citera Vilhelm Moberg: ”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.
