Dagens medlem är vår kära Springklubb och dessutom får ni ett reportage om en av våra medlemmar, Johan Rogestedt
Med jämna mellanrum bryter vi av och presenterar något från Spring. Idag är det 5 dagar till vi sänder #2 till tryck. Jämfört med #1 så har det varit lite självklarare att fylla utgåvan med innehåll, nu vet vi ungefär vad vi vill :) Det blev precis som sist för mycket material och ni får en mindre bok igen, OK? Fler ämnen som jag brinner för och som jag vet är otroligt viktigt och uppskattat av många, bland annat ganska mycket om huvudets makt. Även områden som ligger lite utanför det jag brukar lyfta upp i Spring – vi får se vad ni tycker. Om 7-8 dagar sänder vi adresslistorna till tryckeriet, sedan är det för sent om man vill vara med i klubben med start med #2. Det är fortsatt många som inte har betalt – tyvärr missar ni #2 om ni inte agerar inom kort. Vi behöver fortsätta att växa och min tanke är att vi kör två åtgärder, idag en vänvärvning och sedan om några dagar en spridning i alla möjliga sociala kanaler. Jag skriver vi, i mitt huvud så är vi alla en del av klubben och som i alla klubbar så agerar vi som ett team.
Därför – har ni någon som ni anser borde läsa Spring så kan ni nu med egen fördel värva medlemmar. Kanske funderar du på att bli medlem men har inte kommit loss, även du kan ta del av förmånerna.
Mellan kl.18:00 i kväll och kl.18:00 på fredag, dvs under 48 timmar så har vi ett härligt erbjudande, värt 200 :- Alla som värvar eller som blir medlemmar kan nyttja det.
Ni värvar och mailar mig sedan och får en kod i retur. Koden ger er för 237:-
- Ett flipbelt i valfri färg, värde 349:-. Flipbelt är bälte för mobilen, nycklar, energi, etc – sitter perfekt och ett oumbärligt sällskap på distanspassen.
- En sprayflaska med magnesium, värde 49:-. Magnesium på sprayflaska är i många länder utsett till bästa produkten för trötta och slitna muskler. Man sprayar direkt på muskeln och får mycket större effekt än om man äter magnesiumtabletter.
- Frakten är 49:-
- Med andra ord, värdet är 437:-, ni får det för 237:-
Vill du ge bort har vi även tagit fram ett presentkort, det hittar du här:
https://springlfa.se/?page_id=41846
Bli medlem: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001
För alla er som tvekar och kanske undrar, vad är det vi erbjuder så bjuder vi på en del av förra utgåvans 24 timmars reportage om en av klubbens medlemmar, Johan Rogestedt:
En fantastisk känsla att slå rekordet på hemmaplan. Det var många kompisar där och hejade på mig. Det var ändå inget optimalt lopp, jag tror jag hade kunnat ta någon sekund till, förklarar Johan Rogestedt och lassar in mer gröt innan det är dags för den obligatoriska koppen kaffe. – Ja, kaffe dricker jag en hel del. Annars är det vanlig husmanskost i stora mängder. Inga konstigheter, jag tar inte ens några kosttillskott.
Att ladda om efter en maxprestation och motivera sig till ett hårt intervallpass är inte det enklaste. När Spring besöker Johan är det ett ganska tufft pass på programmet för att vara mitt i säsongen. – Jag körde faktiskt sju gånger två minuter efter loppet i fredags. Idag blir det ett pass som är en kombination av 800- och 1 500-metersträning. Jag kör helst kvalitetspassen på förmiddagarna så kör jag ett lättare pass på kvällen. Frågan är hela tiden hur mycket jag ska våga trycka ihop passen så jag får så lång vila som möjligt, säger Johan.
Vi kommer tillbaka till träningspasset. Först lite historia om fotbollstalangen som också provade bordtennis och innebandy innan han hösten 2005 fastnade för friidrott i Stenungsunds FI. Fotbollen har han inte släppt. Johan är en hängiven supporter till IFK Göteborg och ser de flesta hemmamatcher på plats, inte sällan mitt bland de ”blåvita” supportrarna. – Ja, inte nu under högsäsong. Då försöker jag tänka mig för var jag befinner mig så jag inte drar på mig onödiga sjukdomar. Men när säsongen är slut så är jag med i klacken. Det blev en hel del förra året när jag hade mycket skador och säsongen ändå var körd, berättar Johan med ett leende. Att se IFK Göteborg vinna över AIK på bortaplan med kompisen Andreas Almgren, som håller på ”Gnaget”, bredvid sig beskriver Johan som ”rätt skönt”. Förra året var Andreas het på 800 meter, i år är han skadad och det är Johan som har tagit över som det stora svenska hoppet på medeldistans. – Vi hade tänkt träna en del ihop, synd att skador satte stopp för det. Andreas är också en av de löparna som leder utvecklingen för medeldistanslöpningen i Sverige just nu. Det är synd att jag inte får chansen att sparra med honom på tävlingarna under sommaren. Trots att Johan bara är 23 år så är känslan att han varit en självklar del av svensk friidrott under lång tid. Han vann sitt första SM-guld redan som 18-åring på 1 500 meter och hade vunnit SM-silver året innan, även det på 1 500 meter. 2009 vann Johan sensationellt guld på ungdoms-VM på 800 meter. Det har också blivit flera SM-guld på både 800- och 1 500 meter, samt segrar i Finnkampen. – Ändå känner jag att jag fortfarande är i en slags inkörningsfas i min karriär. Det är först nu jag ska börja prestera på topp och förhoppningsvis bli ännu bättre i framtiden. 2015 blev nästan ett helt förlorat år på grund av skador, den tidiga våren i år var heller ingen höjdare.
– Januari till början av mars gick det bra, sedan fick jag en bristning i en vad och sprang egentligen ingenting under slutet av mars och april. Däremot körde jag riktigt mycket crosstrainer och en del cykel i kombination med styrketräning. En stor styrka hos Johan är hans målmedvetenhet. Det krävs en speciell vilja att plåga sig två timmar om dagen utan att kunna springa en meter. Sommarens framfart med en sänkning på 3,7 sekunder av det personliga rekordet på 1 500 meter till 3.36,58 kom ändå som en överraskning även för Johan. Tiden är bara nio hundradelar från Jonny Kroons svenska rekord från 1985. – Det gick helt klart snabbare än vad jag hade förväntat mig. 3.38 kändes rimligt. Mitt första lopp den här säsongen gjorde jag 3.49, det var en helt annan känsla. När jag är i form behöver jag inte tänka om jag ska gå med på ett ryck eller inte. Allting faller sig naturligt, berättar Johan.
Slottsskogsvallen är hans hem och borg. Det är där han tränar i princip alla banpass. Oftast ensam eller med tränaren Ulf Friberg på cykel. Jag ber Johan ge exempel på pass som gör ont bara han tänker på det.
– När det gäller 800-metersträning så är det helt klart 3×600 meter med lång vila. Det vet jag kommer att göra ont. På 1 500 meter är det 10×400 meter med minutvila. 400-ingarna går då på 58 sekunder. När det gäller pass där Johan får en skön känsla i magen så handlar det om 10×200 meter med en minuts vila och 5×400, 5×300 5×200 med en minut mellan intervallerna och tre minuters setvila. – Det är bra att träna på den tröttheten jag får mellan 600 och 800 meter på de kortare intervallerna. Det går att bomba på med typ 25,5 sekunder i snitt när jag kör 10×200 meter.
Att rekord och statistik är viktigt för Johan Rogestedt går inte att ta miste på. Han har järnkoll på olika tider och vilka som har rekorden. Ett av hans mål är att ta de svenska rekorden på 800, 1 500 meter och en mile. 1000-metersrekordet är redan hans. – Att ha alla fyra rekorden vore förstås häftigt. Rekord är viktigt och kul, men det gäller också att se förbi de svenska rekorden så att man inte låser fast sig vid dem. För att vara gångbar internationellt så gäller det att komma ner på betydligt snabbare tider än de svenska rekorden, konstaterar Johan som fört statistik i ett excel-ark från det första passet som 12-åring 2005. Totalt 5 910 rader eller pass var statusen i mitten av juli. Vad det står för notering efter försöksheatet på EM i Amsterdam vågar jag knappt fråga. Johan sprang ett bra försöksheat och slutade på tredjeplats efter en vild kubbning på upploppet mot spanjoren Bustos som ramlade i samband med målgången. Finalplatsen var säkrad trodde de flesta. – Han fällde sig och ramlade över mållinjen. Visst var det en tuff kamp, men inga oschysstheter. Bustos tog i hand efter loppet och sa att det är så det kan bli på 1 500 meter. Därför blir det så konstigt att det är Belgien som lämnar in en protest och får mig diskad för någonting som varken Bustos eller jag såg. Bustos var klar för final på tid, men diskningen av Johan innebar att en belgare i ett annat heat fick en finalplats. Finalen vanns sedan av skrällen Filip Ingebritsen, före just Bustos och Henrik Ingebritsen efter ett taktiskt och långsamt lopp, där allt avgjordes i spurten. Just där Johan har sin största styrka. – Visst har jag tänkt på det, annars skulle jag ljuga. Jag hade haft en god chans på medalj med tanke på hur finalen utvecklade sig. Hade jag tagit medalj så hade jag kanske varit mer aktuell för OS. Jag var arg några dagar, men nu har jag släppt det.
Att SOK har nomineringsgränsen 3.35 på 1 500 meter kan lätt ifrågasättas. Mästerskapsfinalerna på 1 500 meter avgörs nästan alltid i taktiska lopp där snabba tider är helt ointressant, det viktiga är vad som händer på sista varvet. Johan är ung, lovande och har riktigt bra avslutningar på sina lopp. Ändå blir det inget OS. – Jag tror att det bör diskuteras om så tuffa kvalgränser verkligen är fördelaktigt för utvecklingen av löpning i Sverige i en så konkurrensutsatt sport som just löpning är. Men, så länge får jag göra det bästa jag kan av situationen och se till att jag är så bra nästa gång det vankas OS att det inte är något snack om en uttagning. I så fall skulle jag fysiskt också vara mogen att vara med och slåss om medaljer. Framtiden innebär fortsatt satsning på både 800- och 1 500 meter. – Ja, det blir det. Sedan kanske jag satsar mer på 1 500 meter under ett specifikt mästerskap eftersom jag har störst chans där. Jag tar hellre en medalj på en distans än kommer till två finaler och blir utan medalj.
Många säger att 800 meter är den värsta distansen av alla, med tanke på mjölksyra och smärta. Johan håller inte riktigt med. – Nej, jag tycker 1 500 meter är värre. På 800 meter handlar det om riktig smärta i cirka 150 meter. På 1 500 meter är smärtan mer utdragen och jag blir tröttare och har förstås maxpuls under längre tid.
Vikt kan vara ett känsligt ämne. Så även inom friidrotten. Johan är 1.96 meter lång och väger 71 kilo. – För mig är det inget känsligt ämne. Jag går ned ungefär fyra kilo under tävlingssäsong jämfört med träningsperioden under vintern. Det har jag inga problem med, dessutom är det bra att väga lite mer under träningsperioden så jag inte blir så känslig för sjukdomar.
Det svenska rekordet på 1 000 meter gav Johan hans största segercheck någonsin. 100 000 kronor. – Ett mycket välkommet tillskott. Jag har en del sponsring så att det går runt. Givetvis har en löpare av Johans kaliber fått frågan om ett klubbyte från de svenska storklubbarna. Men hans hjärta bankar hårt för Stenungsunds Friidrott. – Situationen just nu blir ett nollsummespel. Skillnaden skulle inte bli så stor om jag gick till en större klubb, vilket jämfört med chansen att representera klubben jag känner för hittills har gjort beslutet lätt. Så mycket pengar handlar det trots allt inte om inom friidrotten. De 100 000 kronorna kommer jag att använda till ytterligare ett träningsläger i vinter. Från 1 november till 1 mars är det inte bra att vara i Sverige. Det går förstås att göra det bästa möjliga av det, men det är mycket bättre att vara i värmen och hela tiden kunna träna utomhus.
Det är dags för dagens första pass. Vi beger oss till klassiska Slottsskogsvallen. 400-meterslöparen Benjamin Åberg, god för tider strax under 50 sekunder, är med på passet. Johan inleder med en 300-ing på 35,8. Han vilar sex minuter innan det är dags för fem gånger 400 meter. Tiderna ligger runt 57 sekunder, Benjamin drar de sista 300 meterna. På den fjärde intervallen börjar Johan krokna något, han biter ihop och kämpar sig igenom. På nytt blir det sex minuters vila innan det är dags för avslutningen, fem gånger 200 meter somgår i farter från 28 sekunder till 25 sekunder. – Hade Johan stannat efter den fjärde 400-ingen så hade han fått lida för det imorgon också. Nu jobbade han sig igenom mjölksyran och orkade fortsätta. Det är sådan träning som är utvecklande, berömmer tränaren Ulf Friberg. Johan och Benjamin pustar ut i skuggan. Ett bra pass konstaterar både Ulf och Johan innan Sveriges kanske största talang någonsin på medeldistanslöpning beger sig hem för att äta och sova innan det är dags för ett lättare distanspass på kvällen. Formen visade sig vara fortsatt bra för Johan.
