Dalarna vs Slovenien

1
73

Dalarna. Ett ställe jag inte besökt alltför ofta. När jag var liten bodde dock mina kusiner i Siljansnäs. Där åkte vi bland annat nedför Granbergets slalombacke med längdskidor. Vill minnas att våra föräldrar tyckte det var onödigt att hyra slalomskidor när vi bara var där några timmar. Livsfarligt. Jag har även varit en helg i Avesta. Vi var där i samband med stadsfestivalen och då även ute på landet och gick någon slags danskurs i en loge. Senaste halvåret har det även blivit Mora några gånger. Först sprang jag Vasaloppet och lite oväntat blev det även en nio mil lång skidtur en natt för några veckor sedan. Men Dalarna har mer än så. De har Säter. En liten, liten stad. De som bor där kallar det i alla fall för en stad blev jag varse.

I Säter finns det ett centrum som är väldigt pittoreskt. Låga trähus likt Madickens gator där man tittar rakt in i folks vardagsrum. Vi började dock med en tur till Falun där vi åt indisk mat och provade öl som var bryggt i ett mikrobryggeri i en tonårings bastu. Ett väldigt gott sådant och trevligt häng innan vi checkade in i en charmig gammal lägenhet dit vi hade fått låna nyckeln.

På lördagens morgon var det dags för ett ultrapass. Först sprang jag genom Ugglebo och vidare till Backa där jag vände och ökade tempot. Precis som man gör om man ställer upp i Säters halvmarathon sista helgen i april. Tillbaka i Säter hade jag tillryggalagt 17 km och snittat 4:28 min/km. Nöjd över första delen av passet drog jag ned på tempot och fick sällskap samt professionell guidning av Tommy. Vi sprang förbi Säters sjukhus och fängelse i solskenet och rundade sjön Ljustern.

Snön hade visst inte helt försvunnit i Dalarna men det var soligt. Man kunde dock tro att folk vi passerade på vägen tillbaka befann sig i en annan klimatzon än mig där de påskpromenerade iklädda täckjackor och mössor.
Snön hade visst inte helt försvunnit i Dalarna men det var soligt. Man kunde dock tro att folk vi passerade på vägen tillbaka befann sig i en annan klimatzon än mig där de påskpromenerade iklädda täckjackor och mössor.

Innan vi var tillbaka i Säter sprang vi ett stycke genom Säterdalen. En slags naturskön canyon som i slutet innehöll en fäbod och en folkpark där bland annat Noise och Lasse Berghagen hade uppträtt. Efter passet som mätte 44 km gick vi till den lokala pizzerian som så passande hette Dalahästen och i menyn beskrev sina rätter som kulinariska sensationer. De skiljde sig dock föga från standardsortimentet på liknande hak runt om i landet. Efter mycket kaffedrickande och socialiserande runt om i stugorna hos diverse familjemedlemmar gick vi ut på stan för att köpa mat på kvällen. Jag trodde nästan vi hade missat något viktigt. Att människor hade utrymt staden på grund av något yttre hot. Kanske en zoombiattack eller liknande. Det var nämligen inte en människa utomhus. Förutom två stycken personer utanför den grekiska restaurangen.

Passet fortsatte upp på Bispbergs klack dit flera gamla kungar tidigare hade tagit sig. Men jag tror inte de sprang upp med 30 mil i benen. Bedårande fint och energiladdning med några russin intogs innan vi sprang vidare.
Passet fortsatte upp på Bispbergs klack dit flera gamla kungar tidigare hade tagit sig. Men jag tror inte de sprang upp med 30 mil i benen. Bedårande fint och energiladdning med några russin intogs innan vi sprang vidare.
Kvällen var fin i Säter. Men det var det nog ingen utom vi som märkte. För ingen var utomhus.
Kvällen var fin i Säter. Men det var det nog ingen utom vi som märkte. För ingen var utomhus.

Man får ge Säter och andra närliggande ställen att det är väldigt fint. Väldigt genuint på något sätt. Genuint svenskt. Jag kommer också från ett liknande ställe med avseende på tätortens storlek. Men i Skärbacka har vi inga timrade stugor i centrum. Knappt några röda och gamla hus överhuvudtaget. Dalarna är mysigt på något sätt. Idag sprang jag ett kortare pass på 14 km. Vägen ut genom Ugglebo har bubblat upp som en favoritväg och precis som dagen innan sprang jag ut, vände, och ökade tempot på vägen hem. Det blev ett bra kvalitetspass och den sista spiken i kistan. Sista spiken i kistan till att springa 100 snabba kilometrar i de tyska mästerskapen nästa helg. Jag är taggad.

För de som vill ut och resa men inte har Dalarna högst upp på listan över nya resmål kan jag rekommendera resan jag arrangerar till Slovenien i slutet på april. Där finns allt som finns i Säter. Men istället för Bispbergs klack får man alperna. Istället för Säterdalen får man Postonja, världens näst största grottsystem. Istället för kyrkan i centrum får man Predjana slott, et av världens mest spektakulära där det sitter fast inhugget i en klippa. Istället för timrade hus målade med Falu rödfärg får man ett litet genuint alphotell för en natt. Istället för sjön Ljustern får man sjön Bled med sin lilla ö med en pittoresk kyrka på. Istället för grannstaden Borlänge får man shopping och kultur i Ljubljana. Istället för att äta på Dalahästen får man äta på slovensk restaurang med efterföljande vinprovning. Istället för att springa ensamma till Backa får ni springa med mig på spännande ställen som er personliga tränare.

Skynda att boka och sprid gärna till andra vänner för snart åker vi. Info finns på:
http://www.loparaventyret.se/traenings-och-inspirationsresa-till-slovenien-april-2015

Bled i Slovenien. Här kan man vara när man inte är i Dalarna.
Bled i Slovenien. Här kan man vara när man inte är i Dalarna.

 

 

 

Föregående artikelLöpning med släkten!
Nästa artikelVarje lopp lever sitt eget liv
Löparäventyret Namn: Frida Södermark. Född: 1978. Bor: Norrköping. Klubb: Tjalve IF Norrköping. Tränare: BG Nilensjö. Meriter: SM-guld 2012, 2014, 2016, 2017 och 2018 på 100 km, SM-silver 2013 och 2015. 1:a Leipzig Marathon 2011. 8:a i Comrades 2014. 4:a i Ultravasan 2017.  Personliga rekord:  5000m: 18:40. 10000m: 37:46. Halvmaraton: 1.20:52. Maraton: 2.51,32. 100 km: 07:51:22. 12 timmar: 125,6 km. 24 timmar: 214,2 km. Favoritsträcka: Marathon. Roligaste löparminne: När jag blev bjuden på mat och fyra snaps på en kyrkogård i Armenien under ett långpass. Vill med löpningen: Se hur snabb jag kan bli och hur långt jag kan springa och ha kul under tiden.

1 KOMMENTAR

  1. Kan det ha varit Dalarasten?
    Och det heter Uggelbo.
    Och ja ganska dött på kvällarna, var det iaf runt millennieskiftet. Jag och en kompis tyckte att Thåströms vacker död stad handlade om Säter.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här