Ni har säkert hört talas om ”plogging”, alltså att plocka skräp när man är ute och joggar. Nu lanserar jag nästa trend, exklusivt här på Spring: Dumpspring. Det är en kombination av att springa och att dumpstra. Det sistnämnda kallas ibland på svenska för att ”containerdyka”, alltså att man letar i soptunnor efter mat som slängs av livsmedelsaffärer. Kanske inte främst av ekonomiska skäl utan mer som en politisk handling i protest mot det stora matsvinnet.
Jag har länge gillat tanken på dumpstring men inte ägnat mig åt det själv. Av två skäl: Dels har jag ingen bil att frakta hem eventuella fynd med, och dels är jag kvällstrött av mig och orkar inte vara ute och ränna sent när matbutikerna har stängt (vilket jag fram tills nu har trott att man måste göra). Istället har jag befunnit mig i ett slags förstadium till dumpstring genom att köpa mat med kort bäst före-datum till rabatterat pris, och välja frukt, grönsaker och andra produkter med lite skavanker på som andra kunder kanske väljer bort och därför riskeras att slängas.
Nu har jag klivit över gränsen. Jag äter mat ur soptunnor. Och jag gör det medelst löpning.
Jag har börjat reka en del butiker under mina löprundor och dom flesta verkar ha låsta soprum. Vet inte om det är en Stockholmsgrej men jag har fått för mig det. Och bryta mig in eller förstöra lås vill jag ju inte, det är olagligt. Att kika i olåsta soptunnor är däremot tillåtet så länge man inte skräpar ner omkring sig. Nu i veckan stack jag ut på en tur för att kolla in några potentiella objekt. Jag hade bara med mig en lätt ryggsäck utan hopp om att hitta nåt. Men redan vid det andra stoppet på rundan blev det jackpott. Hur mycket mat som helst i en olåst container, mycket mer än jag kunde få med mig. Jag tog så mycket jag kunde och sprang hem och hämtade en större ryggsäck. Fyllde den också, sen hade jag inte plats för mer mat hemma. Det blev ca 20 km tung ryggsäckslöpning, eller ja, dumpspring heter det ju från och med nu.
Nästa dag, ny runda. Löpningen i fokus men lilla ryggan med. Kollade en butik som jag råkade passera: en full container med sallad och semlor. Tryckte i mig två semlor på stående fot och fyllde väskan med sallad. Jag skröt ju nyligen om hur frisk jag är och nu ska det bli spännande att se om lyckan håller i sig med den här nya kosten. (Att jag fick göra ett stopp i skogen under ett pass häromdan berodde visserligen på lök & timjan-pajerna som jag åt, men inte pga utgånget datum utan för att jag inmundigade dom för tätt inpå rundan. Är jag ganska säker på.) Om Stockholms soptunnor fortsätter att vara så här frikostiga eller om det bara var nybörjartur återstår väl att se. Vill det sig väl det här så kanske jag kan gå ner och jobba ännu mindre än halvtid.