Ett besked som förpliktigar

0
10

Jag satt och lyssnade på ett avsnitt av Maratonpodden en kväll. Det var professorn och löparentusiasten Micael Dahlén som var gäst och han berättade om ett lopp han sprungit som hette Göta Kanal Run. Ett lopp som kändes mer än ett lopp i fler bemärkelser

Det var något som gjorde mig nyfiken så efter poddens slut så googlade jag eventet. Ett maraton om dagen i 5 dagar var ju en alldeles överväldig utmaning. Hur skulle jag kunna genomföra det minns jag att jag tänkte samtidigt som jag tänkte varför inte? Det är en smått halvgalen ide men just därför borde jag göra ett försök .Upplägget med att man skulle förbereda ett campfiretal som inspriration för de andra deltagarna  lockade också samtidigt som att det var ett exklusivt antal som fick delta . Jag blev extra peppad för jag tror att det kan bli en härlig dynamik i en sån liten grupp där man stöttar och peppar varandra mot slutmålet, dvs målgång efter 5 dagar och 200 km längs Göta Kanal.

Jag fyllde i ansökan med motivering varför jag skulle vara en av deltagarna och vad mitt campfiretal skulle handla om och glömde det ganska snart tills det i mitten av januari dök upp ett mail som var ett steg på vägen

“Hejsan 
Hoppas dagen varit riktigt bra och att du njuter av vintern. Stort tack för din ansökan. Verkligen en intressant profil och idé till Campfire-talk. Du är precis den personlighet som vi söker. 
Jag återkommer närmare slutet av januari kring ansökan och huruvida du är en av deltagarna i Göta Kanal Run 2017.
Önskar dig en riktigt härlig kväll!
Glada Löparhälsningar
Richard 
Projektledare Göta Kanal Run”
Pulsen ökade,känslorna sprang maraton i mitt inre men samtidigt var det bara ett delmål på vägen. Jag försökte att ändå inte ta ut något i förskott. Samtidigt skulle jag ju inte springa för jag tänkte att det var för långt.
Jag pratade senare med en vän som uppfattade det mail jag fått som ett standardsvar men min skalle snurrade ändå igång rätt friskt och jag var tvungen att ta mig en längre löptur för att sortera alla förhoppningar och tankar som föddes av mailet. Tänk om jag var en av de 20? Jag insåg att ja var ett steg närmre ultradrömmen, jag var ett gigantiskt kliv närmre mitt livs största löparutmaning. Misstänker att jag läste mailet ca 10 gånger och vände och vred på tolkningar.
Dagarna gick och inget mail dök upp. Var in och kolla på Göta Kanal Runs Facebooksida då det dök upp en fråga om när man skulle få besked och sent en fredagkväll dök ännu ett mail upp
“Hejsan 

Stort stort STORT GRATTIS, du är en av de som blivit antagen till Göta Kanal Run 2017! Det kommer bli fantastiskt att få genomföra äventyret med just dig! “

Smått chockad berättade jag för min fru att jag fått en plats. Jag hade som sagt tidigare funderat och pratat om att jag inte skulle springa för att det kändes för långt och att jag sedan tidigare var anmäld för ett att långlöp på Öland. Min frus helt sunda oro över huruvida min kropp skulle orka och vad det skulle innebära gjorde mig villrådig. Jag hade då också bara för några veckor sedan klivit av ett halvmaraton med ömt knä så jag kan förstå hennes tankar och funderingar i efterhand.

Anmälningsavgiften på 4800 kr var också ett hinder.Ett hinder som ganska snabbt undanröjdes då en hel del vänner på sociala medier startade en swishinsamling som gjorde att mer än hälften av anmälningsavgiften kom in på kontot.Helt fantastiskt och något jag fortfarande blir alldeles varm av inombords när jag tänker på.

I slutet av februari tog jag ännu ett kliv mot att genomföra loppet då jag betalade anmälningsavgiften till loppet och det är träningen mot att stå på startlinjen den 30 juni denna blogg kommer att handla om.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här