Följ Andreas Almgrens väg mot drömgränsen i hans egen blogg

En av Sveriges hetaste friidrottare, Andreas Almgren, startar bloggen ”Jakten mot 100” här på Springlfa.se. Huvudmålet 2016 är att kvalificera sig till OS i Rio och prestera bra där.

Hur sammanfattar du säsongen 2015?
– Med tanke på mina förutsättningar inför säsongen får jag ändå vara ganska nöjd med hur det blev. Skadan under våren påverkade en del men jag kunde ändå komma tillbaka till bra tävlingsform relativt snabbt. Dock kändes det som om jag inte riktigt fick ut allt vad jag kunde då två förkylningar satte käppar i hjulet. VM i Kina blev tråkigt nog mitt enda riktigt dåliga lopp, men sett över hela säsongen är jag ändå ganska nöjd.
Du kom fyra på inomhus-EM i Prag 2015. Satsar du på en inomhussäsong 2015/2016?
– Tanken är att köra en kortare inomhussäsong. Jag är en bra inomhuslöpare men det belastar rätt mycket att springa inomhus så därför kommer jag tävla mer sparsamt än förra året. Målet är att ta mig till IVM i Portland.
VM i Peking i somras gick inte som du hade tänkt. Att bli utslagen i försöksheatet var inte vad du hade siktat på?
– Nej, jag hade hoppats på att springa mycket bättre och att i alla fall ta mig till en semifinal. Formen var där men det taktiska satt inte riktigt.
Vad lärde du dig på VM som du kan ta med dig till kommande stora mästerskap?
– Jag tog det för lugnt genom första kurvan och kom in i loppet helt fel. Jag fick springa mycket på bana två/tre och fick smaka på många armbågar. I framtiden ska jag vara mer bestämd och ta min position som jag vill ha direkt.
Kommer du att ändra någonting i din träning inför nästa år?
– Jag kommer att lägga in mer alternativträning även när jag inte är skadad. Eftersom jag inte har en lång grund som elitlöpare så har jag inte riktigt grunden än och blir mängden för stor så blir jag lätt skadad. Jag kommer därför försöka lägga in alternativträningen för att försöka undvika skador men ändå få träningseffekten.

Självklart kör du mycket snabbhet i din träning, men hur tränar du uthållighet?
– Under grundträningen så är uthållighetsträningen ganska lika för alla löpare. Distanspass, långpass, långintervaller och tröskelpass ligger på schemat. Kör även som sagt en del alternativträning med bl.a. cross trainer och vattenlöpning.
Vad gör du när du inte tränar?
– Har under hösten läst en kurs och kommer även göra det under våren. Annars försöker jag helt enkelt att vila och återhämta mig mellan passen genom att t.ex. kolla serier, läsa böcker, tv-spel och gå på många behandlingar.

Finns det något pass som du känner riktig ångest inför?
– Det finns vissa pass som jag har en hatkärlek för. De tävlingsförberedande passen är roliga men fruktansvärt jobbiga så då blir det lite ångest. 400m-400m-300m-300m-200m-200m med 5 min vila är exempel på ett sådant pass.
Du jagade det svenska rekordet på 800 meter i somras och var också riktigt nära. Hur gärna vill du ha det där rekordet?
– Det kändes som att jag skulle ta det men som sagt så blev jag förkyld när det väl var dags att göra de riktiga försöken. Självklart vill jag gärna ha det, men det är ingen tid som jag stirrar mig blint på. Jag vill i framtiden springa bra mycket snabbare än 1.45,45 så förr eller senare borde det komma.

Om du tänker på ditt personliga rekord 1.45,59 från Sollentuna, vilka känslor får du då?
– Det var en av de häftigaste upplevelser jag har varit med om. Jag var väldigt osäker på min form eftersom jag bara hade sprungit i cirka fyra veckor efter min skada och att jag skulle springa så fort på hemmaplan var väldigt överraskande. Att jag lyckades besegra två löpare som senare sprang VM-final har i efterhand gjort den ännu mer speciellt.
Hur gick det till när det blev just 800 meter som blev din distans?
– Det var helt enkelt den sträcka som jag var bäst på. När jag var yngre så sprang jag många distanser och var även ganska framgångsrik i flera teknikgrenar, framför allt i tresteg. I 600/800m var jag dock ganska överlägsen i min ålder och genom åren har jag även tyckt att det har blivit allt roligare så till slut blev det helt enkelt min gren.
Hur förvånad var du över JVM-bronset i USA 2014?
– Om någon hade påstått att jag skulle ta medalj innan säsongen så hade jag undrat vad de hade druckit. Innan JVM var jag dock rankad 5a och träningen visade att jag var bättre än någonsin så jag hade lite tankar på medalj då. Inför finalen hade jag det 3e bästa personliga rekordet så då gick jag för fullt mot bronset. Då var det framför allt tiden som jag blev förvånad över.
Hur trött är du på storyn om fotbollsspelaren som började med friidrott och blev en stjärna direkt?
– Haha inte riktigt, jag känner mig fortfarande delvis som fotbollsspelare. Det som kan störa mig lite är uppfattningen att jag började på friidrott och tog JVM-brons efter ett år. Jag har tävlat och tränat i friidrott sen året jag skulle fylla 10år, så mer än halva mitt liv. Jag har vunnit många USM/JSM-guld och tävlade i Ungdoms-VM 2011 när jag var 16 så jag blev inte friidrottare över en dag. Det är helt enkelt så att jag såg fotboll som min huvudidrott och jag under huvuddelen av åren inte tränade löpning mer än max 2ggr i veckan, fram tills jag valde att sluta med fotboll 2013.

Misstänker att du håller tummarna för att AIK ska vinna SM-guld i fotboll?
– Jo, det gör jag, men efter förlusten mot IFK så har väl i princip nästan alla chanser tyvärr försvunnit.
Vad ska bloggen heta och varför?
– Bloggen ska heta ”Jakten mot 100”. 100 sekunder är 1.40 på 800 meter och bloggen kommer beskriva min resa mot att försöka närma mig den drömgränsen.
Stort lycka till, det ska bli superintressant att följa dig både i bloggen och i verkligheten!
– Tack så mycket!