Tid är allt vi har – och ändå vill jag ofta ha mer av den varan….
Jag är, troligtvis inte ensam men ändå, en av de som lätt späckar schemat med liiite för lite marginaler och följden blir att jag ibland vänder ut och in på mig själv för att hinna saker som faktiskt inte alltid gagnar min egen satsning fullt ut – fastän jag tror att jag gör det jag bör för att kunna satsa!
Efter en sådan period skulle jag kunna tro att det är skönt med lite lugn och ro MEN lagom till att jag vågar slappna av så kommer antingen en enorm trötthet eller en känsla av oro/lathet/ineffektivitet/rastlöshet eller till och med långtråkighet!
Läste en artikel och inser att det är ett vanligt fenomen:
”Långtråkigheten är en viktig nyckel till att skapa en bättre balans inuti den enskilda människan oavsett ålder. Har man tålamod till att ta sig igenom rastlösheten kommer man i kontakt med kreativiteten, som betyder mycket mer än enbart att teckna, måla och modellera. Kreativiteten är där vi möter oss själva, lär oss själva att känna, uttrycka oss själva. Kreativa perioder innehåller också många reflekterande, nästan meditativa pauser, där det som för en timme sedan kändes som en obekväm tomhet, plötsligt erbjuder ro och återhämtning.”
Stormen före lugnet
De sista två veckorna av vårens tävlingsperiod inleddes med maran i Sthlm och därefter låg jag lågt i träning under ca två veckor för att återhämta mig ordentligt……ELLER var det återhämtning?!? Det kan nog diskuteras men enligt planen kunde jag iaf bocka av världscup i orientering samt Venlastafetten i Finland och kroppen var naturligt nog inte tiptop men helt OK. Det viktiga var leendet och utan skadekänning!
(Vem kan klaga när VI återigen är bäst i världen och jag gjorde årets bästa race förutom en totalt utebliven förmåga till spurt! =))
En dag hemma och sedan toppade jag det hela med att organisera ett 3 dagars läger i Sälen för ungdomar i dalarna. Roligt och härligt men givetvis också intensivt och som ledare föll det sig naturligt att vara sist i säng (det kan jag inte till 100% garantera men jag tror de flesta sov bra efter aktiva dagsprogram!) och först upp för att köra igång gröten och-/eller sätta ut kontroller till sprintstafett osv.
Ensam är stark och att tvingas umgås med MIG själv
Sen var det dags för lite egentid och att bena ut strukturen framåt och jag valde att ladda batterierna på höghöjd här i St Moritz. ”Firade midsommar” med att somna i ett mörkt rum på Rest & Fly och flög 06.30. På vägen upp svängde jag in och deltog på lokal orienteringsträning på VM-kartan från 2003 – som vanligt i Schweiz en ganska brutal medelbana (260m stigning på 4,3km), men mysigt och trevligt. TACK OL Chur!
Lätt jogg lördag kväll och sedan var söndag och måndag ganska lika varandra. Tränade 2*lättare löpning 60-100min (kroppen seg som en degklump), sov både på nätterna och dagen samt njöt av omgivningarna med bland annat en kabinbanetur till Diavolezza och lite promenad på 3000m.
Idag tisdag är jag betydligt piggare och har tassat igång med lite korta fartleksintervaller och i em blir det vandring med några av de svenska gångarna som jag av en slump träffade på här. – ”Tillsammans är man mindre ensam”
