Afrika. En resa jag drömt om att göra . Den 20 januari var jag äntligen där .
Efter en lång flygresa med stopp i Doha känner jag hur varma vindar möter mitt ansikte när jag kliver ut ur flygplanet. Det första jag märker hur bemötande folket är och att de kan engelska vilket är skönt .
Efter en lång flygresa vill vi givetvis röra oss lite så det blir en 60 min löptur för att bekanta oss med omgivningen i
solnedgången .
De första stegen är inte lätta efter en lång resa från kyliga isblocksvindar till tropisk värme och hög höjd och det är i ordens bemärkelse inte alls konstigt . Sveriges högsta berg Kebnekaise ligger på över 2000 höjdmeter och kräver en god fysik att bestiga, mycket för att luften är tunnare .
Kenneth Johan och jag ! Många mil med mitt team har det blivit .
Vi bor nu på hög höjd och känslan att springa uppför är snarlik med att ha extremt lågt hb ( hemoglobinvärde) dvs man flåsar mer och pulsen blir
högre i början vilket man vet om man lidit av denna åkomma som ofta drabbar kvinnor . Att träna på hög höjd kan vara mer jobbigt för någon på grund av att mjölksyra lommer då msn inte syresätter sig . Det tar olila tid att vänja sig men minst 3 v brukar rekommenderas.
Den blå himlen är inte täckt av ett endaste moln och trots avsaknad av vatten är vinden lätt svalkande mot min vita kropp. Den dammiga vägen får sand att yra i vinden och det blir tydligt att jag befinner mig i ett fattigt och väldigt törstig land på många sätt. Ett land som fostrat de bästa långdistanslöpare i världen . Ett land av leende människor .
Under vår första löptur då vi blir presenterade för två grabbar varav en maratonlöpare god för 2.08. I Sverige hade han varit absolut bäst men i sitt eget land är han bara en i mängden. För oss är han en sann inspiratör medan han själv söker något bättre och blir en hjälte av att bli sedd tillsammans med oss, tre stycken vita motionärer. Hur det än är handlar löpning om att också förena människor . Den sanna löparen behöver inte vara dryg ty löpningen gör en människa lycklig . Löpare är vänner även om vi också är konkurrenter emellanåt
Vägen till en löpare s innersta insikter går kanske genom Kenya . (?) Genom den fantastiska naturen och gemuint ärliga människor jag nu lärt känna men är långt ifrån färdig med trots att min fot skaver av en irriterande blåsa på den ena trampdynan.
Tidig morgon vecka 1 . En löpare kommer springande fullt påklädd med mössa och långärmade kläder. Hans hud är mörk och ögonen pigga . Hans steg är lätt och hans meriter talar för det . År 2002 vann han Lidingöloppets 30 km på under 1.40. Hans namn är Augustus.
Hans mission är att guida oss på olika turer och hittills har han tagit oss upp på den högsta punkten i Ngong hills, på en 30 km lång löptur upp och ner längd röda småvägar med fantastisk växtlighet men också ömsom torrt och kargt och stenigt .
Han arbetar som löpguide delar av vintern och känner till de flesta skrymslen i den varierande naturen . I kenyanska mått mätt ger några timmars löpning honom och de andra guiderna mycket pengar och för oss som turister är det en trygghet att ha honom som vägvisare .
Han anpassar farten efter oss och våra första dagar går ut på att acklamtisera sig vid den höga höjden vi bor på , 2000 höjdmeter . Det slutar med att min kompanjon och jag kör slut på guiden som får energibrist och ber om öl . En kall öl smakar för övrigt riktigt bra efter en lång löptur i solen .
Att träna på hög höjd är populärt bland många långdistanslöpare eftersom det sägs ska öka hemoglobinet i blodet och därmed bidra till bättre syre upptagning . Är man inte van upplevs det mycket mer ansträngande och pulsen högre trots att farten är lägre.
Plötsligt händer något i kroppen och den känslan är otrolig .En kombination av den inspiration den fantastiska naturen ger och en vana av att kanske hantera höjden bättre . I den tropiska regnskogen lossnar det i kroppen . De tunga benen exploderar och andningen är inte längre påtagligt flåsig. För varje km blir löpningen mer och mer en fröjd
Ngong Hills på 2000 höjdmeter. Hit har jag åkt för att finna avkoppling och motivation. Komma bort från Luleås kyliga och snötäckta gator .
Tillsammans med Kenneth och Johan . Livet rusar alltid i 180 men här tar man dagen som den kommer . Jag går min egen väg och vet att den kommer leda mig rätt . Min ultraambition. Mitt ultrahjärta!
Att uppleva ett nytt land och en världsdel som är så totalt olikt ens eget land. Ett land där man aldrig kan känna sig säker trots att man tror man har koll på läget . Ett land där poliserna ser sin chans att utöva korruption om du blir stoppad. Detra är inget vi märkt av men verkligheten finns mitt ibland oss .
Bland annat kan du bli stoppad av poliser och få höra att du måste betala pengar för att annars måste du in i fängelset för typ ingenting . Enda sättet att ta sig därifrån är att betala det de nöjer sig med. De ser sin chans att tjäna pengar.
I samma veva berättas det om livsöden om kenyanska elitlöpare lurade på 100 000 tals kr i prispengar som någon annan anser sig behövs bättre än den som vunnit Dubai maraton och förtjänat pengarna . Tragiska öden långt från vår egen verklighet om det nu stämmer?
Människorna här drömmer om ett bättre liv med löpningen . Samtidigt lyx på köpcenter dit vita turister hittar trots de lyser med sin frånvaro .
Ett land där det är fattigt och där löparna man träffar lever under sämre förhållanden för att det helt enkelt kan bli lurade på 100 000 tals prispengar. Ett land där en vit person kallas Mzunga och socker är attraktivt för det mättar och ger energi. En mat så god med vegetariska läckerheter och mycket frukt och grönt .
Sedan vi kom i lördags kväll för exakt 1 v sedan har vi hunnit med drygt 18 mil löpning . Det märkliga är att kroppen mår bra och värmen och den fina atmosfären gör sitt . En del här på lägret tränar hårda pass ofta medan mitt fokus ligger på mängd och att behålla glädjen . Tillsammans med Kenneth och Johan har det blivit många fina pass .
Bild från Hells gate nationalpark.
Båttur med flodhästar .
Löoning bland giraffer och zebror .
30 km långpass med Kenneth och guiden som visar oss fina slingor och bär vårt vatten och ger goda råd .
Löpande skolbarn gjorde oss sällskap en bit .
Sol och bad och kenyanska öl !
Bättrar på brännan .
Lite mer färg har jag fått nu ?
Idag åkte grabbarna hem till Sverige och jag har en lång väg kvar . Jag tar dagen som den kommer och kommer fortsätta springa många mil på dessa inspirerande stigar.
Vår guide idag är ultralöpare och tog oss med på en 3.5 h lång tur upp på 5 toppar där vi klättrade 1000 höjdmeter och efteråt var jag hög och lycklig . Detta kommer jag göra om trots att mina vänner åkt hem till Sverige
Från mig till er en stor kram ! Fortsätt följa min ultradröm och löparlycka !
Kram Johanna