Löpning är i mer eller mindre stor utsträckning en ensamsport, visst finns det idag mycket stora förutsättningar att träna tillsammans med andra likasinnande, men oavsett om du springer i grupp eller ej kommer det till sist att handla om din prestation det är du som ska genomföra träningspasset/tävlingen. Det är såklart både på gott och ont, de gånger som det går bra mår man därefter, de gånger som det går mindre bra kan det bli lite deppigt men förhoppningsvis lär man sig något nyttigt som kan användas vid nästa tillfälle.
Historiskt har jag vid några tillfällen frågat andra löpare om de har lust att hänga med mig på ett distanspass eller två. Tyvärr så blir svaret alltför ofta nej och sedan ska personen ursäkta sig med att farten under passet då kommer att bli alltför låg. Här har vi vuxna helt klart mycket att lära från barn/ungdomar. Vid flera tillfällen har jag löpt tillsammans med skolklasser något som jag tycker är minst lika kul som ungdomarna. Här spelar såklart arvet från pappa in, löprundorna tillsammans med honom lever på så sätt vidare genom mig.
Min kompis Jocke, som jag skrev lite om i förra inlägget, är drivande i en tisdagsklubb som ofta springer intervaller tillsammans. Här har jag vid några tillfällen gäststpelat och vid samtliga tillfällen så har det varit kul och givande. Gruppen ifråga innehåller personer som gör milen på runt 35 min, och löpare som är betydligt långsammare. Genom ett smart arrangemang där intervallerna springs på någon form av cirkulär slinga och där riktningen på intervallerna ändras efter varje repetition så riskerar ingen att hamna långt bak i ledet, alla får vara med och sporras oberoende av nivå, precis som det ska vara! De senaste intervallpasset jag sprang med dem var 6*1 km med 1 min vila, ett tufft pass men jag kände redan på uppvärmningen att jag hade ett bra pass på gång. En anledning var såklart sällskapet i sig, att jag såg fram emot passet gjorde ju även sitt men den grundläggande anledningen var att jag under en längre tid hade tränat helt på egen hand. Trots att det är roligt att träna med andra så finns det perioder när jag föredrar att springa själv. I perioder av hård träning så föredrar jag helt klart att träna själv, jag vet faktiskt inte riktigt varför det är så men antagligen beror på att fokus helt och hållet ska ligga på passen i sig, det gäller att få ut mesta möjliga, vilket inte innebär en hård prestation, av passet och då gillar jag inte att bli störd från utomstående källor. I perioder där jag utvecklas går jag gärna in i mig själv och tränar ensam. Det är en häftig känsla att efter hård träningsperiod känna hur kroppen utvecklas, då gillar jag inte heller att något utomstående stör mig.
Den andra gruppen som även den är ett klockrent exempel på hur olika löpare möts upp och under olika förutsättningar tränar tillsammans är Ystads If:s långlöpar/veteransektion. Jag har vid ett tillfälle haft förmånen att få träna tillsammans med dem ett av de tuffaste men samtidigt roligaste pass jag löpt. Nåväl i den här gruppen springer allt ifrån unga juniorer till äldre veteraner, träningen är väldigt nivåanpassad och utformad så att alla ska kunna vara med och springa. Bor du i närheten av Ystad och är sugen på att träna med ett grymt gäng som tränar hårt och samtidigt har väldigt roligt tillsammans så tycker jag att du ska på prova, jag kan lova dig ett varmt mottagande och omhändertagande.
Den sista gruppen som jag självklart måste nämna är min klubb Vittsjö GIK veteranavdelning. Under hösten har jag tränat intensivt med dem, det har blivit en del galna styrkeövningar, mycket teknik som jag numera märker av i min löpning och kul som bara den har vi haft. Vi har även löpt backintervaller i den kända kyrkbacken och nyligen så firade vi Stefan Jeppsson när han fyllde 40 år. Löpningen ger som synes en rad trevliga ”bieffekter” även vid sidan om spåret.
Avslutar det här inlägget med en bild på min 1:a seniormedalj. I helgen var jag i Malmö och testsprang 3 km . Det var roligt och inte så utmanande ändå att springa 15 varv på en 200 m bana. Trots att jag inte maxade loppet lyckades jag knipa en silvermedalj i seniorklassen, det känner jag mig ganska så stolt över.
