Det börjar kännas att det snart är tävlingsdags, dags för årets näst viktigaste tävling: Jättelångt.
Eller snart och snart; I skrivande stund är det lite mindre än en vecka kvar.
Nerverna och den medföljande tävlingsångesten gör sig redan påmind:
Kroppen svarar olika varje pass; Ibland känns det hur bra som helst, i nästa känns det rejält flåsigt att bara ta sig en mil i lugnt tempo.
Knät bråkar mer än på länge och mina sedan länge insprungna skor är plötsligt för små.
Tvivlen är många. Gissningsvis drabbas jag av en förkylning framåt tisdag också.
Det är alltså som det brukar vara. Undrar om jag nästa säsong skulle testa att tävla mer, man kanske blir lugnare då? Träna på att tävla liksom.
Jag kommer inte ihåg vem som sa det men han sa ungefär såhär: Om du redan innan vet att du klarar det, vad är det för vits att försöka? Antagligen var det klättraren Alex Honnold eller Barkley Marathons-gundaren Lazarus Lake som sa det. Bägge dessa herrars utmaningar har ju varit bra mycket större än mitt lilla lopp, men iallfall. Jag vet inte om jag kommer komma i mål.
Min kondition borde vara fullt tillräcklig för en målgång och jag brukar inte vika ner mig i onödan men som vanligt är knät ett orosmoment och målsättning är därefter:
* Jag ska i mål.
* Jag ska kunna köra bil dagen efter.
* Jag ska följa min taktik.
Krångligare än så blir det nog inte.
Såklart tittat jag mot tider också och de 68 kilometerna kan nog göras på 7-8 timmar om jag sköter mig så knät vill mig väl. Men mycket kan hända. Det är sannorlikt att något osannorlikt kommer inträffa.
Å andra sidan vet jag inte hur terrängen ser ut så att sätta tidsmål över så lång distans blir mer gissningar. Jag gissar att den är varierande underlag, ganska platt men lite snirklig och klart löpbart eftersom jag via Facebook-trådar läst att vanliga asfaltsskor fungerar alldeles utmärkt.
Vilka skor ska jag ha på fötterna när ingen känns bra?
Just nu vet jag inte. Jag har tre som jag funderar på: Mina långdistansterräng-skor, mina långdistanslandsväg-skor och mina trailskor.
Det naturliga valet är ju Salmings långdistansterräng. De är det par jag tycker om minst tyvärr. Jag vet inte riktigt vad som inte matchar men de känns lite aviga. De är lite för långa egentligen vilket innebär att jag då och då fastnar med skon i nån sten eller rot. Och det finns nog mycket att fastna på efter nära en arbetsdag av löpning när kroppen är för trött för att registrera allt. Å andra sidan är de rymliga; mina tår har bra med utrymme och fötterna får plats att svälla av värme. Och som sagt: De är gjorda för lång tid.
Mina Salming Landsvägsskor är de som känns mest för små. Och de är nog lite för små också egentligen. Mina fötter är bredare än sulan men tack vare flexibelt tyg går det bra. Så länge marken är platt funkar de kanon men när det är lite knöligt underlag kommer snedtrampen snabbt och i mängder. Dessutom har de knappt nån mönstring så de är halkiga när det är fuktigt ute.
Mina trailskor från Inov8 är väl de skönaste. Men de är rejält slitna och väldigt hårda om man springer nån annanstans än på stig en längre bit. Men de skor jag litar mest på oavsett underlag.
Så… Jag har en del att fundera på. Kommer troligen bestämma mig på tävlingsmorgonen. Eventuellt kommer jag ha möjlighet till Drop-bag inklusiva skobyte efter ungefär halva, det beror lite på hur min fru väljer att följa loppet. Isåfall blir det Inov8 från start och kanske långdistanstrail andra halvan.
I skrivande stund ser det ut som att det blir bra löpväder. 15-17 grader och skugga. Ganska tunna tights, den tröja som känns bäst för dagen och ryggsäck med saker som kan tänkas komma till användning. Inte svårare än så. Ifall Drop-bag blir möjligt kommer jag också ha en ny tröja och nya strumpor där. Det kan vara rätt skönt att få på torra kläder.
50 g kolhydrater+25 cl dryck/halvtimme + efter behov vid kontrollerna borde räcka. Det har funkar bra tidigare. Blir lite trixande med logistik då det är oregelbunden distans mellan kontrollerna men jag tar med eget i reserv (inkl vätskeersättning) och ser till att fylla på där jag kan så det ska nog gå bra. Om drop-bag så blir det lite extra energi där, annars tar jag med i väskan från start.
Taktik
jag ska försöka springa i mys-mellanmjölkfart. Kanske det kallas kaffemjölkstempo? Lite segare, lite skönare, lite längre. På asfalt motsvarar det ca 5:10-5:20/km för mig. På snirklig stig går det ju lite långsammare, kanske upp mot 6/km. Eventuellt kommer jag köra gå-intervaller från start, kanske 30/3, ska fundera mer på den.
Någon minuts marginal till en timme/mil känns rimligt, baserat på att knät funkar. Iallafall första 5 milen, därefter är det outforskat område.
Jag kommer vid varje vätskekontroll gå under tiden jag fyller på energi eller vatten. Det gäller att undvika stillastående mer än nödvändigt. Nödvändiga stopp blir det och då lite ryggsträckarövningar och kalibreringsövningar. Jag gissar att det kommer ta kanske två minuter längre än att bara springa men de 20 minuterna är det nog värt i slutändan, både för mikrovilan och för att magen ska hinna med.
Typ så ser läget ut inför lördag. Nu blir det nog radioskugga i bloggen för min del i nån vecka. Återkommer.
